Jag älskar att läsa om böckers värld, och om bibliofiler. I flickan och berget kryddas denna ingrediens dessutom med en mycket vacker historia, som helt tog andan ur mig.

Vi möter bokhandlaren Etienne Vollard, som har ett antikvariat. Han är stor och väldig, och lever helt för sina böcker.
Tyvärr innebär hans passion för antikvariatet att han måste köra skåpbil för att hämta nya juveler till sin samling. Han tycker inte om att köra bil. Allt går för snabbt. Lika snabbt som det går den dag en liten flicka rusar fram på vägen, mitt framför hans bil. Hennes lilla kropp skadas hårt av den tunga karossen och på fem sekunder har livet förändras.

Etienne plågas av svåra skuldkänslor, och för att mildra dessa besöker han den lilla flickan som nu ligger i koma. Han börjar att göra det enda han kan, nämligen att recitera litteratur. All litteratur som ryms i hans stora minne läser han för den lilla flickan, sakta försöker han före henne tillbaka till livet.

"Vollard hade aldrig sett litteraturen som lindring eller läsningen som tröst. Tvärtom. Läsgalenskapen, som det hela varit för honom, bestod snarare av att upptäcka såret hos en annan människa. Såret hos en ensam man, förvirringen hos en ensam kvinna. Att läsa bestod i att gå in i såret, att ta sig igenom det. Att höra skriken bakom orden, även de allra vackraste, de mest fulländade" (111).

Sååå vackert om litteratur och läsning! En av årets absoluta höjdare hittills! Vad innebär läsning för dig?