En både givande och underhållande bok om skönlitteraturens nyttighet! I olika kapitel delar Ekerwald in skönlitteraturen i olika teman, exempelvis "Det förbjudna", "det sublima" och "det evigt sökande". I dessa teman relaterar han sedan till några av de klassiska verken. Det är alltså ingen genomgång om vilka teorier det finns kring varför vi läser, utan helt enkelt bara en eloge till de klassiska verken och vad de kan betyda för den enskilda människan. Inte minst var det en stimulerande upplevelse för "vill läsa" listan. Det är intressant att reflektera hur en liknande bok skulle kunna se ut i en mer modern framtoning, när man bara relaterar till nutida författare utifrån liknande teman? Något som ni kanske också legat sömnlösa o funderat över?.. :-)