I Huset med de glömda dörrarna får vi ömsöm följa kärleksförhållandet mellan Miranda Torres och José i den spanska staden Ocanja, ömsom den stumma flickan som slutar att tala den dag mamma försvinner ifrån henne. Flickan söker sig till hushållerskan Abuela, som blir all den kärlek och trygghet hon saknat, men som en dag även hon försvinner.
Den genomgående trenden i Agneta Aras böcker är att hon leker med människor som på något vis står utanför det naturliga. I Huset med de glömda dörrarna får vi möta Miranda Torres följeslagare Jonny Rivera, en mänsklig gestalt (även om det alltid nämns att han saknar skugga) Han är Mirandas beskyddare, trogen som en hund. Han är vuxen och tystlåten, och folk behandlar honom alltid annorlunda, även om vi aldrig får veta varför. I Det har varit kallt i Madrid laborerar Agneta Ara men en flicka som sovit i flera år, ända sedan hennes mor övergett henne. Den sovande flickan lever ändå för människor runt omkring henne på samma vis som om hon vore närvarande. Inte minst för den unga man som blir förälskad i henne.
Språklöshet är det genomgående temat i Aras böcker.
Efter att ha avslutat Det har varit kallt i Madrid, var jag tvungen att gå tillbaka och läsa Agneta Aras tidigare romaner. "Antonio Gades kommer inte", är den första romanen, från 1990. I romanen försvinner den spanska flamencodansaren Antonio Gades spårlöst och lämnar efter sig sin hund på den spanska ambassaden. Det blir ambassadtjänstemannen Annika Rydén som får ta hand om hunden i väntan på att Gades ska dyka upp. Problemet är att han aldrig gör det. Däremot skickas det till Annika en biljett och inbjudan att komma till Paris. Det blir en resa till slut, och Annika träffar hans fru och vänner men aldrig honom själv- en roman om frånvaro.
Precis som i Det har varit kallt i Madrid, speglas människans relationer och alla de känslor som följer med den. I "Antonio Gades kommer inte" får vi följa Annikas förhållande till modern (som dör), den alkoholiserade brodern och pojkvännen som står för trygghet men som kanske inte är den rätta. Jag gillar Agneta Aras språk, men tycker nog att hon utvecklats till det bättre som författare i den senast utgivna romanen, där hon fullt ut laborerar med sitt poetiska sätt att uttrycka sig, där så mycket ryms mellan raderna.
Romanen handlar också om vuxna Myra, som lever i ett olyckligt äktenskap, Som längtar efter en man som står för trygghet. Den handlar om att ta hand om ett barn, om att vara ett barn. Att alla gränser suddas ut och att blanda ihop alla känslor, dået och nuet. Om beroende, en längtan efter att vara älskad och framförallt om svek.
Säger bara, läs, läs, läs!!
Den handlar om Athena, en ung kvinna som anklagas för att vara häxa för att hon har övernaturliga krafter. Strax efter tjugo känner hon en stark övertygelse att hon vill skaffa barn. Männen i hennes närhet förtrollas och självklart har hon snart ett barn. Med moderskapet kommer andra känslor; en längtan efter att få veta sitt ursprung. Hon reser till sina biologiska föräldrar för att man så klichéartat tror att hon vill ha ett "varför". Men det är inte anledningen till varför Athena åker. Hon gör en skillnad på det där "varför" och det andra skälet. Hon menar att det inte finns någon anledning för någon att lämna bort ett barn. Hon vill bara veta var hon kommer ifrån. Därefter börjar ett sökande efter en annan mening, som hon till slut finner genom dansen.
Nu ska jag gå ett steg längre och chocka alla Coelho hatare. Ni vet den där frågan man brukar ställa till barn? Nämn en bok som du skulle ta med er till en öde ö? Om jag blev tvungen att bara umgås med en enda bok under mycket lång tid så skulle jag mycket väl kunna tänka mig Coelho framför till och med någon av mina favoriter. Coelhos roman innehåller oerhört mycket, så mycket existensiella tankar, visdom, kraft och värme om hur man skapar mening i sitt liv. Jag har verkligen ingen religiös ådra inom mig. Jag håller därför inte med om mycket i Coelhos romaner men de vidgar mina perspektiv och ställer mig mot väggen ibland.
Jag kanske är lurad? Lite nyreligiös måste jag väl vara i alla fall? Jag kanske rentav är förförd? :-) Eller helt enkelt är jag bara dum :-)
Ögats historia George Bataille
Author: Amoroso / Etiketter: 2008, Bataille George, Klassikerns år 2008
Från vecka ett gav denna bok ramaskri vilket är oerhört roligt. Kolla in länkarna till alla som tyckt till. Visst är det väl trevligt med böcker som har lika många tolkningar som antal läsare?! Vad är det som är mest sjukt tycker ni?
Själv känner jag mig motvilligt ganska imponerad. Jag tycker att Bataille lyckades med något som Sade inte gjorde, att skildra två sjuka unga människors resa i "sexualiteten". Jag sätter det inom parantes eftersom sexualiteten känns sjuk och frånstötande (inte vad man förknippar med en "erotisk klassiker direkt). Ribban sätts redan från början med dessa sjuka inslag av ägg och urin, som senare knyts ihop med upplevelsen mannen har av sin egen pappa. Enligt min uppfattning är den scenen avgörande, för hur jag väljer att uppfatta hela boken. Det är det som skapar den psykologiska insikten. Tycker ni att boken har någon sådan insikt?
Huvudpersonerna beskrivs aldrig närmare. De lever enbart genom sina drifter, genom sitt beteende, sin njutning och sin ångest över sina handlingar. De blir aldrig några "personer", Alla drifter vävs samman och blir ett; njutning och ångest, liv och död. Sexualiteten framställs som rasande? Jag kommer att tänka på de expriment som gjorts på råttor (minns inte exakt, om någon gör det får ni hemskt gärna rätta mig) som satts i bur och haft tillgång till någon form av spak som utlöst lustkänslor hos dem. Det visade sig att en del råttor inte förmådde sluta hantera denna spak, utan många höll på tills de dog. I Ögats historia kan de inte heller hantera sin lust.
Hoppas att fler väljer att läsa Ögats historia och tycker till! Var det intressant att föreslå fler "avvikande" böcker till utmaningen eller ska vi hålla oss till "de gamla goda stabila klassikerna"?
Nu har jag lånat Elfriede Jelineks bok Lust som ska försöka överträffa Bataille. Ska bli riktigt spännande.
Vi har också läst Ögats historia:
Theresan en blogg om böcker och läsande
Madame Bovary Gustave Flaubert
Author: Amoroso / Etiketter: 2008, Flaubert Gustave, Klassikerns år 2008Vi har också läst Madame Bovary:
Camilla
Hemma igen...
Author: Amoroso / Etiketter: Bataille George, Erian Alicia, Flaubert Gustave, Heller Zoe, Roth Philip
Nu är jag haft en skön vecka utomlands. Ännu trevligare att komma hem blev det förstås när Brittens överaskning väntade i brevlådan, en skiva med Patrick Watson! Jag ryser i hela kroppen! Tack snälla Britten, du och din blogg värmer!
Med till värmen följde naturligtvis ett par böcker; hade med mig utmaningens böcker, både Ögats historia och Madame Bovary sträcklästes under semestern. Sedan blev det Kärlekens brutala språk med Alicia Erian. Den kunde inte riktigt mäta sig med hennes tidigare bok Towelhead. Hann också med Everything you know med Zoe Heller. Hhrmm... Phil Roth måste ha kopierat Zoe Hellers handling i sin senaste bok Envar.. Har ni tänkt på att handlingen är densamma? Hjärtsjuk karriärman i övre medelåldern ser tillbaka på sina misslyckade relationer? Ska kanske inte döma för hårt ännu. Är bara halvvägs. Fast Everything you know kan ännu inte på långa vägar mäta sig med den fantastiska Anteckningar om en skandal. Det är hennes andra bok. I sep kommer Zoe Hellers tredje bok ut på engelska, The believers. Då får man hänga på låset !
Det känns dessutom otroligt härligt att komma hem och upptäcka att Ögats historia redan väckt ramaskrin i bokbloggsvärlden och att fler av er tänker sätta igång att läsa den! Åh så roligt. Det här bådar gott :-)