Vid sidan av Koreakriget, lever Lee tillsammans med sin mor, som fullständigt brakat ihop efter allt det tragiska som hänt deras familj. Lee är ung, hon försöker leva. Hon arbetar med att sälja poträtt som folk (mest amerikanska soldater) vill få målade utifrån sina foton.

Kulturkrockarna är många, särskilt med amerikanerna med sina konstiga vanor. Ibland lockar deras vanor men är samtidigt så långt borta från den egna vardagen.
"Hur mycket jag än putsade symbolerna för mina förfäders drömmar, kunde mina egna önskningar ändå inte tillfredställas. På den grå väggen hängde jag upp en coca-colaalmanacka som jag hade fått av några amerikaner. Sedan de just rutschat nedför en skidbacke släcker ett par som ser ut att sprudla av hälsa törsten med en coca cola. Deras skidkläders klara och intensiva färger fångade min uppmärksamhet. Jag började känna en oemotståndlig längtan efter dessa färger" (79)

Skildringarna av matkulturen fascinerar mig. Även här ställs kontraster mot varandra. Lee beskriver ofta vad hon äter, inte alltid har jag någon aning om vad det är men det tycks vara gott och det känns nyttigt.
""En skara amerikanare var på väg förbi. De smuttade på coca cola och högg tänderna i sina hamburgare. Jag avskydde deras glänsande fetma" (95).

Samtidigt fördjupas berättelsen då kontrasterna ställs mot varandra. En soldat säger till Lee: "Jag kom åtminstone hit för att slåss för det här landet. Jag kanske dör här, fast jag inte vill det. Jag vill veta mer om ert land, särskilt om kvinnorna. men kvinnorna gömmer sig bakom en tjock mur av tabun, som ingen utlänning kan tränga igenom" (155).
Lee blir ibland attraherad av amerikanska män, men det är inte OK. Särskilt inte att gifta sig med en amerikansk man. Kompisarna frågar varandra. "Om en kvinna blir lagligt gift med en amerikan, kallas hon då fortfarande för en amerikansk slampa?" (96).

Den här stilen håller romanen helt igenom, och det är sanslöst underhållande. Precis som i Murakamis böcker känns det som om man lär känna huvudpersonerna. Så nu har jag andats Korea för hela slanten och vill ha mer. Det kala trädet är det enda som finns översatt till svenska hittills, men det finns förstås böcker på engelska att läsa.