Där jag arbetar kom det fram en flicka och nästan ursäktade sig för att hon ville låna en viss bok. "Detta är ju en homosexuell bok".. sa hon urskuldande. Och det är 2008.

Detta gjorde mig nästan upprörd och därav dagens boktips. Här är härlig queer litteratur för såväl högstadie som gymnasieungdomar där inte huvudtemat är "Hjälp, kan jag vara gay? Boken går ut på att acceptera mig själv". Jag tror att detta är den första queerbok för ungdomar som jag har läst, där alla kan känna igen sig, vare sig man blir intresserad av killar eller tjejer. Vet ni andra? Killarna i "Ibland bara måste man", har accepterat vilka de är för länge sedan. Här är det kärlek och romantik för hela slanten, förälskelser och förvecklingar hit och dit (som alla kan känna igen sig i). Härligt medryckande språk och ett stort plus för känslan som läsaren får att allting är möjligt.

Både flickan som kom till mig och Lethonens bok fick mig att fundera. Den mesta queerlitteraturen som jag har läst handlar om att komma ut ur garderoben. Har vi inte kommit längre? Föreställ er själva att alla kärleksromaner ni någonsin bläddrade i kretsade kring rädsla att tillåta sig att älska någon, och att huvudkaraktärerna i slutet av boken aldrig kommit längre än till att acceptera sin kärlek och möjligtvis påbörja något nytt tillsammans (på sidan 329)?

Fram för fler författare som Lethanen!