Alexis är 16 år. Hela hans inre är ett kaos. Hans föräldrar har aldrig älskat varandra och den enda resa de någonsin gjort tillsammans var till Indien. Det var där han kom till, och det är dit Alexis bestämmer sig för att söka sin svar. Det är så sött, så sött att man inte riktigt kan sluta läsa.

Slumpen blir den att Alexis möter en kvinna som bjuder in honom i sitt hem. Hon lär honom allt hon kan och matlagning blir den stora passionen i hans liv. Det färgstarka Indien med alla dess kryddstånd, färger och dofter slår emot oss och man kan inget annat än att riktigt gotta sig i alla de matskildringar som målas upp framför våra ögon.

"Ja, så levde jag mitt indiska liv. Mitt i maten. I det trånga och mörka köket. Skalande, hackande, malande, skummande. På marknaden. På den färgrika och doftande marknaden. Klämmande, luktande, prutande. Och jag måste erkänna att mitt matlagningsintresse ibland gränsade till besatthet. Hela nätter igenom kunde jag fundera över varianter och variationer. Frammana drömda smakbrytningar; kompletterande, uppvägande, kontrasterande smaker. Och jag ville hela tiden veta mer"

Alexis börjar ifrågasätta, vad allt det västerländska har fört oss. Vad betyder religion och varför är hans föräldrar så misslyckade? Så ska minsann INTE han bli. Ändlösa existensiella funderingar, måhända ett arv från de reflekterande föräldrarna? Säger det igen: en liten lättläst pärla att sticka emellan med! Det finns dock ett litet varningselement, och det är förstås att man själv känner sig som en fossil, när man sitter och småfnissar åt alla "stora" frågor.