Efter att ha avslutat Det har varit kallt i Madrid, var jag tvungen att gå tillbaka och läsa Agneta Aras tidigare romaner. "Antonio Gades kommer inte", är den första romanen, från 1990. I romanen försvinner den spanska flamencodansaren Antonio Gades spårlöst och lämnar efter sig sin hund på den spanska ambassaden. Det blir ambassadtjänstemannen Annika Rydén som får ta hand om hunden i väntan på att Gades ska dyka upp. Problemet är att han aldrig gör det. Däremot skickas det till Annika en biljett och inbjudan att komma till Paris. Det blir en resa till slut, och Annika träffar hans fru och vänner men aldrig honom själv- en roman om frånvaro.

Precis som i Det har varit kallt i Madrid, speglas människans relationer och alla de känslor som följer med den. I "Antonio Gades kommer inte" får vi följa Annikas förhållande till modern (som dör), den alkoholiserade brodern och pojkvännen som står för trygghet men som kanske inte är den rätta. Jag gillar Agneta Aras språk, men tycker nog att hon utvecklats till det bättre som författare i den senast utgivna romanen, där hon fullt ut laborerar med sitt poetiska sätt att uttrycka sig, där så mycket ryms mellan raderna.