Läste en intressant artikel i DN, Familjen suger- leve familjen! om alla nya intressanta romaner som går bakom bilden av alla ångetskapande mallar av den perfekta familjen. Trenden i många nya romaner är att lyfta fram alla skelett som finns i garderoben. Fram för otrohet, kriser och misslyckade semestertripper! Tänker inte minst på Peter Kihlgårds Kicki & Lasse, Helena von Zweigbergks nya "Ur vulkanens mun" (helt fantastisk, återkommer om den) Ray Kluuns En sorts kärlek eller varför inte Maria Svelands Bitterfittan som fick så mycket uppmärksamhet? De gamla kärleksromanerna börjar bli ute?