Översten får inga brev Gabriel García Márquez

Author: Amoroso / Etiketter: , , ,

Nu har Lyrans jorden runt utmaning hamnat i Sydamerika. "För Européer är Sydamerika en mustaschprydd person med gitarr och revolver" säger ortens läkare i Översten får inga brev (31).

Själv är jag mycket ny på sydamerikansk litteratur, trots att jag läser mycket världslitteratur. Hur känner ni andra på den fronten?

Detta möte gav definitivt mersmak. Översten och hans fru skildras med en så uppenbar värme, att det är omöjligt att inte ta dem till sig. Frun är sjuklig men vissa dagar är det bättre. "Under förmiddagens lopp vände hon upp och ned på hela huset och flyttade på varje sak utom pendylen och tavlan med nymfen. Hon var så liten och elastisk att när hon gick omkring i sina filttofflor och den helt tillknäppta svarta klänningen var det som om hon hade förmågan att gå tvärsigenom väggarna" (22). Jag älskar deras "vardagliga tugg"!


Deras hopp och tilltro ligger hos den tupp som vid årsskiftet ska inbringa pengar till deras överlevnad. Varje fredag sedan femton år står översten på postkontoret och väntar på sin pension, från att ha deltagit i kriget. Denna roman har ett så vackert budskap. Det sista som överger människan är hoppet och tron på en bättre framtid."Den som väntar på det stora är också glad för det lilla" (39).

2 kommentarer:

britten sa...

En liten favoritförfattare ...kram till dig

H alias violen sa...

Kanske jag uppfattade boken lite annorlunda än många andra, tyckte sorgen liksom överskuggade allt annat....