I sommar har jag bland annat roat mig med att gå en kurs i fantasylitteratur. Många av er därute är inbitna fantasyfan, och då kommer jag förmodligen inte med något nytt. Men för er som känner liksom jag, att fantasy länge har varit någon främmande och något som aldrig lockat, kanske följande rader kan vara om än inte så lockande så åtminstone informativa :-)Det kanske är fler som stått helt oförstående över hysterin kring Sagan om ringen, eller Harry Potter som alla tycks älska? I sommar har jag till och med sett sjätte Potter filmen på bio. Genren fascinerar, på något vis, trots att hjältetemat ofta förstår upplevelsen för min del och att jag inte alltid förstår intrigerna. Det är miljöerna som lockar, känslan av "mysfaktor", nästan som att befinna sig i bokslukaråldern på nytt.
Kjersén Edman beskriver fantasy som ”fantastiska berättelser som har skrivits i vår tid”. De är fulla av magi. Magi i sig innebär att människan kan påverka världen omkring sig. Ibland står denna maktlös för de krafter som andra väcker, om det så är Gud, djävulen eller främmande makter som vill ta över världen. Fantasyböcker innehåller världar som inbegriper magi, och de är således full av fantastiska ting såsom trollkarlar, häxor, alver och drakar. Handlingen är ofta relaterad till kampen mellan det onda och det goda, och huvudpersonen går inte sällan igenom en hisnande utvecklingsprocess. Miljön i sin tur anspelar ofta på tiden förr, allrahelst medeltiden. Vi har mörka borgar, slott, dramatisk natur och magiska väsen som ikläds olika roller. Medeltiden och dess levnadssätt kan nästan ses som en manual för den som vill komma nära fantasyns kärna. Många fantasyböcker har dessutom inspirerats av bibeln med sina skapelseberättelser.
Fantasy kan ta sig många former. Vi har det som benämns som ”high fantasy” där bokens handling helt utspelar sig i en påhittad värld . Här finner vi ofta utförliga beskrivningar av landet ifråga, egna väsen och namnbeskrivningar, och kartor så att vi får överblick över landets geografi . Sedan finns det fantasy där huvudpersonerna reser i tiden, eller pendlar mellan parallella världar. Fantasyn kan ha skräckinslag och bygga på folksägner och magisk folktro. Självklart kan också fantasy vara sådan att författare helt enkelt bara har infört magiska inslag i sina annars realistiska romaner. Det är också vanligt att fantasy bygger på riktiga myter, till exempel myten om Kung Arthyr. Historiska händekser och fornnordisk mytologin är en annan inspirationskälla. Resor sker inom historien och över tid och rum. Ofta handlar det om att söka efter en person, en sak eller plats. Äventyret blir sedan både en skildring av upplevelserna av att förflytta sig runt om i världen, och den förändring som huvudpersonen ofta genomgår, allteftersom de prövas utmed vägen.
För att ta sig mellan parallella världar, krävs det olika former av ingångar. Ibland hjälper magiska föremål till, ofta sedan länge kända från såväl religion som mytologi. Föremålen behöver inte alltid stå för något annat men i många texter kan vi se att de bär på större betydelser, förutom bara verklighetsflykt. Det kan handla om samhällskritik, både i fantastisk och mer realistisk form. Föremålen kan även utgöra det som får bokens huvudperson att mogna och bli mer självständig. Vi finner ofta att dessa föremål utgör berättelsens kärna .
Lästips:
Bo Eriksson Tusen år av fantasy : resan till Mordor
Lena Kjérsen Edman Fantasy och reality : unga böcker
Det kommer utan tvekan att dyka upp guldkorn från kurslitteraturen här framöver. Nog pratat.
Det kommer utan tvekan att dyka upp guldkorn från kurslitteraturen här framöver. Nog pratat.
Vad har du för relation till fantasy?
5 kommentarer:
Fantasy är den ultimata berättare formen , och tack för det. :)
PellesReality
Vad är det med berättarformen som gör den så ultimat?
Jag skrev nyligen i ett fantasyforum att jag ibland tror att jag tycker mer om idén om vad fantasy skulle kunna vara än jag tycker om den fantasylitteratur som finns. För efter mer än tio år som fantasynörd är man ju ganska trött på en del återkommande inslag i genren... ;) Lyckligtvis finns det många bra författare som går utanför det, det gäller bara att hitta dem.
Jag tycker om fantasy för att den inte håller sig till vår världs begränsningar. Jag tycker om berättelser som utspelar sig i andra världar eller i lite annorlunda versioner av vår egen. Jag tycker om den potentiella gränslösheten och känslan av något nytt som väntar runt hörnet.
Jag har mycket kluven inställning till fantasy. Och trots tusentals poäng i litteraturvetenskap (ja ja liten överdrift) varav en fördjupningskurs i ungdomslitteratur där just fantasy avhandlades ordentligt kan jag inte säga att jag har koll på vad som är fantasy och inte. Hävdade med bestämdhet i bokcirkel att jag INTE GILLAR fantasy och scince fiction, men när vi började diskutera mer ingående visade det sig att jag nog var den som gillade övernaturligheter bäst. Jag gillar magi, vampyrer och mytiska figurer, men har svårt för främmande sagovärldar. Dock inte alltid - sväljer till exempel Narnia, Landet i Fjärran och Nangijala med hull och hår. Gillar Harry Potter.
Jag har inget alls emot tidsresor - tvärtom, men har väldigt svårt för berättelser typ The End of Mr Y, där jag tills lut var osäker på VAR berättelsen utspelade sig - i min, huvudpersonens eller författarens hjärna? Där var det så mycket hoppande mellan tid och rum att jag inte kunde hålla koll, och tappade intresset.
Och magi - härligt! Samtidigt finns det ju många romaner som innehåller delar av det som brukar finnas i en fantasy-berättelse utan att för den sakens skull räknas till genren. Gränsen mellan fantasy och magisk realism är väl hårfin, men om jag måste välja brukar jag föredra den litteratur som hamnar på magisk realism-sidan. För mig är det nog så att jag måste kunna "köpa" dvs acceptera berättelsen. Den må vara hur konstig som helst, bara den är berättad så att den övertygar mig - då går jag gärna med på exepelvis vampyrer, tidsresor, amgi och medeltidsvurm utan att blinka...
Så för att avsluta denna enormt långa kommentar får jag nog lov att säga att fantasy, liksom andra genrer, kräver sin författare.
Maria: Hur skulle den ultimata fantasyn se ut enligt din synpunkt?
Catrin: Läste någonstans att vi i Sverige är ganska restrektiva med vad som är fantasy. I många andra länder räknas flera böcker till fantasy än vad som görs här. Här är det väldigt mycket fantasy för att en roman ska vara fantasy, en roman med bara magiska inslag är t.ex inte fantasy. Rätta mig gärna om jag har fel här för jag kommer inte ihåg vad jag har läst det....
Skicka en kommentar