När Theresan först utlyste Golding i sin utmaning tänkte jag undvika Flugornas herre, som jag upplevt som dödligt tråkig när jag alltför ung blev påtvingad att läsa den i skolan. Därför började jag istället med någon annan bok av författaren, men höll verkligen på att avlida av tristess. Det var alltså att välja mellan pest eller kolera, och därför blev det trots allt Flugornas herre igen.

Nu säger jag VILKET MÄSTERVERK! Jag tror att det skulle vara möjligt att läsa den tio gånger på raken och ändå finna nya infallsvinklar. Ett litet pojkäventyr men samtidigt en helt otrolig skildring av en civilisations uppgång (och fall). Det går att läsa in hur mycket som helst. Som barn mindes jag främst passagen där barnen hade ihjäl sin kompis, då "leken" gick överstyr och de misshandlade honom så svårt att han dog. Det påverkade mig jättestarkt och jag undrade om det verkligen kunde hända? Jag tror inte riktigt jag förmådde se de andra nyanserna i romanen. Golding deltog själv i världskriget och har säkert sätt det mesta... Vilken makalös förmåga att sätta sina egna erfarenheter in i en handling, som dessutom händer precis hela tiden, världen över...