Sanslöst intressant relationsskildring. Ett par i yngre medelåldern vet att deras förhållande är slut, men de orkar inte ta tag i det. Därför gör de det vansinniga. Sätter sig i en stuga på landet hela sommarhalvåret.

Spriten och vinet flödar. Det kan inte bli annat än riktigt, riktigt underhållande. Han har med sig Marcel Proust och ska på allvar sätta igång sitt golfande. Vad hon drömmer om är det ingen som intresserar sig för (mer än att hon ibland gråter och dansar till Bruce Springsteen ensam i vardagsrummet efter en hel del pimplande).

Vill såklart inte avslöja för mycket men en sak, kan faktiskt avslöjas utan att det förstör:

"Han var nu inget romantiskt lagd, naturvurmande karaktär i någon senviktoriansk roman, snarare ett offer för den romantiserande föreställningen om den kontemplativa avskildheten,
såsom den ofta framställdes i till exempel engelska kostymdramer. Det var förmodligen bara i teorin han till fullo kunde uppskatta Proust på en stubbe i skogen"

Men det hade ni väl redan gissat?

Bonusgrejer att lägga märke till:
- se hur de behandlar hunden i sitt förhållande
- håll koll på Proust

Om någon fick gå hand i hand med Helena von Zweighbergk i att skapa svenska relationsskildringar får de allt bli Hans Gunnarsson. Vilka tycker du ska sällskapa?