Främlingen Albert Camus

Author: Amoroso / Etiketter: , , , ,



"Mamma dog i dag. Eller igår kanske, vet inte"

Från första sidan i Främlingen kan man inget annat än att sträckläsa, och förundras över hur Camus överhuvudtaget lyckats att skapa en sådan fantastiskt känslokall skildring av en människa.

Bokens huvudperson heter Meursault. I bokens inledning dör hans mamma, varav han förstås "tvingas" att gå på hennes begravning. Det är dessutom allmänt bruk att ta adjö av hennes döda kropp innan begravningen, och väl där är det flera som gråter. Meursault däremot känner ingenting, och finner hela situationen tidsödande. Han vill hem och fortsätta med sin vardag, träffa sina vänner och kvinnor som han brukar.

En dag förvandlas han till en mördare.

"Avtryckaren gav efter, jag kände kolvens blanka undersida och det var där, i den samtidigt skarpa och bedövande knallen, som allt började. Jag förstod att jag hade förstört dagens balans, den enastående tystnaden vid en strand där jag hade varit lycklig. Då skjöt jag fyra gånger till mot en orörlig kropp där kulorna trängde in utan att det syntes" (75).

Meursault ställs inför rätta för att ha skjutit en människa. Han känner ingen ånger, ingen skuld och hatet växer mot honom. Han blir alltmer en främling.

Jag har tidigare talat mig varm om Brott och Straff. Raskolnikov begår ett brott (visserligen med helt andra avsikter än Meursault) men hela tiden efter brottet handlar berättelsen om skuldproblematiken. Han vänder ut och in på sig själv, förtvinar av sin ångest, och sina lögner och tankar. Meursault däremot, känner inte någonting. Folk runt omkring försöker göra honom mänskligare, förstå hans handlingar men för honom finns bara sanningen= den konkreta handlingen. Hela den känslokalla skildringen ligger så mycket i vad som inte berättas, de orden som läsaren vill förlösa men som aldrig kommer.

Det här är i mina ögon en tidlös klassiker, när den är som allra bäst! Nutida författare som gått i Camus fotspår är bla. Peter Terrin.

0 kommentarer: