”Det kändes nästan som om hon hörde böckerna viska genom den halvöppna dörren. Tusen nya berättelser lovade de henne, tusen dörrar till tusen aldrig skådade världar” (Bläckhjärta, s. 45).

Bläckserien är helt enkelt en kärleksförklaring till litteraturen. Jag blir alldeles rörd när jag tar den till mig. Bläckserien består av Bläckhjärta, Bläckmagi och Bläckdöd. Den handlar om tolvåriga Meggie, som precis som sin pappa Mo, har en speciell förmåga. När de läser högt ur en bok blir personerna de läser om levande, Det motsatta kan också hända; att personer försvinner in i bokens värld.

Berättelsen inleds en stormig natt när Meggie och Mo får besök av en mystisk figur som varnar dem för en man som kallar sig Capricorn. Då får Meggie se den hemliga boken. Nästa morgon tvingas de fly sitt hem. De söker skydd hos Mos syster Ellinor, som är den mest hängivna bibliofil Meggie någonsin träffat. Där gömmer Mo boken, som allt handlar om. Boken som han en gång läste högt ut, och som resulterade i att Meggies mamma försvann från denna värld, samtidigt som tre män från boken anlände till deras värld. För att rädda alla nära och kära läser de sig in i berättelsen och blir en del av bokens äventyr.

Mos pappa arbetar med att reparera och binda om böcker, och det brinnande intresset för böcker har gått i arv. Det är inte bara läsningen som det talas passionerat om, utan även själva böckerna. Hur man vårdar böcker, och hur man gjorde förr i tiden.
Läsningen är en del av familjens gemenskap. Budskapet är tydligt att vi blir en del av allt vi har läst.

För böcker är en återkommande trygghet i Meggies liv, vilket uttrycks vid många tillfällen. ”Ingenting jagade bort mardrömmarna lättare än prasslet från tryckt papper”. Meggie söker ofta tröst ur böckerna, ibland blir de en ren verklighetsflykt. Ofta går hon tillbaka och identifierar sig med olika karaktärer vars egenskaper hon beundrar . Karaktärerna lär henne om livet, hon riktigt känner med dem om det är en bra bok! .

”Böcker måste vara tunga för hela världen ryms i den” Funke förmedlar känslan av att vi läser olika böcker för olika ändamål, för kunskap, insikt och nya möten. ”Tror inte du också, att man då och då borde läsa berättelser där allt är annorlunda än i vår värld? Inget annat lär en bättre att fråga varför träden är gröna och inte röda och varför man har fem och inte sex fingrar” .

Litteraturen spränger alla barriärer, såväl geografiska som kulturella och språkliga. Läsningen förmedlas som ett äventyr ”Berättelserna fortsätter, de slutar lika lite på sista sidan, som de börjar med den första” (Funke 2006, s.56).

Olika världar är ett välbekant fenomen inom fantasy, och i Funkes serie kan vi se att olika karaktärer kommer från olika böcker/världar, alla med helt egna berättelser . ”Det finns många, väldigt många olika världar, allihop är olika, och i böckerna finns de beskrivna!” .

I Bläckserien parodierar handlingen hela tiden på de klassiska verken. Ofta är det tydliga referenser till huvudkällan, vilket väcker nyfikenhet hos läsaren. Ett exempel är när Meggie och hennes pappa anländer till hennes fasters trädgård. ”En bild ur den själviske jättens trädgård” muttrar de i samförstånd medan de kikar på de stora järnstängerna . Som läsare vill vi förstås dela deras upplevelser och med egna ögon läsa om hur järnstängerna såg ut Oscar Wildes böcker. Ibland går säkerligen dessa litterära motiv förbi den unga läsaren som ännu inte är bekant med Faust och fenomenet att sälja sin själ till djävulen . Citaten försätter läsaren i en stämning men fungerar också som boktips.

Vid sidan av äventyret utgör Meggies mognadsprocess en röd tråd genom hela boken, och den hänger samman med det ansvar som läggs på henne i samband med boken och hur dess berättelse fortskrider.

Den här serien öppnade mina ögon för att fantasy faktiskt kan vara väldigt trivsamt.

"Jag är ganska noga själv med vilken musik och litteratur jag låter folk finna mig med" (64) säger Martina i Gun Britt Sundströms Maken.

Jag tycker detta var hejdlöst roligt, men frågan är: stämmer det? Handen på hjärtet nu. Hur gör ni boknördar? Står klassikerna i bokhyllan och glänser? Slinker de mer sötsliskiga romanerna ner i nattduksborden vid besök eller åker den klassiska skivan fram när svärmor kommer på besök?

Vid sidan av Koreakriget, lever Lee tillsammans med sin mor, som fullständigt brakat ihop efter allt det tragiska som hänt deras familj. Lee är ung, hon försöker leva. Hon arbetar med att sälja poträtt som folk (mest amerikanska soldater) vill få målade utifrån sina foton.

Kulturkrockarna är många, särskilt med amerikanerna med sina konstiga vanor. Ibland lockar deras vanor men är samtidigt så långt borta från den egna vardagen.
"Hur mycket jag än putsade symbolerna för mina förfäders drömmar, kunde mina egna önskningar ändå inte tillfredställas. På den grå väggen hängde jag upp en coca-colaalmanacka som jag hade fått av några amerikaner. Sedan de just rutschat nedför en skidbacke släcker ett par som ser ut att sprudla av hälsa törsten med en coca cola. Deras skidkläders klara och intensiva färger fångade min uppmärksamhet. Jag började känna en oemotståndlig längtan efter dessa färger" (79)

Skildringarna av matkulturen fascinerar mig. Även här ställs kontraster mot varandra. Lee beskriver ofta vad hon äter, inte alltid har jag någon aning om vad det är men det tycks vara gott och det känns nyttigt.
""En skara amerikanare var på väg förbi. De smuttade på coca cola och högg tänderna i sina hamburgare. Jag avskydde deras glänsande fetma" (95).

Samtidigt fördjupas berättelsen då kontrasterna ställs mot varandra. En soldat säger till Lee: "Jag kom åtminstone hit för att slåss för det här landet. Jag kanske dör här, fast jag inte vill det. Jag vill veta mer om ert land, särskilt om kvinnorna. men kvinnorna gömmer sig bakom en tjock mur av tabun, som ingen utlänning kan tränga igenom" (155).
Lee blir ibland attraherad av amerikanska män, men det är inte OK. Särskilt inte att gifta sig med en amerikansk man. Kompisarna frågar varandra. "Om en kvinna blir lagligt gift med en amerikan, kallas hon då fortfarande för en amerikansk slampa?" (96).

Den här stilen håller romanen helt igenom, och det är sanslöst underhållande. Precis som i Murakamis böcker känns det som om man lär känna huvudpersonerna. Så nu har jag andats Korea för hela slanten och vill ha mer. Det kala trädet är det enda som finns översatt till svenska hittills, men det finns förstås böcker på engelska att läsa.

De flesta har säkert någon gång kommit i kontakt med Kort kjol, som handlar om Myran som under en fest blir våldtagen av sina två klasskompisar. Efteråt blir det diskussioner, uppmuntrade hon inte dem? Drack hon inte lite väl mycket? Kort kjol är ofta en given utgångspunkt i skolan, för att diskutera rätten till sin egen kropp.

Vad många kanske inte vet, är att Christina Wahlden har skrivit en bok under samma tema som handlar om Gustav som blir sexuellt utnyttjad av sin mammas syster. Borde vara lika given som Kort kjol, för diskusisoner som handlar om sexuellt utnyttjande? När jag tänker efter så var det väl aldrig något tal om att killar kunde bli utsatta för något, när man själv gick i skolan? Det var alltid tjejen som var sårbar och männen som var svinaktiga. Vad minns ni om hur sådana teman diskuterades i skolan när ni växte upp?

Sanslöst intressant relationsskildring. Ett par i yngre medelåldern vet att deras förhållande är slut, men de orkar inte ta tag i det. Därför gör de det vansinniga. Sätter sig i en stuga på landet hela sommarhalvåret.

Spriten och vinet flödar. Det kan inte bli annat än riktigt, riktigt underhållande. Han har med sig Marcel Proust och ska på allvar sätta igång sitt golfande. Vad hon drömmer om är det ingen som intresserar sig för (mer än att hon ibland gråter och dansar till Bruce Springsteen ensam i vardagsrummet efter en hel del pimplande).

Vill såklart inte avslöja för mycket men en sak, kan faktiskt avslöjas utan att det förstör:

"Han var nu inget romantiskt lagd, naturvurmande karaktär i någon senviktoriansk roman, snarare ett offer för den romantiserande föreställningen om den kontemplativa avskildheten,
såsom den ofta framställdes i till exempel engelska kostymdramer. Det var förmodligen bara i teorin han till fullo kunde uppskatta Proust på en stubbe i skogen"

Men det hade ni väl redan gissat?

Bonusgrejer att lägga märke till:
- se hur de behandlar hunden i sitt förhållande
- håll koll på Proust

Om någon fick gå hand i hand med Helena von Zweighbergk i att skapa svenska relationsskildringar får de allt bli Hans Gunnarsson. Vilka tycker du ska sällskapa?

Det är musiken som lockade mig men jag är även nyfiken på filmen, och boken av Thackeray. Någon som sett filmen/läst boken?

Det är vinter med mycket snö, det grillas äpplen ovanför brasan och miljön är full av korsvirkeshus, leriga gator, fotogenlampor och ostmackor med varm choklad. Ganska ensligt på Berättargränd bor en pojke som heter William. Han känner sig aldrig ensam för han har sina böcker och dessutom ett antikvariat alldeles i närheten. Det enda William saknar i livet är mer böcker, och särskilt en alldeles speciell sagobok som han fattat tycke för.

”William kunde sitta i timmar och läsa berättelserna och titta på de
vackra förgyllda bilderna som fanns i sagoboken” . Helt plötsligt en dag får sagoboken liv. Boken och världen runtomkring förändras och märkliga saker sker omkring William. Det som händer påminner nästan om det som händer i sagor, och William möter sagofigurer, såsom den hemska vargen i Rödluvan och häxan i Hans och Greta. Det visar sig att någon rivit ut sidor ur boken och för att världen ska bli som förr måste William återställa boken i sitt ursprungliga skick. Det är ganska vanligt att böcker börja leva, säger de som läser. Ägaren till antikvariatet har varit med om det flera gånger. Han har till och med ett sagorum, där han samlat alla magiska sagoföremål som ramlat in från sagornas värld.

Helt fantastisk lättläst liten "måste läsa och till och med äga" bok. Den passar nog bäst i mellanstadiet och eftersom det är en kapitelbok skulle den vara suverän som högläsningsbok
framåt vinterkanten. Varför inte använa den som aptitretare till ett stundande sagotema i skolans värld? Barn som vuxen. Själv kommer jag plocka fram den på nytt när den första snön faller, tillsammans med varm choklad, ostmackor och en brasa.

Anknytningspsykologerna blir förmodligen alldeles kallsvettiga, medan Harlequin frälsta sitter och småmyser i sofforna. Vad talar jag då om, undrar ni väl nu? Fåglarna av Hitchcock såklart! En klassiker som fortfarande ger kalla kårar. Jag kan ärligt säga att jag sedan dess har haft ett halvtaskigt förhållande till fåglar...

I Fåglarna blir den plastiga blondindonnan Melanie Daniels kär i den ack så stilige Mitch Brenner. Deras vägar korsas i en djuraffär och efter detta passionerade möte söker hon upp honom med två kärleksfåglar som present till systern i hans familj. Väl på plats börjar fåglarna ta sig allt större friheter, till slut försöker de med våld ödelägga hela samhället. Fågelkrisen för det lyckliga paret samman, och på ett par tre dagar hinner den nya lilla familjen anpassa sig så väl till varandra att man kan inbilla sig att de har ett helt liv tillsammans bakom sig.

Gastkramande, (i alla bemärkelser) och inte minst intressant att gå tillbaka till novellen av Daphne du Maurier, som filmen baseras på.

En riktig höjdare, nu som då!

Motivering till Nobelpriset:

Mannen utan öde