I Den nya människan får vi svepas tillbaka till 50-talet och de sanna övergrepp som skedde då, nämligen alla tvångsstereliseringar. Eva af Geijerstam skriver i DN kultur att över 30 000 människor tvångssteriliserades under 1900 talet i Sverige.

I filmen möter vi 17:åriga Getrud, som så många andra från samhällets fattigare och barnrikare skikt skickades till "arbetshem" eller "sjukhus", för att "rehabiliteras" av olika anledningar. Ofta blev de kvar där, styrda av läkare som satt där med makten på sin sida och total beslutanderätt. I filmen möter vi en känslokall Dr Berg, styrd av sin egen övertygelse om ett bättre samhälle med "den nya människan" där olämpliga personer skulle hindra att föra det icke önskvärda vidare.

Julia Högberg gör en mycket stark roll som Gertrud, temat "Ska man säga som det är eller som det hör till?" går som en tråd genom hela filmen.
Maria Lundqvist gestaltar föreståndarinnan för hemmet på ett lysande sätt, en kvinna som slits mellan plikt och känsla.
Ibland blir skådespeleriet enligt min uppfatting överspelat (girlpower från 2000 talet som klipps in i en 50-tals miljö) men det är ändå en stark film om ett viktigt ämne så jag rekommenderar den till alla som inte sett den! Det är en film om tro, hopp och förtvivlan. Ska man kämpa eller ge upp? Hur mycket spelar den egna tron och inställningen in, för den egna
kampen?

Vad tycker ni som har sett den?