Chocolat...

Author: Amoroso / Etiketter:

Jag är så sugen på en feel good film att se nu när midsommarhelgen är över. En av mina favoriter är Chocolat. Det är så skönt att krypa ner i soffan med en massa härlig choklad och njuta av att se hur Vianne öppnar upp sin lilla chokladbutik i stan. Där finns något för alla, frågan är bara om man vågar ta emot. De som inte riktigt vågar bjuder på stort motstånd, rädslan för förändringar är alltför stor. Mmmm... ikväll ska jag krypa upp i tv soffan med ett gäng Linds chokladkulor..

Vad ser ni på när ni vill se en riktig feel good film?











Passionsfrukten- en bok att läsa i hängmattan..:-)

Author: Amoroso / Etiketter: ,


Vilken värme vi har haft! Jag är glad att fler har hittat hit till bloggen trots värmen. Det blir förstås mycket roligare (men också lite skrämmande) att blogga när man inser att man faktiskt blir läst :-) Ni är alla varmt välkomna! Det är jätteroligt att läsa era kommentarer och kika in på era hemsidor.

Vill ni ha en bra bok att läsa i hängmattan så vill jag tipsa om Passionsfrukten! Boken är skriven av en holländsk författare vid namn Karel G. Von Loon. Den handlar om Armin, som får en son tillsammans med Monica, kvinnan han älskar. När sonen Bo bara är tre år dör Monica. Tio år senare lever Armin tillsammans med en ny kvinna, och de försöker att få barn tillsammans. Då kommer det fram att Armin hela tiden varit steril.

Han tvingas konfronteras med sitt eget förflutna när han försöker få klarhet i vem som egentligen är Bos far. Monica är på något vis navet och kärnan- och det värsta är att hon inte längre kan ställas till svars. Vad vet man egentligen om personer i ens närhet? Hur kan man förlåta och gå vidare?

Detta är en verkligt gripande bok, som är skriven på ett verkligt lättläst språk. Boken skildrar också en väldigt speciell och vacker far och son relation mellan Armin och Bo. Här kommer ett utdrag från några sidor som jag tycker är särskilt vackra, där Armin berättar för sin son om Vetandets hus.

"Förrummet i vetandets hus, är den faktiska Kunskapens rum. Där hittar du allt som du vet nu. Där bakom ligger ett mycket större rum, det Möjligas rum, med alla de saker som du kan få veta om du får leva och alltid är lika nyfiken. Bredvid förrummet och rummet låg det ett rum vars ytterväggar jag inte ritat in. Detta är Guds mörka rum. Ingen vet hur stor det rummet är. Allt ljus som man tar med sig dit in slocknar omedelbart. Enda sättet att se någonting där är att ta sig tid och vänja sig vid mörkret. Då blir man ibland, helt kort, varse saker som man inte trodde var möjliga. Det finns människor som blir så förskräckta över vad de ser där att de snabbt slår igen dörren och aldrig mer återvänder dit in. Och det finns människor som blir så beroende och sällan eller aldrig kommer ut därifrån. Guds mörka rum är det vackraste men också det farligaste rummet i huset. Vetandets hus har en stor vindsvåning. Kunskapens skräpvind kallar jag den. Där hittar du det konstigaste av alla saker. Roliga och oanvändbar saker som teorin om den platta jorden och Tio gyllene regler för Borgarflickor.Men också praktfulla och nyttiga saker som den Heliga geometrin och Filippusevangeliet. Jag ritade till ett pyttetlitet rum i en död hörna av planritningen. Detta är ett rum utan fönster, upplyst av en kal glödlampa som hänger ner från taket. Det är rummet med de saker som hade varit bäst att inte veta. Jag kallar det tortyrkammaren".

Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Author: Amoroso / Etiketter: ,


Karin Boye skrev en gång en fantastisk dikt, "Min stackars unge" som
tar upp teman som rädsla, hopp och längtan. "Min stackars unge, min
mörkrädda, som mött andarna av annat slag, som alltid mellan de
vitklädda skymtar andra med onda drag, nu vill jag sjunga dig milda
sånger..."

Nu vill jag sjunga dig milda sånger är också namnet på Linda Olssons kritikerrosade bok. Hon har hämtat titeln och säkerligen en hel del inspiration ifrån Boyes dikt. Nu vill jag sjunga dig milda sånger är något av det mest poetiska jag någonsin läst, utan att för den sakens skull bli tung. Jag sträckläste boken, och rekommenderar den varmt till alla er som ännu inte har läst den!

Storyn är vältänkt och genomarbetad, språket är fantastiskt och de diktstrofer som används liksom smälter in och gör hela berättelsen så oändligt mycket vackrare och levande!

För mig handlar dessa milda sånger om att våga släppa in allt det vackra i sitt liv. Boken riktigt växer genom den vänskap som växer fram mellan de två kvinnorna. Veronica, som flyttar in i det ödsliga huset på landet för att fly ifrån sin stora sorg. Astrid, som har bott i huset bredvid så länge hon kan minnas, men som i sin ensamhet tigit i alla år om sina dunkla hemligheter.


För att återigen citera ur Boyes dikt "Se du skall veta, att allt levande djupt inne är av samma slag. Som träd och örter kan det växa trevande - dras uppåt av sin egen lag. Och träd kan fällas och blommor bräckas och grenar tvina med förstörd kraft, men drömmen gömmer sig - och vill väckas - i var levande droppe saft."

Vad händer när människor släpper in milda sånger och reser sig?

Läs gärna hela Boyes dikt i samlingen De sju dödssynderna och andra efterlämnade dikter / Min stackars unge... på Runeberg. http://runeberg.org/boyesynd/5_21.html

Jag är jättenyfiken på vad ni andra som har läst den tycker!

Varmt välkomna!

Author: Amoroso /


Varmt välkomna till min nya blogg. Jag vill här dela med mig av allt det vackra som jag finner i livet; böcker, film och musik.