Turen i Lyrans Jorden runt resa har hamnat i Asien. Jag gillar verkligen Murukamis berättarstil. Det känns som om jag kommer personerna nära, och under den här läsningen slås jag av känslan att det faktiskt känns som om jag har varit i Tokyo och nu vet lite om hur det kan vara att leva i Japan. Samma känsla får jag av Xiaolu Guos Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande fast då går ju resan till Kina.
Sen är jag lite svag för skildringar av dessa unga män runt 20 som upptäcker sig själva. Toru lever ett så ungt liv, på universitet och med sina vänner, och i sfären runt de två kvinnorna, som allt handlar om och om vilka han dras emellan. Jag tycker det är intressant att läsa om hur han upptäcker sig själv genom sina skivor, filmer och framförallt sitt läsande.
Jag bara älskar karaktärernas resonemang kring litteraturen! Toru själv är en omläsare. Ofta tar han upp Den stora Gatsby som han gillar mest, läser ett par sidor här och där. Det är inte en sida som känns tråkig. Den är helt enkelt storslagen. Sedan gillar han författare som Scott Fitzgerald och John Updikte. Han kompisar läser samtida japanska författare och de kan han inte riktigt med. När smaken är så olika finns det helt enkelt inte mycket att prata om, känner ni igen det?
Kompisen har som regel att inte röra en bok av en författare som inte har varit död i åtminstone trettio år. Det är de enda böckerna han litar på. Allt annat är osäkra kort eftersom han inte vill ödsla tid på sådant som inte har överlevt. Favoriterna är Balzac Dante, Joseph Conrad och Dickens.
Är ni omläsare? Skulle ni klara att exempelvis välja ut tio böcker och endast läsa dem under ett år?
Jag fascineras själv av tanken. Vilka skulle vara med i den samlingen? Definitivt Brott och straff, Madame Bovary, Stäppvargen, Utvandrar-serien och Vindens skugga. De skulle jag kunna läsa om och om igen.
Fast varför gör man inte det då? I mitt yrke måste jag läsa och ha koll på vad som kommer ut, fast det är en dålig ursäkt för det hade förmodligen varit likadant om jag haft ett annat yrke. Det kommer så mycket spännande och nytt hela tiden, man vill läsa allt men det går ju inte! Är det ett konstigt resonemang, tycker ni?
10 kommentarer:
När jag var ung så läste jag alla mina böcker om och om igen, rekordet, Spärrad gräns tror jag var på 14 ggr! Det berodde nog på att jag hade långt till biblioteket och inte besökte det så ofta. Sen, när jag började på högstadiet fanns det böcker att låna på skolan så då slutade jag omläsningen. På stranden (Shute) var visst 7 ggr tror jag......
Nu = så mycket böcker så lite tid!
Vilka 10? Tål att tänka på.....tjocka kanske? En ensam människas bibel av Gao skulle jag faktiskt gärna läsa igen, där fanns mycket som jag missade tror jag......:-)
Jag är precis likadan som du, man hinner ju aldrig läsa allt men man kan ju försöka! Då jag var liten läste jag om i massor, nuförtiden händer det typ max en gång om året. Ibland önskar jag att jag var duktigare på att läsa om, men å andra sidan vill jag inte förstöra läsupplevelser heller...
Violen: Känner så väl igen vad du menar:
"Nu = så mycket böcker så lite tid!"
Magix: Det är sant. I vissa böcker ser man ju något nytt för varje gång man läser medan andra böcker liksom försätter en i en viss stämning. När man då kommer tillbaka till den ett par år senare ser den förmodligen inte likadan ut?
Precis som du älskade jag "Norwegian Wood"- och vad gäller omläsning... jag läser mycket gärna om och upptäcker ofta något helt nytt. Mobergs utvandrarepos har säkerligen rekordet hos mig- jag har läst om dessa böcker så många gånger att jag har tappat räkningen. Just nu läser jag om Somerset Maugham och det finns en hel del andra "omläsningsböcker" som lockar i min bokhylla... Moby Dick, Anna Karenina.....
Vilken utmaning, att välja ut tio böcker och inte läsa något annat under ett helt år! Jag blir lite intresserad faktiskt, kan känna en viss lässtress ibland, men vilka böcker skulle man i s f välja? Oj, så svårt!
Ingrid: Klurar lite på vad det är med de där omläsningsböckerna som drar... Varför kan de läsas flera gånger medan en gång är nog med de flesta andra?
Bokmoster: Det ger en viss tankeställare, visst?
Spännande fråga, tror jag skulle välja att läsa om bl. a. Drottningens juvelsmycke, Pietà, The Robber Bride, Wuthering Heights, Rosens Namn, Momo eller kampen om tiden, The French Luitenant's Woman, The Enchantment of Lily Dahl, Ratte i New York - hoppsan, var det redan tio? alltså, böcker jag associerar med ren läslust.
Att alltid hålla sig à jour med nyutkomna böcker låter f ö både jobbigt OCH roligt.
Visst var det boken fantastiskt, året läsupplevelse hittills. Bara läsa om, nja, tror inte det; det kommer alldeles för mycket nytt hela tiden.
Mrs B: Pietà, är det den där pjäsen av Astrid Saalbach som du menar?
Marie: Efter den här bestämde jag mig för att läsa allt han skrivit. Den förmedlade en stämning som är svår att sätta fingret på- en slags närvaro!
Nej, Pietà av George Klein.
Skicka en kommentar