Först måste det erkännas att jag har lite svårt för det här "nya" sättet att skriva, radbyte efter varje mening. Skam den som ger sig. Reglerna var en annorlunda läsupplevelse om en kvinnas försök att skapa någon form av struktur i sitt liv. Emellanåt känns kvinnan sjuklig, med sitt fanatiska kontrollbehov?

Reglerna var nominerad till Augustpriset men jag förstår egentligen inte varför. Får man säga så? Vi har en intressant debatt på gång inne på Litteratura, om författare och böcker som fått priser av olika slag. Varför är det inte lika OK att såga erkända författare och hur många vågar egentligen stå för vad de tycker när författarna är hyllade? Jag har hört många som framhållit att Engquist med "Ett annat liv" är helt fantastisk, medan det i själva verket visat sig att de har skummat igenom flera kapitel.. Hrmmm... Jag försöker få ekvationerna att gå ihop... ?