Carlos Ruiz Zafón lyckas genom sin roman att skapa en mysitsk och skugglik stämning som jag sällan (aldrig?) tidigare skådat inom litteraturen. Det är dimma, tända stearinljus, mörka kammare och figurer som smyger runt i rock. Vindens skugga utspelar sig i Barcelona, och följer Daniel som intoduceras i De bortglömda böckernas gravkammare av sin pappa. Där ska han ansvara för en bok, vars öde fullkomligen uppslukar honom. Otroligt spännande och välskriven, en berättelse att komma tillbaka till, igen och igen. Vad tycker ni om senaste boken, Ängelns lek?
4 kommentarer:
Ängelns lek känns mörkare och genererar en mer destruktiv känsla hos mig. Men den uppfyller alla bokliga zafonska förväntningar. Jag gillar!
Heidi
Det var länge sedan jag läste "Vinden skugga" men då älskade jag den! "Ängelns lek" var jag inte lika förtjust i, mörkare var den iaf. Och med fina beskrvningar av Barcelona!
Tyckte Ängelns lek var som en billig kioskroman i ordets negativa bemärkelse. Hade iofs SKYHÖGA förväntningen efter Vindens Skugga, som jag aälskade, men blev GRYMT beviken. Har inte ens orkat läsa klart.
Ojoj vilka olika bud. Vet inte om jag vågar mig på den...
Catrin: Vad tror du att det var som gjorde att det kändes som en kioskroman?
Skicka en kommentar