Finns det något bättre än att krypa ner framför en god film när man känner sig lite halvsjuk? Jag passade på att se Lady Chatterlys älskare, och av respekt till min nattarbetande make som behövde sova ut, så såg jag den därför LJUDLÖS. Och tänka sig, den magiska filmupplevelsen gick mig totalt förbi. Istället smög där runt en hispig kvinna vars kroppspråk höll på att reta gallfeber på mig. Vilka gigantiska mängder med strumpbyxor hon måste ha slitit ut, genom att så slarvigt springa runt i skogen. Om åtminstone den så kallade sexiga skogvaktaren hade varit något att hänga i julgranen. Men icke, icke. Kanske är den bättre med ljud på? Boken är definitivt bättre.