Jag har insett att jag har lite svårt för musikreccensioner, vilket leder till att jag gärna hoppar över reccensionerna för att lyssna själv. För oftast får jag inga ahakänslor när skribenterna insiktsfullt beskriver musiken som en mix mellan indie, sludge metal och kängpunk.
Därför blev jag full i skratt när jag läste en gammal Elle häromdagen och Karin Winther skrev så här angående Liars (???) nya skiva.
"Spåret Protection får en att drömma sig tillbaka till hängmattan på landstället och singeln Plaster casts of everything får en att vilja dricka järn och slå huvudet in i en tegelvägg" Strålande, lysande! Jag nappade direkt.
Hur hittar ni ny musik?
En höjdare från 1994 som fortfarande ger mig högt blodtryck är Doop doop song. Minns ni?
Hur känner ni inför musikreccensioner?
Author: Amoroso / Etiketter: Musik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Jag känner samma när jag läser professionella bokrecensioner. Eftersom jag väldigt sällan tycker som recensenterna, hoppar jag helt enkelt över att läsa dem. Däremot läser jag gärna bokbloggarnas recensioner, för jag tycker att de är mycket mer jordnära och lättlästa.
Skicka en kommentar