Den engelska a cappella-kören The Courage Consort befinner sig i ett slott på den belgiska landsbygden för att under två sommarveckor repetera in sitt körverk. Här målas nästan bilden av en dokusåpa upp, och allt eftersom tiden går flätas karaktärerna in i varandra. Stressen ökar och det blir osäkert om de överhuvudtaget ska klara att framföra verket.
Jag tror att den musikalisk obevandrade (mig själv inräknad) kan missa flera betydelsefulla poänger, men det är annars en spännande intrig. Särskilt intressant finner jag Catherine, som redan innan repetitionen är "orolig till naturen", och vars make, körledaren Roger, har henne i ett hårt grepp.
Vad är det för rop Catherine hör från skogen? Vem är det som kallar på henne och ingen annan? Det är en laddad berättelse om människor under hård press. Boken ökar mitt intresse för att läsa mer av Michael Faber, och ropen i skogen fascinerar mig starkt, som symboler för Caherines ökande oro. Faber drar mystiken i skogen till sin spets genom att relatera till gamla sägner, nazismens framtåg och hemska folkmord...
Sånt gillar vi..
Jag tror att den musikalisk obevandrade (mig själv inräknad) kan missa flera betydelsefulla poänger, men det är annars en spännande intrig. Särskilt intressant finner jag Catherine, som redan innan repetitionen är "orolig till naturen", och vars make, körledaren Roger, har henne i ett hårt grepp.
Vad är det för rop Catherine hör från skogen? Vem är det som kallar på henne och ingen annan? Det är en laddad berättelse om människor under hård press. Boken ökar mitt intresse för att läsa mer av Michael Faber, och ropen i skogen fascinerar mig starkt, som symboler för Caherines ökande oro. Faber drar mystiken i skogen till sin spets genom att relatera till gamla sägner, nazismens framtåg och hemska folkmord...
Sånt gillar vi..
9 kommentarer:
Måndag i dag...önskar dig en bra sådan
Åh, äntligen en vettig blogg om böcker! Hit återvänder jag, även om jag nu inser att det inte bara är böcker som avhandlas...
Denice: Jätteroligt att du gillar min blogg!! Nu ska jag kika in hos dig..
tack för din söta kommentar ...jag tar nog datorn med så lite blogg inlägg kommer nog ...kram kram
Jag har svart på din kommentar i min blogg, men eftersom jag inte vet om du tittar tillbaka, så svarar jag även här, kan ju inte låta bli att älska att diskutera böcker...
Jag har också svårt att förstå det hemska i att han fortsätter vara otrogen trots att frun är döende, det hemska är väl att han är otrogen över huvudtaget? Vi hamnade i en diskussion om att det kanske för vissa inte är lika illa med otrohet som för andra, att det kanske i vissa kulturer - och då pratar vi inte länder utan mer umgängeskretsar - är mer tillåtet.
Hej där!
Tänkte passa på att önska dig en riktigt skön påsk!
Kram.
Denice: Vi människor är ju så olika, vi har med oss så mycket i bagaget. Min känsla är att Sten gör så gott han kan. Och trots att han är otrogen och hemsk, kämpar han på det sätt han kan, och hon kämpar på det sätt hon kan, som har cancer och snart ska dö. Jag gillar att allt är så äkta, det finns inga försköningar, bara verkligheten som den är.. det känns mänskligt helt enkelt.. Fast som ni diskuterat, är det nog också olika hur man väljer att reagera. På något vis upplever jag att de följer varandra till slutet. Fast många andra skulle säkert säga att de INTE gör det eftersom han redan har gått. Till någon annan (även om han gjort så hela deras liv blir det för många annorlunda när hon ska dö?) Jag vill inte tänka mig att jag själv skulle vara i hennes situation, och acceptera detta (fast kanske hade jag resonerat annorlunda om jag varit döende, vad vet jag) Vad roligt, att som ni, kommit samman flera stycken och diskuterat denna boken!! Jag kan tänka mig att detta är en bok som kan skapa debatt.. :-)
britten: Det glädjer mig att höra :-) Ta det nu lugnt på alla vägar i påsk!
Nygammalt: En riktigt skön påsk till dej med!!
Har ännu inte läst den här av Faber men en annan av hans böcker "Under skinnet" kan jag rekommendera, om man gillar lite bisarra historier. Får väl erkänna att jag inte orkade med "Sugar..." alldeles för tjock, som två tegelstenar ungefär.
Skicka en kommentar