Rosenlarv förlag har satsat på att lyfta fram dolda kvinnliga dramatiker, som inte fått samma plats i litteraturhistorien som sina manliga motsvarigheter. Räddad är exempel på ett drama som getts ut de senaste åren bland många andra som ni kan läsa om här.
"VIOLA. Ja, ja, ja, jag vet. En hustru skall förlåta och öfverskyla. Men hvarför skolo vi förlåta och öfverskyla? Derför att vi äro kristna? Nej, derför att vi äro qvinnor. En man, som döljer sin hustrus felstef, anses begå en svaghet- en qvinna, som blottar sin mans, en låghet. Nej, det där öfverskylningssystemet är, måste vara falskt"
Räddad var ett viktigt bidrag inom kvinnorörelsen i slutet på 1800 talet eftersom den skildrar kvinnans utsatthet i äktenskapet.
I Räddad är det omöjligt för hustrun att lämna sin man, eftersom hon då förlorar vårdnaden om sitt barn. Enligt lagen var mannen förmyndare till alla barn som föddes inom äktenskapet. Skiljer sig hustrun förlorar hon barnen.
Därför måste bokens huvudperson, Viola helt enkelt låtsas vara hans smycke, hans tjänare och hustru.
Maken har svårt för kvinnor med huvud, och tycker att "den qvinnliga älskvärdheten trifves bäst inom ett trångt omhölje". Viola och sonen sitter fast i ett hus tillsammans med mannen och hans mor, den nitiska rektorskan. Han tycker att hon klemar bort barnet, och att hans mor hellre skulle skött sonen uppfostran.
Maken har svårt för kvinnor med huvud, och tycker att "den qvinnliga älskvärdheten trifves bäst inom ett trångt omhölje". Viola och sonen sitter fast i ett hus tillsammans med mannen och hans mor, den nitiska rektorskan. Han tycker att hon klemar bort barnet, och att hans mor hellre skulle skött sonen uppfostran.
"Jo, jag vill verkligen inte att min son ska bli en sådan der jungfru-Jonas. När jag var så gammal som han kujonerade jag redan pigorna, körde med bandhunden och befallde min fyra år äldre syster ge vika derför att hon var flicka. Men så fick jag också en helt och hållet annan uppfostran"
Det är ett drama om arv och miljö som för tankarna till Ibsen, inte minst Gengångaren och Ett dockhem.
1894 skilde sig författaren själv från sin man- med resultat att hennes verk inte längre sattes upp och rosades som kollegornas.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar