Lyssna bara på inledningen. "Jag är möjligen en ond människa, men jag är inte sjuk. Vad än läkarkåren kommer säga var jag vid mina sinnes fulla bruk då brottet begicks och är så än idag".

En oerhört fängslande monolog från en man, som rasar ner på samhällets botten, och vars egna filosofiska och existensiella grubblerier blir ett fängelse.
När han för första gången träffar en kvinna som berör honom är spelet i gungning. Han vågar tro. Men hon finner mening i någon annan, och bägaren rinner över.

Synnerligen intressant är även att den där ödesdigra handlingen sker på bokmässan, där temat är det fria ordet. Funderar faktiskt på hela boken som det fria ordet, för handlingen att skjuta en författare som fortfarande lever mitt ibland oss kan möjligen uppfattas som ganska brutal? Hur reagerar han på det månntro, den kära Paulo Coelho, som alla tycks älska att angripa och avsky?

En debut som fängslar, berör och med ett språk som höjer sig! Kommer definitivt att hålla ögonen på Staffan Vahlquist i fortsättningen.