”Det kändes nästan som om hon hörde böckerna viska genom den halvöppna dörren. Tusen nya berättelser lovade de henne, tusen dörrar till tusen aldrig skådade världar” (Bläckhjärta, s. 45).

Bläckserien är helt enkelt en kärleksförklaring till litteraturen. Jag blir alldeles rörd när jag tar den till mig. Bläckserien består av Bläckhjärta, Bläckmagi och Bläckdöd. Den handlar om tolvåriga Meggie, som precis som sin pappa Mo, har en speciell förmåga. När de läser högt ur en bok blir personerna de läser om levande, Det motsatta kan också hända; att personer försvinner in i bokens värld.

Berättelsen inleds en stormig natt när Meggie och Mo får besök av en mystisk figur som varnar dem för en man som kallar sig Capricorn. Då får Meggie se den hemliga boken. Nästa morgon tvingas de fly sitt hem. De söker skydd hos Mos syster Ellinor, som är den mest hängivna bibliofil Meggie någonsin träffat. Där gömmer Mo boken, som allt handlar om. Boken som han en gång läste högt ut, och som resulterade i att Meggies mamma försvann från denna värld, samtidigt som tre män från boken anlände till deras värld. För att rädda alla nära och kära läser de sig in i berättelsen och blir en del av bokens äventyr.

Mos pappa arbetar med att reparera och binda om böcker, och det brinnande intresset för böcker har gått i arv. Det är inte bara läsningen som det talas passionerat om, utan även själva böckerna. Hur man vårdar böcker, och hur man gjorde förr i tiden.
Läsningen är en del av familjens gemenskap. Budskapet är tydligt att vi blir en del av allt vi har läst.

För böcker är en återkommande trygghet i Meggies liv, vilket uttrycks vid många tillfällen. ”Ingenting jagade bort mardrömmarna lättare än prasslet från tryckt papper”. Meggie söker ofta tröst ur böckerna, ibland blir de en ren verklighetsflykt. Ofta går hon tillbaka och identifierar sig med olika karaktärer vars egenskaper hon beundrar . Karaktärerna lär henne om livet, hon riktigt känner med dem om det är en bra bok! .

”Böcker måste vara tunga för hela världen ryms i den” Funke förmedlar känslan av att vi läser olika böcker för olika ändamål, för kunskap, insikt och nya möten. ”Tror inte du också, att man då och då borde läsa berättelser där allt är annorlunda än i vår värld? Inget annat lär en bättre att fråga varför träden är gröna och inte röda och varför man har fem och inte sex fingrar” .

Litteraturen spränger alla barriärer, såväl geografiska som kulturella och språkliga. Läsningen förmedlas som ett äventyr ”Berättelserna fortsätter, de slutar lika lite på sista sidan, som de börjar med den första” (Funke 2006, s.56).

Olika världar är ett välbekant fenomen inom fantasy, och i Funkes serie kan vi se att olika karaktärer kommer från olika böcker/världar, alla med helt egna berättelser . ”Det finns många, väldigt många olika världar, allihop är olika, och i böckerna finns de beskrivna!” .

I Bläckserien parodierar handlingen hela tiden på de klassiska verken. Ofta är det tydliga referenser till huvudkällan, vilket väcker nyfikenhet hos läsaren. Ett exempel är när Meggie och hennes pappa anländer till hennes fasters trädgård. ”En bild ur den själviske jättens trädgård” muttrar de i samförstånd medan de kikar på de stora järnstängerna . Som läsare vill vi förstås dela deras upplevelser och med egna ögon läsa om hur järnstängerna såg ut Oscar Wildes böcker. Ibland går säkerligen dessa litterära motiv förbi den unga läsaren som ännu inte är bekant med Faust och fenomenet att sälja sin själ till djävulen . Citaten försätter läsaren i en stämning men fungerar också som boktips.

Vid sidan av äventyret utgör Meggies mognadsprocess en röd tråd genom hela boken, och den hänger samman med det ansvar som läggs på henne i samband med boken och hur dess berättelse fortskrider.

Den här serien öppnade mina ögon för att fantasy faktiskt kan vara väldigt trivsamt.