Härligt att så många gick igång på utmaningen! Håll utkik i framtiden; det kommer garanterat fler! Något jag gick igång på var Woodrell. Sug på ordet "country noir", begreppet är myntat av Daniel Woodrell själv för att beskriva sin speciella berättarstil. Om utsatta människor i fattiga områden, ofta på landsbygden, som lever i en sådan misär att vi andra knappt kan föreställa oss den.

I En helvetes vinter, är det köld som råder i området där familjen Dolly lever, i dalarna runt Ozarkbergen. Sextonåriga Ree lever med sin psykiskt sjuka mamma, och sina två bröder i ett fallfärdigt hus. Pappan tillverkar knark, och i romanen avviker han tidigt från hemmet. Hans försvinnande råkar infalla sig väldigt lägligt i förhållande till den rättegång han kallats till. Om han inte infinner sig där, kommer familjen att förlora det enda de har; det fallfärdiga huset. Vad har hänt honom och hur ska Ree få tag på honom innan de förlorar allt? Woodrell målar upp en bild av ett samhälle i total laglöshet. Allt ansvar hamnar på Rees, en lillgammal tjej som egentligen inte alls är mogen för det hon ställs inför.

En roman som verkligen ger något. Jag har samma känsla efter att ha läst romanen, som jag länge hade efter en resa till Kairo. När vi kom tillbaka hem, stod vi alldeles stumma och TACKSAMMA när vi begrundade vårt hem och vår LYX som vi faktiskt tar helt för givet. Har ni läst några böcker som fått er att känna tacksamhet (för ert eget "luxeriösa" liv:-) När jag tänker efter, skapar Dostovjeski samma känsla...

Läs mer om Woodrells böcker i "Daniel Woodrell - Country Noir-litteraturen personifierad" av Bengt Eriksson. Eller om country noir genren och dess författare i allmänhet, skriven av Martin Holmström.