Fjärilen i min hjärna Anders Paulrud

Author: Amoroso / Etiketter: ,


"Och nu vänder jag mig nedåt, till fåglarna i underjorden - Så kanske. Om det inte lät så dramatisk. Och vackert."

Ni som har följt med ett tag i bloggen vet att jag aldrig skulle kunna stå emot en sådan inledning i en bok.
Författaren Anders Paulrud var döende i lungcancer, och skrev en bok om det. En oerhört nära och mänsklig skildring om vetskapen att man snart ska behöva gå. Paulrud sörjer sig själv och sitt liv, tillsammans med den kvinna som för länge sedan lovat att finnas för honom.

DN beskriver boken som "en enastående skildring av döendet, av tillståndet när kampen är över och man måste finna sig i det oundvikliga."

För inte så länge sedan läste jag Stundande natten, av Carl Henning Wijkmark som också är en bok om att dö. Kanske upplever jag ändå Paulrud som något lättare att ta till sig. Wijkmark har exprimenterat mer. Språket i Fjärilen i min hjärna är poetiskt, vackert men ändå så väldigt vardagligt och nära.

"Det är så vackert i fågelunderjorden. Och jag sjunker ytterligare. dit mörkt grönt övergår i svart. Där helt andra stjärnor faller- "

4 kommentarer:

britten sa...

precis innan jag in till dig satt jag och läste om just denna bok..Märkligt ! fingervisning..
kram

Fröken Bokmal sa...

Vad kul att läsa om just de två böcker jag går och funderar på om jag ska läsa. Börjar nog med Paulrud.

Stina sa...

Vilket fint språk! Den måste man ju läsa bara för språket. Åker genast upp på min att läsa-lista!

Snäckornas sjö sa...

Intressanta ord! Fångar ens uppmärksamhet...

Vad blir det för klassikerbok nu i mars då? *nyf*

Kram