Andra boken i Theresans nobelpristagarutmaningen utläst. Nu kom turen till Pär Lagerkvist och hans Bödeln. En man sitter ensam inne på en krog, och hans liv och handlingar diskuteras av människor vid borden intill. Själv sitter han ensam, tyngd av sin uppgift och vad den verkligen innebär. Andra vet ingenting. Ondskan är enligt bödeln något evigt, något som aldrig upphör så länge människan finns. En mörk skildring av världen och våldet som aldrig upphör. Det förekommer ett rikt talspråk, människor talar slangspråk och jag tycker nog att den kräver en del av sin läsare, trots sin ringa omfattning. Jag tror att det är en historia som måste läsas om flera gånger, och att den ger mer om man läser den med förkunskaper? Jag ångrar att jag inte gav mig på Dvärgen istället, kanske blir det ett sommarprojekt.