Det var länge sedan jag läste en "rolig" bok. Hyssj uppfyllde många förutsättningar för detta. En ung man blir hejdlöst kär. Problemet är bara att föremålet för hans kärlek är bibliotekarie! Och själv har han aldrig någonsin läst en bok. Hur löser han detta? För självklart kan det aldrig vara så enkelt att han bara erkänner att de inte delar samma intresse? Onej.

Här möter vi en ung man som ger sig huvudstupa in i finkulturens värld, med allt vad det innebär. Hur gör man när man läser? Hur väljer man vad som är tillräckligt fint när det enda som stått hemma i de egna bokhyllorna varit uppslagsverk och några ex av Det bästa? Hur talar man om en bok man aldrig läst?
Med en imponerande uppfinningsrikedom försöker han närma sig denna kvinna. Lite ovanligt kan ju också tyckas vara att deras kärleksförhållande i huvudsak bygger på böcker? På dagarna går han till hennes jobb för kärleksmöten i magasinet. På helgerna blir det lite mera rush, då ska den händiga mannen bygga en bokhylla. Jajemen.

Är hon inte lite naiv, som inte förstår att han inget vet? I slutet förstår jag att hon hela tiden vetat. Hon leder hans far in i samma värld. Boken känns som en hyllning till litteraturen och den skillnad som den kan göra i våra liv. Ett sant nöje att läsa och skriven med glimten i ögat- helt igenom.