Ni vet att jag har en försmak för det poetiska. Här har vi ännu en författare som skriver i denna genre. Med Monolog för en ensam kvinna har Marie Lundqvist skrivit en av sina första romaner. Tidigare har det mest blivit dikter, därför känns det som om även denna berättelse rör sig i gränslandet mellan poesi och prosa. I berättelsen följer vi en kvinna, som återvänder till sin mammas hem efter hennes död, för att finna sig själv och någon form av avslut. Hennes mamma hade alltid sökt något annat, för att till slut finna det. Vackert, rörande, poesi för själen helt enkelt.