Jag hade ganska höga förväntningar på den självbiografiska romanserien "Våldets barn" som omfattar fem romaner. Vi får följa Martha Quest, från det att hon växer upp i Sydrhodesia till livet som medelålders i England. Jag gav mig bara på del ett, där hon i sina trotsiga tonår gör revolt och försöker passa in under en och samma gång. Till slut finner hon en man som hon väljer att gifta sig med. Lite svår är hon att komma inpå livet, den där Martha. Är romanen för överarbetad? Jag vet inte. Det tog Doris Lessing över tjugo år att skriva denna världsberömda serie. Lite mer intressant är förmodligen de delar när hon blir lite äldre. Är det någon som har läst hela serien? Är det värt att fortsätta?
4 kommentarer:
Jag hittade den här boken i pocket, igår, när jag var och botaniserade bland böckerna i second handbutiken. Jag har inte hört talas om den innan, och visste inte att det var en serie. Har inte börjat läsa den ännu, men har som målsättning att läsa den snart. Trist att du inte tyckte den var så bra. Återstår att se vad jag tycker sedan då...
Kram
/Ango
Jag älskar Våldets barn-serien. Jag läste den som rätt ung, och förstod förmodligen inte allt. Sen har jag läst den två varv till i olika åldrar, och upptäcker nya saker samtidigt med återseendets glädje.
Förutom Marthas utveckling till kvinna är det också så intressant hur livet levdes i kolonierna, och hur det påverkade människorna.
hej där ..länge sen.....njaaa jag har läst hela och tycker väl att man kunde ha förväntat sig mera faktiskt...nu ska lag läsa ikapp mig lite härinne...har du flyttat färdigt tro? viist höll du på att flytta....kram
Jodå Britten. Flyttat har vi gjort. Och flytta ska vi åter göra. Efter två månader som hyresgäster bestämde sig hyresvärdarna för att det var dags att sälja huset och sade upp oss. Vi har letat som galningar efter ny bostad. Trist men sant.
Låter som om man kanske ska gå vidare med Martha ändå. Du beskriver den väldigt starkt, Snowflake!
Skicka en kommentar