Amoroso- Nu vill jag sjunga dig milda sånger

En tid för avslut...

2009-10-05T11:02:00.004+02:00

Det är dags att gå mot andra tider. Amoroso är från och med idag ett avslutat projekt. Bloggen kommer att finnas kvar, men kopplas bort från rankningslistor och dylikt. Den kommer inte att uppdateras mer och det går inte att kommentera!

Bloggens framtid diskuteras på olika håll just nu. Det har hänt oerhört mycket på bokbloggfronten på dessa två år som jag har bloggat, inte minst med tanke på hur samarbetet med förlagen har utvecklats.

Bokbloggar är en av mina egna största inspirationskällor till att hitta nya boktips. Bokbloggare känns som det enda mediumet idag som blandar gammalt och nytt i sina reccensioner och det gör dem unika! Jag hoppas att utvecklingen kommer att gå till mer specialiserade bloggar, vad sägs om klassiska dramer eller afrikansk litteratur. Vem vet, jag kanske startar en själv om några år? Nu är det dock annat som måste vara viktigare. Tack för denna tid, för alla härliga kommentarer och fina mail som har kommit genom åren.

Jag säger nu som Henry David Thoreau:

"Jag lämnade skogarna av samma goda skäl som jag begav mig dit. Kanske hade jag känslan av att jag hade åtskilliga andra liv kvar att leva och inte kunde lägga mer tid på detta"

Räddad Alfhild Agrell

2009-10-05T06:54:00.004+02:00

Rosenlarv förlag har satsat på att lyfta fram dolda kvinnliga dramatiker, som inte fått samma plats i litteraturhistorien som sina manliga motsvarigheter. Räddad är exempel på ett drama som getts ut de senaste åren bland många andra som ni kan läsa om här.

"VIOLA. Ja, ja, ja, jag vet. En hustru skall förlåta och öfverskyla. Men hvarför skolo vi förlåta och öfverskyla? Derför att vi äro kristna? Nej, derför att vi äro qvinnor. En man, som döljer sin hustrus felstef, anses begå en svaghet- en qvinna, som blottar sin mans, en låghet. Nej, det där öfverskylningssystemet är, måste vara falskt"

Räddad var ett viktigt bidrag inom kvinnorörelsen i slutet på 1800 talet eftersom den skildrar kvinnans utsatthet i äktenskapet.

I Räddad är det omöjligt för hustrun att lämna sin man, eftersom hon då förlorar vårdnaden om sitt barn. Enligt lagen var mannen förmyndare till alla barn som föddes inom äktenskapet. Skiljer sig hustrun förlorar hon barnen.

Därför måste bokens huvudperson, Viola helt enkelt låtsas vara hans smycke, hans tjänare och hustru.

Maken har svårt för kvinnor med huvud, och tycker att "den qvinnliga älskvärdheten trifves bäst inom ett trångt omhölje". Viola och sonen sitter fast i ett hus tillsammans med mannen och hans mor, den nitiska rektorskan. Han tycker att hon klemar bort barnet, och att hans mor hellre skulle skött sonen uppfostran.

"Jo, jag vill verkligen inte att min son ska bli en sådan der jungfru-Jonas. När jag var så gammal som han kujonerade jag redan pigorna, körde med bandhunden och befallde min fyra år äldre syster ge vika derför att hon var flicka. Men så fick jag också en helt och hållet annan uppfostran"

Det är ett drama om arv och miljö som för tankarna till Ibsen, inte minst Gengångaren och Ett dockhem.

1894 skilde sig författaren själv från sin man- med resultat att hennes verk inte längre sattes upp och rosades som kollegornas.

Made in India Jenny Elster

2009-10-04T06:44:00.007+02:00

Alexis är 16 år. Hela hans inre är ett kaos. Hans föräldrar har aldrig älskat varandra och den enda resa de någonsin gjort tillsammans var till Indien. Det var där han kom till, och det är dit Alexis bestämmer sig för att söka sin svar. Det är så sött, så sött att man inte riktigt kan sluta läsa.

Slumpen blir den att Alexis möter en kvinna som bjuder in honom i sitt hem. Hon lär honom allt hon kan och matlagning blir den stora passionen i hans liv. Det färgstarka Indien med alla dess kryddstånd, färger och dofter slår emot oss och man kan inget annat än att riktigt gotta sig i alla de matskildringar som målas upp framför våra ögon.

"Ja, så levde jag mitt indiska liv. Mitt i maten. I det trånga och mörka köket. Skalande, hackande, malande, skummande. På marknaden. På den färgrika och doftande marknaden. Klämmande, luktande, prutande. Och jag måste erkänna att mitt matlagningsintresse ibland gränsade till besatthet. Hela nätter igenom kunde jag fundera över varianter och variationer. Frammana drömda smakbrytningar; kompletterande, uppvägande, kontrasterande smaker. Och jag ville hela tiden veta mer"

Alexis börjar ifrågasätta, vad allt det västerländska har fört oss. Vad betyder religion och varför är hans föräldrar så misslyckade? Så ska minsann INTE han bli. Ändlösa existensiella funderingar, måhända ett arv från de reflekterande föräldrarna? Säger det igen: en liten lättläst pärla att sticka emellan med! Det finns dock ett litet varningselement, och det är förstås att man själv känner sig som en fossil, när man sitter och småfnissar åt alla "stora" frågor.

Hur känner ni inför musikreccensioner?

2009-10-03T07:05:00.006+02:00

Jag har insett att jag har lite svårt för musikreccensioner, vilket leder till att jag gärna hoppar över reccensionerna för att lyssna själv. För oftast får jag inga ahakänslor när skribenterna insiktsfullt beskriver musiken som en mix mellan indie, sludge metal och kängpunk.

Därför blev jag full i skratt när jag läste en gammal Elle häromdagen och Karin Winther skrev så här angående Liars (???) nya skiva.

"Spåret Protection får en att drömma sig tillbaka till hängmattan på landstället och singeln Plaster casts of everything får en att vilja dricka järn och slå huvudet in i en tegelvägg" Strålande, lysande! Jag nappade direkt.

Hur hittar ni ny musik?

En höjdare från 1994 som fortfarande ger mig högt blodtryck är Doop doop song. Minns ni?

Månadens nobelpristagare 2000 Xingjian Gao

2009-10-01T07:26:00.004+02:00

Motivering till Nobelpriset:

”för ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik”.

Om författaren:

Gao växte upp i östra Kina, och kom tidigt i kontakt med teater och litteratur. Snart tog han upp sina studier utomlands och började skriva. Verk som inte uppskattats i Kina, på grund av censuren. Gao kom därför att bosätta sig i Frankrike vilket han berättar om i sitt nobeltal.

"Jag vill också rikta ett tack till Frankrike, som har tagit emot mig med öppna armar. I det landet, där litteraturen och konsten blomstrar, har jag skänkts frihet att ägna mig åt skapande verksamhet, och där har jag också mina läsare och min publik. Jag skattar mig lycklig att jag inte längre behöver känna mig ensam, trots att den verksamhet jag ägnar mig åt i högsta grad kräver avskildhet".

Kulturell identitet är något som nämns på flera ställen i talet.

"Själv hyser jag viss misstro till de moderna författare som i alltför hög grad betonar sitt eget lands kultur. Om jag utgår från min egen bakgrund, och från det språk som är mitt, finner jag att jag självfallet har präglats av den kinesiska kulturmiljön, som är så intimt förbunden med språket, och att detta på ett visst sätt har format mitt medvetande, mina tankar och mitt sätt att ge uttryck åt dem. Men en författares kreativa verksamhet börjar just där språket har sagt sitt, för att sedan fortsätta att skildra vad språket ännu inte har givit fullt uttryck åt. Den som med språkets hjälp ägnar sig åt skapande verksamhet behöver alls inte klistra på sig en färdigtryckt etikett, som tydligt anger hans nationella tillhörighet. Litteraturen känner inga nationsgränser och genom översättning kan den också forcera språkbarriärer. När litteraturen väl har överskridit de speciella samhälleliga sedvänjor och de relationer människor emellan vilka har utformats i skilda miljöer och under olika tider då framstår den mänskliga naturen, sådan den uppdagas i det litterära verket, som gemensam för hela mänskligheten".

En av hans mest kända romaner är Andarnas berg, som enligt svenska akademin kan beskrivas som en en mans sökande efter berget där de döda människornas själar finns.
Den mer självbiografiska romanen En ensam människas bibel, är en uppgörelse med kulturrevolutionen, men där också kvinnor och sex spelar en framträdande roll.

Gao är också känd för sina dramer och för att vara en extremt skicklig kvinnoskildrare. Dessutom illustrerar han alla sina bokomslag själv. Det som fascinerar mig mest just nu är att det står så fruktansvärt LITE om honom på bloggarna! Vad beror det på?

Fyra dramer. Nattvandraren ; Mellan liv och död ; Dialoger och genmälen, F

Först av allt kan jag säga att ingen av dessa dramer var tunga. Och om jag inte hade vetat det sedan innan hade jag aldrig kunnat gissa om författaren varit en kvinna eller man. Kvinnoskildringarna är beundransvärda. Gao försöker heller aldrig leda oss i svaren på de stora frågorna.

I Nattvandraren möter vi en man som väljer att gå om nätterna för att vara ensam. Så blir det förstås inte och spelet är i full gungning. På de tre sista sidorna avverkar nattvandraren alla Raskolnikovs kval och våndor.
Mellan liv och död utspelar sig mellan en kvinna och en man (som dessvärre aldrig får komma till tals). Det blir en enda lång (och lysande) harang från kvinnans sida, hon går igenom hela deras äktenskap och när hon väl har börjat går det inte att sluta och hon gräver djupare och djupare inom sig själv tills allt bara suddas ut. I Dialoger och genmälan har vi också kärleken i centrum, men här blir dramat mer att likna en dialog. I F samlas två par på ett landställe, vilket först ger lite "Vem är rädd för Virginia Woolf" vibbar.

Vad är haken, tänker ni förstås nu? Ja, det är ju det där med berättarperspektivet. Han har en väldigt intressant förmåga att låta personer tala om sig själva i tredje person. När personerna är riktigt på hugget pratar de om sig själva som "jag" och det känns trovärdigt. För det mesta blir det dessvärre mer distanserat och plötsligt står de där och pratar om sig själva i former av du och hon. Det är bara att slå upp en valfri sida och ge exempel, lyssna till det här...

"Mannen: Vad du vill säga gäller dig, det egna jaget, och det är det som ständigt plågar dig.

Kvinnan: Hon säger att hon är rädd för tystnaden, hon kan inte uthärda att de sitter så här mitt emot varandra utan att säga något, hon kan knappt andas. Hon är rädd för tystnaden, långt mer rädd för den är för döden".

Det är säkert mer effektfullt när det framförs inför en publik...

Läs mer om böcker skrivna av kinesiska författare på Bokresa

Tidningar skriver:

Aftonbladet, Aftonbladet igen (om bråken mellan bokförlagen)

Bloggare skriver om Gao:

Martin Ackerfors, Olle Linge, Andreas Ekström, Stadsbiblioteket i Jakobstad, Snowflakes in the rain, Bokmania, Recension på Bokkanalen, Recension Ibok

Höstsonaten Ingmar Bergman

2009-09-30T07:28:00.002+02:00

"Jag förstod inte dina ord, de stämde inte med uttrycket i dina ögon eller ditt tonfall. Det hemskaste var att du log när du var arg" (61).

I vuxen ålder återförenas en mor med sina två barn, efter sju års tystnad. Redan i öppningsscenen anar vi att vulkanens mun är nära, då Eva talar om för sin mor, som nyss anlänt till gården, att även hennes sjuka syster är närvarande på gården för att möta henne. Modern förfasar sig först men snart åker masken på och hela det psykologiska dramat är i gungning.

Efter ett helt liv av tystnad är det slutligen dags för familjemedlemmarna att lägga korten på bordet. Bergmans dramer är visserligen korta, men de rymmer så oändligt mycket, ger så mycket. Vad tycker ni om Bergman? Har ni några personliga favoriter?

Rim på liv och död Amos Oz

2009-09-29T06:45:00.001+02:00

""Detta är ingen vanlig bok, det är en exceptionell bok. Det är en bok om hur en bok föds och om hur en bok skrivs. Det är en bok om skrivprocessen. Och jag vet inte om läsarna kommer att finna det lättsmält, svårt, märkligt, lockande eller motbjudande att läsa en bok om hur en bok skrivs."

Huvudpersonen i Rim på liv och död, är just författare. Han har nyss hållit ett föredrag om sin nya bok och bombaderas av frågor. Hur finner han sin inspiration? Hur vill han påverka sina läsare och vad menade egentligen den där huvudkaraktären?
Efter föredraget vandrar han omkring på Tel Avivs gator, och lliksom släpper in oss i en författares tankar. Vi ser honom iaktta, och prova sig fram, långsamt byggs det upp hela berättelser kring de personer han träffar. En tillvaro med många möjligheter, men kanske också en viss ensamhet?

"Han tyngs av skamkänslor och förvirring, eftersom han observerar dem alla på avstånd, från kulisserna, som om de existerar bara för att han ska kunna använda sig av dem i sina böcker. Och skamkänslorna åtföljs av en djup sorg över att han alltid står utanför, att han aldrig kan komma någon inpå livet eller låta sig kommas inpå livet, att han ständigt har huvudet begravt under fotografens gamla svarta duk" (96).

Det är en bok om skapandet och kanske också krisen som kommer med denna?

"Att skriva om sådant som finns, att försöka fånga en färg eller lukt eller ett ljud i ord är lite som att spela Schubert när Schubert själv sitter i salongenoch kanske hånskrattar i mörkret" (97).

Språket är vackert, lågmält och lättillgängligt. Värdig nobelprisvinnare? Vad säger ni?

Ursprungets eld Emmanuel Dongala

2009-09-27T06:56:00.005+02:00

Årets bok! Ska du bara läsa en bok i år, eller för all del, bara en enda bok av en afrikansk författare, så läs då Ursprungets eld.
På samma gång en generationsroman som en levande skildring av modern afrikansk historia, sedd genom en mans ögon under kolonialtiden.

Vi lär känna Mandala Mankunku som föds i sin hemby i Kongo-Brazzavilles, som ännu inte är invaderad av "främlingar". Han växer upp i en oförstörd miljö där folktron, förfäderna och naturen är närvarande i varje ögonblick. Sedan kommer främlingen och tränger sig in, rubbar balansen med hot, våld och löften om en annan framtid.

Ursprungets eld är en roman om hur vetenskapen, på gott och ont blir en del av människan och hur hon formar sitt liv utifrån denna. Hur vetenskapen, infrastrukturen leder till andra krav och livsvillkor, hur pengar och utbildning blir nödvändigt för att vara del av ett samhälle. Vi ser ett modernt samhälle växa fram under våld. Där status och rikedom för en man plötsligt inte bara blir familj, utan hög inkomst och materiella stausprylar.

När han en dag berättar för den yngre generationen om tiden som varit, ser han i dem att det förflutna är lika avlägset som de tankar han själv en gång kämpade för. Det är även en roman om åldrande. Samtidigt är det en roman om att finna sitt livs mening, kärnan med vår existens. Jag har helt enkelt aldrig läst en roman som så vackert förmedlar mänskliga värden, om hur kunskap och vetenskap kan stå sida vid sida intill visdom och djupt rotade erfarenheter i en tusenårig kultur.

Jag hoppas att Emmanuel Dongala någon gång får nobelpriset för denna roman som så storartat och lättillgängligt förmedlar modern afrikansk historia. Fast det är klart, varje gång en afrikansk författare bedöms som storartad jämförs den alltid med Achebe. Så är det då inte dags att se till att ge Achebe det där nobelpriset i år, så att vi sedan kan bana väg för hans efterföljare?

Ur Hösten

2009-09-26T06:59:00.002+02:00

"Hösten är min årstid. De klara dagarna, de skymningsgrå, de vattendränkta vägarna, den milda dimman".

Carpelan, Bo

Borgen i Otronto Horace Walpole

2009-09-24T07:47:00.005+02:00

Världens första skräckroman är ganska underhållande, full av gotiska inslag och fascinerande intriger. På sin bröllopsdag blir sonen av Otranto dödad på ett högst ovanligt sätt. Det är inte utan att hans blivande brud känner sig lite lättad, för egentligen tyckte hon aldrig om honom.

"Turen" vänder då den blivande brudgummens FAR, sitter och grämer sig över det skedda. Vem ska nu se till att släkten inte dör ut? Hans egen fru är ofruktsam, så hur ska han, stora karlen, lösa detta? Då får Manfred den strålande idéen att han själv ska gifta sig med sonens blivande hustru. Förvecklingarna är igång och har ingen hejd. Det är mycket män i sin ädla glans, och ljuvt leende små prinsessor som ska skyddas från allt ont.

Efterorden är ganska intressanta. Det finns de som lyckas läsa in både incest och våldtäkter i handlingen.

Stolthet och fördom

2009-09-23T07:35:00.002+02:00

Jag är väldigt svag för Colin Firth som Mr Darcy. Vilken tycker du är den bästa filmatiseringen och varför?

Välkommen till Miami, doktor Leal René Vázquez Díaz

2009-09-22T07:00:00.001+02:00

Doktor Otto har de senaste åren rotat sig och bildat familj i Uppsala, där han också arbetar som läkare. Läkaryrket tar mycket tid, och det har även blivit en del resor världen över med Läkare utan gränser, inte minst till födelselandet Kuba. Till sist får frun nog och lämnar honom.

När vi först möter Otto ska han resa till USA och Miami, eftersom hans bror ska begravas. På flygplatsen raseras allt. Otto tas åt sidan och börjar förhöras av mystiska män- som tycks veta allt om honom och hans familj. Även då han blir fri upptäcker han att han är förföljd, och att allt inte är som det ska med familjen. Det finns hemligheter bakom broderns död.

Vi rör oss i en cirkel; boken är dels en politisk thriller, dels en spionroman och dels finns det en rent mentalt nedbrytningsprocess. Del för del börjar Otto tvivla på sig själv och till slut kan han helt enkelt inte lita på någon. Jag hade gärna sett ett ökat fokus på denna del.

Jag tycker inte att personskildringarna känns riktigt äkta? Författaren har själv erfarenhet från många olika kulturer, och på något vis känns historien uppdiktad för att rymma större politiska budskap? Jag vet inte hur det är med er andra men jag har i alla fall svårt att läsa den som en vanlig roman.

Främlingen Albert Camus

2009-09-21T07:00:00.001+02:00

"Mamma dog i dag. Eller igår kanske, vet inte"

Från första sidan i Främlingen kan man inget annat än att sträckläsa, och förundras över hur Camus överhuvudtaget lyckats att skapa en sådan fantastiskt känslokall skildring av en människa.

Bokens huvudperson heter Meursault. I bokens inledning dör hans mamma, varav han förstås "tvingas" att gå på hennes begravning. Det är dessutom allmänt bruk att ta adjö av hennes döda kropp innan begravningen, och väl där är det flera som gråter. Meursault däremot känner ingenting, och finner hela situationen tidsödande. Han vill hem och fortsätta med sin vardag, träffa sina vänner och kvinnor som han brukar.

En dag förvandlas han till en mördare.

"Avtryckaren gav efter, jag kände kolvens blanka undersida och det var där, i den samtidigt skarpa och bedövande knallen, som allt började. Jag förstod att jag hade förstört dagens balans, den enastående tystnaden vid en strand där jag hade varit lycklig. Då skjöt jag fyra gånger till mot en orörlig kropp där kulorna trängde in utan att det syntes" (75).

Meursault ställs inför rätta för att ha skjutit en människa. Han känner ingen ånger, ingen skuld och hatet växer mot honom. Han blir alltmer en främling.

Jag har tidigare talat mig varm om Brott och Straff. Raskolnikov begår ett brott (visserligen med helt andra avsikter än Meursault) men hela tiden efter brottet handlar berättelsen om skuldproblematiken. Han vänder ut och in på sig själv, förtvinar av sin ångest, och sina lögner och tankar. Meursault däremot, känner inte någonting. Folk runt omkring försöker göra honom mänskligare, förstå hans handlingar men för honom finns bara sanningen= den konkreta handlingen. Hela den känslokalla skildringen ligger så mycket i vad som inte berättas, de orden som läsaren vill förlösa men som aldrig kommer.

Det här är i mina ögon en tidlös klassiker, när den är som allra bäst! Nutida författare som gått i Camus fotspår är bla. Peter Terrin.

Berätta för mig David Grossman

2009-09-19T07:00:00.005+02:00

Berätta för mig av den israeliska författaren David Grossman innehåller två mycket poetiskt finstämda noveller som genomsuras av besatthet. Jag läser i Svd:s recension av Fabian Kastner att boken nominerats till 2005 års ”Bad Sex Award”, erotiska inslag som gränsar till ren kitsch, hur låter inte det?

I den första novellen "Besatthet" möter vi Saul, som efter en skada i foten behöver hjälp att ta sig till sin fru Elisheva, som dragit sig undan på sin årliga fyradagarsresa till ensamheten. Det blir svägerskan Esti, som åker på att ta honom till
hans mål. Sakta men säkert, i mörkret och tystnaden, kommer hela resan att blottlägga hans allra mörkaste tankar. Han har i över tio år varit övertygad om att frun har varit otrogen med annan man. Hennes dagliga besök i simhallen har varit möten med honom, allt hon gjort har varit för honom. Men han har aldrig konfronterat dem och aldrig talat om sina tankar med någon. Förrän nu..

"De kanske hade bestämt sig för ett språk de kunde ha gemensamt? Förstår du- ett språk som är rent från mig, så att de kan lyssna tillsammans på sin fadosång... Eftersom den här mannen, han drog in luft mellan tänderna, tid har han ju i överflöd, tjugotre timmar om dygnet gör han ju ingenting, bara väntar på henne, jag begriper inte hur han lever, vad han lever av, vem som försörjer honon, och frågar du mig, så är det allt han gör dagarna i ända, väntar på henne, förbereder sig för henne, uppfyller sig för henne" (99)

I tio år har han byggt upp fantasier kring den här mannen och tolkat sin hustru in i minsta detalj, alla hennes ord och rörelser för att se hur de hela tiden går tillbaka till honom.

I den andra novellen "Kroppen, den förstår jag mig på" möter vi en dotter som vakar över sin mor på en dödsbädd. Dottern är författare och vill för första gången delge sin mor sina tankar, utan att dölja något. Genom tillbakablickar får vi historian berättad för oss, om moderns kroppsliga fascination och besatthet till den femtonåriga elev som en gång gick som yogaelev för henne. Det är en poetisk och sinnesrik skildring av kroppar, medveten rörelse, andning och närvaro, två människor som försöker läsa varandra (tänker att det är vad Fabian kastner tänker med kitsch på hög nivå?). Det är också en skildring av en skadad kvinna, som måste ta så mycket för att själv växa.

"Det är för hennes skull och för det som kommer att försvinna med henne och för de ämnen som bara hon kan producera i mig, och också för att jag även nu exploderar när jag tänker på alla andrahandssaker man vänjer sig vid när man står i skuggan för länge, när man alltid får stå i andrahandsljus för att någon annan tar allt ljus, när man vänjer sig vid att stå tyst och färglös medan hon fyller rummet, allt utrymme, med sin röst och sina skratt och färger" (222)

En bok som för mina tankar til Bernard Schlinks Högläsaren och i viss mån även till Vladimir Nabokovs Lolita.

Den gotiska berättelsen

2009-09-17T07:50:00.007+02:00

Vad är egentligen gotik? Vi tänker säkerligen på alla former av medeltida arkitektur, stora valv och fästningar. Kanske tänker vi i historiska banor? När började egentligen skräck bli "litteratur" istället för gamla sägner?

Vi får gå tillbaka till 1700-talet. Då upplysningens tankar svepte över västerlandet och kyrkan förlorade lite av sin makt. Vid den tidpunkt då de vetenskapligt lärda vägde, mätte och skrev långa encyklopeder om allt och inget.

Sedan fanns det såklart "mindre seriösa" personer som roade sig med annat. Thomas Gray publicerade till exempel "Elegy written in a country yard" 1751, med inspiration från någon av sina många kyrkogårdspromenader. Han fascinerades mycket av döden och gamla gravstenar. Detta anses vara startskottet för den engelska förrromantiken.

Förromantiken hade ett genuint intresse för mörker och förfall. Det blev inne med dödskallar, trollkonstnärer, kannibaler och blodbad av diverse slag. Varför allt detta groteska i en värld som började arta sig? Kanske var det så att den nya kunskapen förde bort en hel del av den gamla tidens vidskepelse? Fram till slutet av 1600 talet, och rentav en bit in på 1700 talet trodde ju folk faktiskt på häxor och trolldom! Med upplysningen gick vetenskapen framåt, och senare följde industrialiseringen och den gamla övertron på spöken mattades av. Det blev liksom lite ofarligt, och nu roade man sig på allvar med att göra underhållning av det otäcka istället.

1764 sitter en politisk höjdare inne på sin kammare i sitt medeltidsslott, och fantiserar ihop den mest osannolika och bisarra historia han någonsin kan komma på. Vi har en medeltida miljö, gamla slott fulla med förbannelser och långa mörka korridorer. Där finns fasansfulla väsen såsom gengångare och spöken, som fladdrar i ljuset från det rasande ovädret utomhus.
Författaren var Horace Walpole och med Borgen i Otronto skapade han den första gotiska romanen.

Vill man gå tillbaka till skräckens urfader, kan man med fördel vända sig till M.G Lewis bok Munken. Där vimlar det av ren och skär ondska tillsammans med en massa skelett. Vi lär känna en galen munk, som blir helt besatt av kärlek till en viss Antonia och genomför de mest makabra dåd för att få sin vilja igenom. Boken skapade en fullständig skandal på sin tid men var samtidigt en braksuccé.
En rolig parantes i sammanhanget är att Jane Austen gör sig lustig över den gotiska genren i sin bok Northanger Abbey då hon låter en hjältinna vara överspänd eftersom hon förläst sig
på gotiska romaner.

I Frankensteins monster roar sig Victor med att tillverka ett monster av likdelar. Resultatet blir förstås allt annat än lyckat när varelsen vaknar till liv och ska möta dagens ljus. En riktigt klassiker skriven av Mary Wollstonecraft Shelley.

I början av 1800 talet skedde en något tydligare uppdelning av skönlitteraturen. Under den gotiska berättelsens glansdagar fanns det i Europa mest skräck-, riddar- och rövarromaner. Därutöver fanns det moraliska romaner. Nu började romanerna bli något mer realistiska.

Skräckens dundergud Edgar Allan Poe tog världen med storm. Få har som Poe kunnat skildra vansinne inifrån, skriver Annika Johansson i Världar av mörker, världar av ljus. Han har skrivit riktiga klassiker som Morden på Rue Morgue och Huset Ushers fall.

Någonstans runt 1870 mognade rysaren. De var fortfarande utformade så att folk kunde rysa av skräck, men de var inte längre lika detaljrikt blodiga.

Le Fanus roman Carmilla banade vägen för hur en spännande vampyrroman skulle se ut. Han blandade alla gotiska grundelement i en mer vardaglig miljö, som förstärkte känslan att det kan hända alla.

I slutet av 1800 talet fram till första världskriget bredde industrialismen ut sig alltmer och förändrade samhällsstrukturen. Samhället fick sina baksidor, vilket också märktes i
litteraturen. Samtidigt blomstrar litteraturen och återigen skräckberättelsen.

Jack the Ripper begick sina mord år 1888 och har alltsedan dess fått folk att spekulera.

Henry James skrev långvnovellen Skruvens vridning. Den kan läsas som en guvernants psykiska sönderfall. Hon börjar inbilla sig det mest hemska saker, men allt kanske bottnar i hennes egen olyckliga förälskelse i barnens fosterfar?

Vi har verklighetsflykten i Guy de Maupassant novell Horla som handlar om en man som flyttar till landet för att finna lugnet. Istället blir han förföljd av en osynlig vampyr som långsamt suger livskraften ur honom.

Förmodligen fann Bram Stoker inspiration av Le Fanus när han skrev sin världsklassiker Dracula.

Detta är bara ett litet axplock av allt det som Annika Johansson förmedlar i sin bok Världar av mörker, världar av ljus. Denna helt fantastiska bok inspirerade mig att direkt norpa åt mig alla gamla skräckisar på biblioteket. Jag återkommer såklart med rapport.

Ur Nu väntar oss hösten

2009-09-15T07:40:00.006+02:00

"Nu väntar oss hösten, likt en korg full av frukter. Dagarna lyser så stilla, som ville de aldrig blända oss mer. Som en vandring under glesnade trädkronor är vår kärlek. Långsamt ska
våra samtal gå till vila bland löven".

Martinell, Ingegärd

Sin ensamma kropp Elsie Johansson

2009-09-13T07:32:00.004+02:00

"Varför inte säga som det är, om det nu är så det ÄR. Jag känner mig rastlös, telefonen är tyst, jag är mycket sällan ivrig, jag börjar bli gammal, ingen behöver mig, jag har för mycket tid och vad är det för idé överhuvudtaget"? (114).

I Sin ensamma kropp möter vi Elsie, en kvinna på 70+, som öppenhjärtligt delar med sig av sina tankar om kärlek, sex och äktenskap. Lite av en Bitterfitta i mogen ålder, och det känns uppfräschande och nytt!

Sakta men säkert närmar vi oss kärnan av Elsies skuggor, väl dolda och prydligt förpackade. Allt är till slut inte vad det synes vara, och alla dessa överklassvanor känns med ens bara som ett glassigt omslagspapper? Härligt med ärliga kvinnoskildringar!

Ur Stormen

2009-09-11T06:27:00.001+02:00

"Mitt bibliotek var hertigdöme nog för mig"

William Shakespeare

Fahrenheit 451 Ray Bradbury

2009-09-09T07:08:00.002+02:00

En science fiction klassiker från 1950 talet som utspelar sig i framtiden. Huvudkaraktären Montag är brandsoldat. Han bränner böcker, liksom alla andra brandmän som har samma uppdrag. Det finns en handskriven lista över alla böcker som finns kvar i samhället, och de ska förstöras! Det är förbjudet att läsa böcker. För många år sedan kretsade nämligen allt i samhället kring upplevelser, krav och måsten. Böckerna blev till slut det som bröt ner folk istället för att lyfta dem.

”En bok är detsamma som en laddad bössa i huset bredvid. Bränn den. Ta skotten ur vapnet. Tukta människans sinne” .

Receptet för ett lyckligare liv är avhållsamhet! Böcker har ingenting att säga eller lära ut eftersom det handlar om folk som inte existerar.

Montag kommer i kontakt med en grupp revolterande som lär sig böcker utantill. De är av en helt annan åsikt än övriga samhället. Montag läser en förbjuden bok på prov och tvingas med ens att omvärdera allt han (och hela samhället) står för.

Michael Stipe med Coldplay In the sun

2009-09-07T08:16:00.002+02:00

Ur I bokskogen

2009-09-06T08:00:00.001+02:00

Ett ljuvt, högtidligt,
genomskinligt, solglittrande poem
växer fram-
om lyckan att vandra tillsammans,
om lyckan att äga ett liv tillsammans,
ett djup ett leende,
en väg genom tystnaden tillsammans.
Befriade nalkas vi ljuset, en glänta,
en öppning i skogen-
Vi har vandrat från natt till näktergal

Bo Setterlind

Bindningar Isabel Fonseca

2009-09-04T14:50:00.006+02:00

I Bindningar följer vi ett glammigt medelålders par, där Jean arbetar som hälsokrönikör och Mark inom reklambranschen. De tjänar bra, har ena foten i en bostad i London och den andra på en tropisk semesterparadisö i Indiska oceanien. Det sistnämnda var det som lockade mig att läsa boken, då jag är väldigt nyfiken på dessa familjer som väljer att bo utomlands en del av året.

Tillvaron sätts på sin kant, den dag Jean råkar öppna ett av sin mans mail. Mailet visar sig ha ett erotiskt innehåll sänt från en mycket yngre kvinna som han uppenbarligen har ett förhållande med.
Här sker den intressanta vändningen. Istället för att ställa Mark mot väggen börjar Jean brevväxla med älskarinnan, i sin mans namn. Ett utbyte som inte bara gör att hon lär sig att se på sin man med nya ögon, utan framförallt sig själv. Trots det är det ingen "lär dig att tycka om dig själv" bok, utan den går djupare.

Sedan sprack min överromantiska bubbla- om lyckan att kunna spendera ena halvan av året i sitt hemland, den andra på någon idyllisk plats på jorden. Här ser vi minsann inga tendenser att försöka lära känna den nya kulturen, de inflyttade paren verkar mest ha tagit flytten som en ursäkt att kunna korka upp redan efter lunch.

Översten får inga brev Gabriel García Márquez

2009-09-03T08:27:00.004+02:00

Nu har Lyrans jorden runt utmaning hamnat i Sydamerika. "För Européer är Sydamerika en mustaschprydd person med gitarr och revolver" säger ortens läkare i Översten får inga brev (31).

Själv är jag mycket ny på sydamerikansk litteratur, trots att jag läser mycket världslitteratur. Hur känner ni andra på den fronten?

Detta möte gav definitivt mersmak. Översten och hans fru skildras med en så uppenbar värme, att det är omöjligt att inte ta dem till sig. Frun är sjuklig men vissa dagar är det bättre. "Under förmiddagens lopp vände hon upp och ned på hela huset och flyttade på varje sak utom pendylen och tavlan med nymfen. Hon var så liten och elastisk att när hon gick omkring i sina filttofflor och den helt tillknäppta svarta klänningen var det som om hon hade förmågan att gå tvärsigenom väggarna" (22). Jag älskar deras "vardagliga tugg"!

Deras hopp och tilltro ligger hos den tupp som vid årsskiftet ska inbringa pengar till deras överlevnad. Varje fredag sedan femton år står översten på postkontoret och väntar på sin pension, från att ha deltagit i kriget. Denna roman har ett så vackert budskap. Det sista som överger människan är hoppet och tron på en bättre framtid."Den som väntar på det stora är också glad för det lilla" (39).

Månadens nobelpristagare 2001 V.S. Naipaul

2009-09-01T06:39:00.001+02:00

Motivering till Nobelpriset:

”för att ha förenat lyhört berättande och omutlig iakttagelse i verk som dömer oss att se den bortträngda historiens närvaro”.

Om författaren:

Naipaul är en Västindisk författare med indiskt ursprung: född i Trinidad. Från 18 års ålder har han bott i England, då han inte gjorde någon av sina många resor. Så här berättar han själv om sitt skrivande:

"När jag blev författare började jag skriva om de där mörka kartfläckarna som omgav mig som barn. Landet, urinvånarna, Den nya världen, kolonin, historien, Indien, den muslimska världen som jag också kände mig besläktad med, Afrika och sedan England, där jag satt och arbetade. Det var det jag menade när jag sa att mina böcker vilar på varandra och att jag är summan av mina böcker" (Ur nobelföreläsningen sid 9)

Alex tipsar om flera mycket intressanta verk.

Ankomstens gåta är en självbiografisk betraktelse där Naipaul väver samman barndomsminnen från Trinidad med den "exotiska" hemkänslan i Sydenglands urgamla odlingslandskap.

Ofta skriver han om den enskilda människans situation i bakgrund mot det korrupterade samhället, t.ex i romanen Ett hus åt Mr Biswas.

I Bland de rättrogna och i uppföljaren Bortom tron gör han en kritisk granskning av den muslimska fundamentalismen. Sedan finns det flera reseskildringar från föräldrarnas hemland; Indien. Ett land i mörker, Indien - En sårad civilisation och Indien - Raseri och revolt. I senare verk har han skärskådat kolonialismens effekter och den nya nationalismens dilemma i tredje världen.

Där floden flyter förbi

Jag valde att läsa Där floden flyter förbi eftersom den sades vara en roman i Joseph Conrad anda. Den överaskade mig på många vis. Jag har nog aldrig tidigare läst någon roman med så uttalade teman om tillhörighet och kulturell identitet.

Bokens huvudperson Salim är inte afrikan, utan indier. Hans släkt har i generationer idkat handel över Indiska Oceanien. Den lilla afrikanska byn som han beger sig till, var under kolonialtiden ett stort handelscentrum. Nu är allt under uppbyggnad. Temat i boken är "det nya Afrika", och i Joseph Conrad anda finns det obegränsat med underfattade undermeningar om "dem" och "den store mannen" etc. Gamla traditioner sätts till sin spets och ifrågasätts. För många kan Där floden flyter förbi, säkert vara ganska provocerande? Den sätter i alla fall igång tankarna. Precis som Aron kommer jag också på flera ställen att tänka på Le Clézios verk.

"Det finns kanske några få delar av världen- döda länder eller trygga och passerade- där människor kan vårda sig om det förflutna och tänka sig att deras efterkommande ska ärva möbler och porslin. Sådant kanske man kan göra i Sverige eller i Kanada. Någon lantlig provins i Frankrike full av halvidioter i slott; någon söndervittrande indisk palatsstad, eller någon död kolonialstad i något hopplöst sydamerikanskt land. På alla andra ställen befinner sig människorna i rörelse, världen är i rörelse, och det förflutna kan bara ge smärta" (136)

Tidningar skriver:

DN, GP,

Bloggare skriver om Naipaul:

Aron, Occident, Bernur, Camillas blogg, Indien online, Bokmania, Ågatan, Bettraktelser från omvärlden,

Bläckserien Cornelia Funke

2009-08-28T18:03:00.007+02:00

”Det kändes nästan som om hon hörde böckerna viska genom den halvöppna dörren. Tusen nya berättelser lovade de henne, tusen dörrar till tusen aldrig skådade världar” (Bläckhjärta, s. 45).

Bläckserien är helt enkelt en kärleksförklaring till litteraturen. Jag blir alldeles rörd när jag tar den till mig. Bläckserien består av Bläckhjärta, Bläckmagi och Bläckdöd. Den handlar om tolvåriga Meggie, som precis som sin pappa Mo, har en speciell förmåga. När de läser högt ur en bok blir personerna de läser om levande, Det motsatta kan också hända; att personer försvinner in i bokens värld.

Berättelsen inleds en stormig natt när Meggie och Mo får besök av en mystisk figur som varnar dem för en man som kallar sig Capricorn. Då får Meggie se den hemliga boken. Nästa morgon tvingas de fly sitt hem. De söker skydd hos Mos syster Ellinor, som är den mest hängivna bibliofil Meggie någonsin träffat. Där gömmer Mo boken, som allt handlar om. Boken som han en gång läste högt ut, och som resulterade i att Meggies mamma försvann från denna värld, samtidigt som tre män från boken anlände till deras värld. För att rädda alla nära och kära läser de sig in i berättelsen och blir en del av bokens äventyr.

Mos pappa arbetar med att reparera och binda om böcker, och det brinnande intresset för böcker har gått i arv. Det är inte bara läsningen som det talas passionerat om, utan även själva böckerna. Hur man vårdar böcker, och hur man gjorde förr i tiden.
Läsningen är en del av familjens gemenskap. Budskapet är tydligt att vi blir en del av allt vi har läst.

För böcker är en återkommande trygghet i Meggies liv, vilket uttrycks vid många tillfällen. ”Ingenting jagade bort mardrömmarna lättare än prasslet från tryckt papper”. Meggie söker ofta tröst ur böckerna, ibland blir de en ren verklighetsflykt. Ofta går hon tillbaka och identifierar sig med olika karaktärer vars egenskaper hon beundrar . Karaktärerna lär henne om livet, hon riktigt känner med dem om det är en bra bok! .

”Böcker måste vara tunga för hela världen ryms i den” Funke förmedlar känslan av att vi läser olika böcker för olika ändamål, för kunskap, insikt och nya möten. ”Tror inte du också, att man då och då borde läsa berättelser där allt är annorlunda än i vår värld? Inget annat lär en bättre att fråga varför träden är gröna och inte röda och varför man har fem och inte sex fingrar” .

Litteraturen spränger alla barriärer, såväl geografiska som kulturella och språkliga. Läsningen förmedlas som ett äventyr ”Berättelserna fortsätter, de slutar lika lite på sista sidan, som de börjar med den första” (Funke 2006, s.56).

Olika världar är ett välbekant fenomen inom fantasy, och i Funkes serie kan vi se att olika karaktärer kommer från olika böcker/världar, alla med helt egna berättelser . ”Det finns många, väldigt många olika världar, allihop är olika, och i böckerna finns de beskrivna!” .

I Bläckserien parodierar handlingen hela tiden på de klassiska verken. Ofta är det tydliga referenser till huvudkällan, vilket väcker nyfikenhet hos läsaren. Ett exempel är när Meggie och hennes pappa anländer till hennes fasters trädgård. ”En bild ur den själviske jättens trädgård” muttrar de i samförstånd medan de kikar på de stora järnstängerna . Som läsare vill vi förstås dela deras upplevelser och med egna ögon läsa om hur järnstängerna såg ut Oscar Wildes böcker. Ibland går säkerligen dessa litterära motiv förbi den unga läsaren som ännu inte är bekant med Faust och fenomenet att sälja sin själ till djävulen . Citaten försätter läsaren i en stämning men fungerar också som boktips.

Vid sidan av äventyret utgör Meggies mognadsprocess en röd tråd genom hela boken, och den hänger samman med det ansvar som läggs på henne i samband med boken och hur dess berättelse fortskrider.

Den här serien öppnade mina ögon för att fantasy faktiskt kan vara väldigt trivsamt.

Anne fyller 100!

2009-08-26T07:09:00.004+02:00

I Uppsala har forskare från hela världen nu samlats med anledning av denna speciella händelse. Lotta Olsson ger en väldigt varm och intressant skildring i artikeln Grönkullas rödhåriga ilskebytta fyller hundra år.
Ska ni läsa om böckerna nu när det är hundraårsjubileum?

Prestige?

2009-08-25T08:24:00.002+02:00

"Jag är ganska noga själv med vilken musik och litteratur jag låter folk finna mig med" (64) säger Martina i Gun Britt Sundströms Maken.

Jag tycker detta var hejdlöst roligt, men frågan är: stämmer det? Handen på hjärtet nu. Hur gör ni boknördar? Står klassikerna i bokhyllan och glänser? Slinker de mer sötsliskiga romanerna ner i nattduksborden vid besök eller åker den klassiska skivan fram när svärmor kommer på besök?

Det kala trädet Park Wan-Suh

2009-08-23T08:13:00.001+02:00

Vid sidan av Koreakriget, lever Lee tillsammans med sin mor, som fullständigt brakat ihop efter allt det tragiska som hänt deras familj. Lee är ung, hon försöker leva. Hon arbetar med att sälja poträtt som folk (mest amerikanska soldater) vill få målade utifrån sina foton.

Kulturkrockarna är många, särskilt med amerikanerna med sina konstiga vanor. Ibland lockar deras vanor men är samtidigt så långt borta från den egna vardagen.
"Hur mycket jag än putsade symbolerna för mina förfäders drömmar, kunde mina egna önskningar ändå inte tillfredställas. På den grå väggen hängde jag upp en coca-colaalmanacka som jag hade fått av några amerikaner. Sedan de just rutschat nedför en skidbacke släcker ett par som ser ut att sprudla av hälsa törsten med en coca cola. Deras skidkläders klara och intensiva färger fångade min uppmärksamhet. Jag började känna en oemotståndlig längtan efter dessa färger" (79)

Skildringarna av matkulturen fascinerar mig. Även här ställs kontraster mot varandra. Lee beskriver ofta vad hon äter, inte alltid har jag någon aning om vad det är men det tycks vara gott och det känns nyttigt.
""En skara amerikanare var på väg förbi. De smuttade på coca cola och högg tänderna i sina hamburgare. Jag avskydde deras glänsande fetma" (95).

Samtidigt fördjupas berättelsen då kontrasterna ställs mot varandra. En soldat säger till Lee: "Jag kom åtminstone hit för att slåss för det här landet. Jag kanske dör här, fast jag inte vill det. Jag vill veta mer om ert land, särskilt om kvinnorna. men kvinnorna gömmer sig bakom en tjock mur av tabun, som ingen utlänning kan tränga igenom" (155).
Lee blir ibland attraherad av amerikanska män, men det är inte OK. Särskilt inte att gifta sig med en amerikansk man. Kompisarna frågar varandra. "Om en kvinna blir lagligt gift med en amerikan, kallas hon då fortfarande för en amerikansk slampa?" (96).

Den här stilen håller romanen helt igenom, och det är sanslöst underhållande. Precis som i Murakamis böcker känns det som om man lär känna huvudpersonerna. Så nu har jag andats Korea för hela slanten och vill ha mer. Det kala trädet är det enda som finns översatt till svenska hittills, men det finns förstås böcker på engelska att läsa.

Ingen behöver veta Christina Wahlden

2009-08-22T08:09:00.002+02:00

De flesta har säkert någon gång kommit i kontakt med Kort kjol, som handlar om Myran som under en fest blir våldtagen av sina två klasskompisar. Efteråt blir det diskussioner, uppmuntrade hon inte dem? Drack hon inte lite väl mycket? Kort kjol är ofta en given utgångspunkt i skolan, för att diskutera rätten till sin egen kropp.

Vad många kanske inte vet, är att Christina Wahlden har skrivit en bok under samma tema som handlar om Gustav som blir sexuellt utnyttjad av sin mammas syster. Borde vara lika given som Kort kjol, för diskusisoner som handlar om sexuellt utnyttjande? När jag tänker efter så var det väl aldrig något tal om att killar kunde bli utsatta för något, när man själv gick i skolan? Det var alltid tjejen som var sårbar och männen som var svinaktiga. Vad minns ni om hur sådana teman diskuterades i skolan när ni växte upp?

Albatross Hans Gunnarsson

2009-08-20T08:03:00.003+02:00

Sanslöst intressant relationsskildring. Ett par i yngre medelåldern vet att deras förhållande är slut, men de orkar inte ta tag i det. Därför gör de det vansinniga. Sätter sig i en stuga på landet hela sommarhalvåret.

Spriten och vinet flödar. Det kan inte bli annat än riktigt, riktigt underhållande. Han har med sig Marcel Proust och ska på allvar sätta igång sitt golfande. Vad hon drömmer om är det ingen som intresserar sig för (mer än att hon ibland gråter och dansar till Bruce Springsteen ensam i vardagsrummet efter en hel del pimplande).

Vill såklart inte avslöja för mycket men en sak, kan faktiskt avslöjas utan att det förstör:

"Han var nu inget romantiskt lagd, naturvurmande karaktär i någon senviktoriansk roman, snarare ett offer för den romantiserande föreställningen om den kontemplativa avskildheten,
såsom den ofta framställdes i till exempel engelska kostymdramer. Det var förmodligen bara i teorin han till fullo kunde uppskatta Proust på en stubbe i skogen"

Men det hade ni väl redan gissat?

Bonusgrejer att lägga märke till:
- se hur de behandlar hunden i sitt förhållande
- håll koll på Proust

Om någon fick gå hand i hand med Helena von Zweighbergk i att skapa svenska relationsskildringar får de allt bli Hans Gunnarsson. Vilka tycker du ska sällskapa?

Ur När skogens källor tystnat

2009-08-19T07:57:00.002+02:00

Jag står och lyssnar till en evig källa,
som ingen ser
men som mig tröst beskär
mitt eget hjärtas klara vattenkälla
Bo Setterlind

Barry London

2009-08-17T08:52:00.002+02:00

Det är musiken som lockade mig men jag är även nyfiken på filmen, och boken av Thackeray. Någon som sett filmen/läst boken?

Vinter på berättargränd Erika Olofsson Liljedahl

2009-08-15T08:44:00.002+02:00

Det är vinter med mycket snö, det grillas äpplen ovanför brasan och miljön är full av korsvirkeshus, leriga gator, fotogenlampor och ostmackor med varm choklad. Ganska ensligt på Berättargränd bor en pojke som heter William. Han känner sig aldrig ensam för han har sina böcker och dessutom ett antikvariat alldeles i närheten. Det enda William saknar i livet är mer böcker, och särskilt en alldeles speciell sagobok som han fattat tycke för.

”William kunde sitta i timmar och läsa berättelserna och titta på de
vackra förgyllda bilderna som fanns i sagoboken” . Helt plötsligt en dag får sagoboken liv. Boken och världen runtomkring förändras och märkliga saker sker omkring William. Det som händer påminner nästan om det som händer i sagor, och William möter sagofigurer, såsom den hemska vargen i Rödluvan och häxan i Hans och Greta. Det visar sig att någon rivit ut sidor ur boken och för att världen ska bli som förr måste William återställa boken i sitt ursprungliga skick. Det är ganska vanligt att böcker börja leva, säger de som läser. Ägaren till antikvariatet har varit med om det flera gånger. Han har till och med ett sagorum, där han samlat alla magiska sagoföremål som ramlat in från sagornas värld.

Helt fantastisk lättläst liten "måste läsa och till och med äga" bok. Den passar nog bäst i mellanstadiet och eftersom det är en kapitelbok skulle den vara suverän som högläsningsbok
framåt vinterkanten. Varför inte använa den som aptitretare till ett stundande sagotema i skolans värld? Barn som vuxen. Själv kommer jag plocka fram den på nytt när den första snön faller, tillsammans med varm choklad, ostmackor och en brasa.

2009-08-13T21:41:00.002+02:00

Alla böcker kan indelas i två klasser: böckerna för stunden och böckerna för livet.

~John Ruskin (1819-1900)~

Fåglarna Alfred Hitchcock

2009-08-11T21:22:00.001+02:00

Anknytningspsykologerna blir förmodligen alldeles kallsvettiga, medan Harlequin frälsta sitter och småmyser i sofforna. Vad talar jag då om, undrar ni väl nu? Fåglarna av Hitchcock såklart! En klassiker som fortfarande ger kalla kårar. Jag kan ärligt säga att jag sedan dess har haft ett halvtaskigt förhållande till fåglar...

I Fåglarna blir den plastiga blondindonnan Melanie Daniels kär i den ack så stilige Mitch Brenner. Deras vägar korsas i en djuraffär och efter detta passionerade möte söker hon upp honom med två kärleksfåglar som present till systern i hans familj. Väl på plats börjar fåglarna ta sig allt större friheter, till slut försöker de med våld ödelägga hela samhället. Fågelkrisen för det lyckliga paret samman, och på ett par tre dagar hinner den nya lilla familjen anpassa sig så väl till varandra att man kan inbilla sig att de har ett helt liv tillsammans bakom sig.

Gastkramande, (i alla bemärkelser) och inte minst intressant att gå tillbaka till novellen av Daphne du Maurier, som filmen baseras på.

En riktig höjdare, nu som då!

Ur Höstvisa

2009-08-10T08:49:00.002+02:00

Skynda dig älskade,
skynda att älska,

dagen mörknar minut för minut,

tänd våra ljus,

det är nära till natten,

snart är den blommande sommaren slut

Tove Jansson

Vindens skugga

2009-08-09T08:14:00.001+02:00

"Varje bok, varje volym som du ser här, är besjälad. Besjälad av den som en gång skrev boken, av alla dem som har läst dem, levt sig in i den och drömt om den"

Carlos Ruiz Zafon

Fantasy

2009-08-08T20:37:00.008+02:00

I sommar har jag bland annat roat mig med att gå en kurs i fantasylitteratur. Många av er därute är inbitna fantasyfan, och då kommer jag förmodligen inte med något nytt. Men för er som känner liksom jag, att fantasy länge har varit någon främmande och något som aldrig lockat, kanske följande rader kan vara om än inte så lockande så åtminstone informativa :-)

Det kanske är fler som stått helt oförstående över hysterin kring Sagan om ringen, eller Harry Potter som alla tycks älska? I sommar har jag till och med sett sjätte Potter filmen på bio. Genren fascinerar, på något vis, trots att hjältetemat ofta förstår upplevelsen för min del och att jag inte alltid förstår intrigerna. Det är miljöerna som lockar, känslan av "mysfaktor", nästan som att befinna sig i bokslukaråldern på nytt.

Kjersén Edman beskriver fantasy som ”fantastiska berättelser som har skrivits i vår tid”. De är fulla av magi. Magi i sig innebär att människan kan påverka världen omkring sig. Ibland står denna maktlös för de krafter som andra väcker, om det så är Gud, djävulen eller främmande makter som vill ta över världen. Fantasyböcker innehåller världar som inbegriper magi, och de är således full av fantastiska ting såsom trollkarlar, häxor, alver och drakar. Handlingen är ofta relaterad till kampen mellan det onda och det goda, och huvudpersonen går inte sällan igenom en hisnande utvecklingsprocess. Miljön i sin tur anspelar ofta på tiden förr, allrahelst medeltiden. Vi har mörka borgar, slott, dramatisk natur och magiska väsen som ikläds olika roller. Medeltiden och dess levnadssätt kan nästan ses som en manual för den som vill komma nära fantasyns kärna. Många fantasyböcker har dessutom inspirerats av bibeln med sina skapelseberättelser.

Fantasy kan ta sig många former. Vi har det som benämns som ”high fantasy” där bokens handling helt utspelar sig i en påhittad värld . Här finner vi ofta utförliga beskrivningar av landet ifråga, egna väsen och namnbeskrivningar, och kartor så att vi får överblick över landets geografi . Sedan finns det fantasy där huvudpersonerna reser i tiden, eller pendlar mellan parallella världar. Fantasyn kan ha skräckinslag och bygga på folksägner och magisk folktro. Självklart kan också fantasy vara sådan att författare helt enkelt bara har infört magiska inslag i sina annars realistiska romaner. Det är också vanligt att fantasy bygger på riktiga myter, till exempel myten om Kung Arthyr. Historiska händekser och fornnordisk mytologin är en annan inspirationskälla.

Resor sker inom historien och över tid och rum. Ofta handlar det om att söka efter en person, en sak eller plats. Äventyret blir sedan både en skildring av upplevelserna av att förflytta sig runt om i världen, och den förändring som huvudpersonen ofta genomgår, allteftersom de prövas utmed vägen.

För att ta sig mellan parallella världar, krävs det olika former av ingångar. Ibland hjälper magiska föremål till, ofta sedan länge kända från såväl religion som mytologi. Föremålen behöver inte alltid stå för något annat men i många texter kan vi se att de bär på större betydelser, förutom bara verklighetsflykt. Det kan handla om samhällskritik, både i fantastisk och mer realistisk form. Föremålen kan även utgöra det som får bokens huvudperson att mogna och bli mer självständig. Vi finner ofta att dessa föremål utgör berättelsens kärna .

Lästips:

Bo Eriksson Tusen år av fantasy : resan till Mordor

Lena Kjérsen Edman Fantasy och reality : unga böcker

Det kommer utan tvekan att dyka upp guldkorn från kurslitteraturen här framöver. Nog pratat.

Vad har du för relation till fantasy?

Tant Theodora Patrick White

2009-08-07T21:06:00.023+02:00

Nu har Lyrans jorden runt resa kommit till Oceanien. Jag är ganska nollställd när det kommer till Patrick White (han fick dock nobelpriset 1973 men det är ännu några år dit, månadens nobelpristagare har bara kommit till år 2002 ännu)

Det är ingen direkt upplyftande bild som ges av White på Alex (databasen). Hans egen barndom beskrev som sjuklig. Senare kallades han in i kriget. Han växte upp i Sydney men föddes i London. I Australien behandlades han med misstänksamhet. "Där sågs han grovt sett som en engelsk "invandrare" med överklassbakgrund som försökte tala om för den inhemska befolkningen vad den australiska folksjälen bestod av".

Huvudpersonen i Tant Theodora längtar efter erfarenheter men hon får just inga? "Eftersom det var ett ansikte som det inte hade hänt någonting med ännu, kunde det inte ta sin slutliga form. Det var ett kärl som väntade på att erfarenheten skulle fylla det, och så skulle ansiktet äntligen komma till synes" (52).

Tant Theodora är ingen roman som berör mig på något plan egentligen, men jag känner mig ändå oerhört ledsen för denna kvinnas skull. Av vem hon än möter i livet beskrivs hon som grå, ful, och så alldaglig att hon inte väntar sig annat än att vara en dörrmatta för vem helst hon möter. Det är så hon ser och beskriver sig själv. Det är kanske som någon säger:

"Vi har förstört mycket men vi har inte förstört tillräckligt. Vi måste förstöra allting, allting, till och med oss själva. Och när det till sist inte finns någonting, då kanske vi kan leva" (173).

Men kan Theodora leva? Hon förväntar sig till slut ingenting av någon, och till sist får hon heller ingenting. Hon ger det sista hon har- sig själv.

Patrik White var homosexuell och stod för det, även i en tid som var svår. I Tant Theodora slås jag på flera ställen av om inte Theodora också är homosexuell? Se känslorna som beskrivs för Katina. "Theodora kände hur Katina lade sin heta kind mot dimman. hennes hud drack fuktigheten som inte mättade" (222f) . Hon älskade henne men väntar samtidigt på att bli illa behandlad. Till sist drar hon sig undan sitt eget avstånd och har ingen avsikt att komma ut (263)Vad tror ni andra färdkamrater?

Det är vackrast när det skymmer

2009-08-03T10:16:00.001+02:00

"Det är vackrast när det skymmer. All den kärlek himlen rymmer ligger samlad i ett dunkelt ljus över jorden, över markens hus"

Pär Lagerkvist

Månadens nobelpristagare 2002 Imre Kertész

2009-08-01T21:30:00.002+02:00

Motivering till Nobelpriset:

"”för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke”."

Om författaren:

Ungersk författare av judiskt ursprung, född i Budapest. Som fjortonåring hamnade Imre Kertész i Auschwitz 1944, men eftersom han var i gott fysiskt skick (och ljög om sin ålder) hamnade han i Buchenwald. Upplevelserna från kriget går som en röd tråd igenom allt vad han skrivtit. "Efter Auschwitz kan man bara skriva om Auschwitz", som han själv uttryckte det.

Mannen utan öde

Mannen utan ödehandlar om den unge Köves, som grips och förs till koncentrationsläger men anpassar sig och överlever.

Vad är det då som skiljer denna roman från andra starka romaner om otroliga människor som överlevt koncentrationsläger? Efter en första läsning säger jag tonen. Berättarperspektivet är en ung man, som ännu inte har "våra ögon och våra minnen". Han ska till Tyskland och arbeta, väldigt snart händer det saker som verkligen motstrider detta, men berättaren kan liksom inte riktigt se baksidorna av dessa detaljer, som ju vi som läsare, är medvetna om. Han förstår inte vad han ser. Snart kommer hungern, tröttheten, och sjukdomarna. Från första början gäller anpassning men apatin växer succesivt. Den unga femtonåringen förlorar sin livsgnista. "Vilka fasor har du upplevt" frågar folk när han kommer hem. Fasor, vilka fasor? menar han. Apatin har blivit en del av honom, går inte längre att särskilja från det som tidigare kallats liv. Det är inte en självbiografisk berättelse, endast delar är hämtade från egna erfarenheter, men jag tror inte att det går att skriva en sådan här roman utan hans verkliga bagage. Att han sedan, trots sina erfarenheter, har lyckats skapa romanen med ett sådant berättarperspektiv är otroligt starkt och beundransvärt.

"Alla frågar bara om vedermödorna, om "fasorna", trots att det för mig kanske är den upplevelsen som är mest minnesvärd. Ja, det är om det, om koncentrationslägrens lycka jag borde berätta för dem nästa gång de frågar"

Tidningar skriver:

DN, Svd

Bloggare skriver om Pinter:

Camillas blogg, Bokblomma, Likvidation blogg, Om böcker jag har hunnit läsa, Bokmonstret, Andreas Ekström,

Underbara älskade

2009-07-26T08:00:00.005+02:00

Nu spenderar jag den närmaste veckan vid havet. Har packat resväskan som är förvånansvärt tung av böcker (maken är nog lite lätt ängslig över att vi inte ska hinna med allt mys också, lugn bara lugn)

Är bara tvungen att tipsa om sommarfilmen nr 1, för er som inte redan har sett den. Vi har just återuppväckt vår dvd från det döda, och sett denna underbara film på nytt... (vem är väl inte svag för Michael Nyqvist ?) Ha en superhärlig vecka!

Månadens nobelpristagare kommer såklart som vanligt (härligt att man kan schemalägga!)

Norwegian Wood Haruki Murakami

2009-07-22T17:14:00.010+02:00

Turen i Lyrans Jorden runt resa har hamnat i Asien. Jag gillar verkligen Murukamis berättarstil. Det känns som om jag kommer personerna nära, och under den här läsningen slås jag av känslan att det faktiskt känns som om jag har varit i Tokyo och nu vet lite om hur det kan vara att leva i Japan. Samma känsla får jag av Xiaolu Guos Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande fast då går ju resan till Kina.

Sen är jag lite svag för skildringar av dessa unga män runt 20 som upptäcker sig själva. Toru lever ett så ungt liv, på universitet och med sina vänner, och i sfären runt de två kvinnorna, som allt handlar om och om vilka han dras emellan. Jag tycker det är intressant att läsa om hur han upptäcker sig själv genom sina skivor, filmer och framförallt sitt läsande.

Jag bara älskar karaktärernas resonemang kring litteraturen! Toru själv är en omläsare. Ofta tar han upp Den stora Gatsby som han gillar mest, läser ett par sidor här och där. Det är inte en sida som känns tråkig. Den är helt enkelt storslagen. Sedan gillar han författare som Scott Fitzgerald och John Updikte. Han kompisar läser samtida japanska författare och de kan han inte riktigt med. När smaken är så olika finns det helt enkelt inte mycket att prata om, känner ni igen det?
Kompisen har som regel att inte röra en bok av en författare som inte har varit död i åtminstone trettio år. Det är de enda böckerna han litar på. Allt annat är osäkra kort eftersom han inte vill ödsla tid på sådant som inte har överlevt. Favoriterna är Balzac Dante, Joseph Conrad och Dickens.

Är ni omläsare? Skulle ni klara att exempelvis välja ut tio böcker och endast läsa dem under ett år?

Jag fascineras själv av tanken. Vilka skulle vara med i den samlingen? Definitivt Brott och straff, Madame Bovary, Stäppvargen, Utvandrar-serien och Vindens skugga. De skulle jag kunna läsa om och om igen.

Fast varför gör man inte det då? I mitt yrke måste jag läsa och ha koll på vad som kommer ut, fast det är en dålig ursäkt för det hade förmodligen varit likadant om jag haft ett annat yrke. Det kommer så mycket spännande och nytt hela tiden, man vill läsa allt men det går ju inte! Är det ett konstigt resonemang, tycker ni?

Swing it Linda Unnhem

2009-07-19T18:46:00.003+02:00

Lars och Pernilla är ett par i trettioårsåldern. De lever ett tämligen normalt liv, och de goda samboåren har satt sina spår både här och var. Tills en dag, Pernilla vänder allt upp och ner genom att avslöja sina sexuella fantasier. Stackars Lars får vända och vrida på sig själv; varför vill hon ha med en man till? Räcker han inte till? Är detta något som ALLA gör? Kanske är det bara han som är fyrkantig? Sakta men säkert börjar en skakig bana, och förhållandet sätts minst sagt i gungning. Lite smårolig sommarläsning, när man vill ha något lätt att förströ sig med.

Jag åker till havet om en vecka, räknar ner varje dag nu! Hoppas ni har det bra, märker på statistiken att ni är på semester så jag uppdaterar inte lika ofta nu under sommarmånaderna. I augusti blir det som vanligt igen!

Lilla huset på prärien

2009-07-14T14:35:00.004+02:00

Lilla huset på prärien serien. En nostalgitripp så det förslår. Beskåda den här vyn som ligger och utgör härlig sommarläsning. Jag älskade den här serien som barn. Min man och jag har roat oss med dvdboxarna och har hittills kommit två säsonger in i serien. Den är förstås oerhört sötsliskig men också den ultimata verklighetsflykten efter en tung arbetsdag.

Men vad läser jag i första boken? Pappa Charles har minsann redan tagit fram remmen och pryglat sina stackars barn vid två fillfällen. Lilla Laura och Mary ifrågasätter till och med vad det är för konstiga föräldrar som inte ger deras kompis stryk, så som han betett sig. En liten inblick i dåtidens syn på barnaga som totalt gått förbi i filmatiseringarna (tack och lov kanske vi ska säga?) Vid ett annat tillfälle berömmer Charles mammans vackra midja "som han kan nå runt med sina bara händer".

Vad tycker ni om TV- serien/hennes böcker? Har ni läst den som barn och som vuxna på nytt? Kanske har ni fört dem vidare till era egna (eller andras) barn?

Månadens nobelpristagare 2003 J.M Coetzee

2009-07-01T17:26:00.013+02:00

Motivering till nobelpriset:

“som i talrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet”

Om författaren:

J.M. (John Maxwell) Coetzee är född i Kapstaden, Sydafrika. Fastän han har boerbakgrund, pratades det engelska i hemmet. Han fick också chansen att studera på en engelsk skola, trots att nationalistpartiet, efter att ha erövrat makten 1948, stiftade nya lagar för att förhindra barn med boerbakgrund att växa upp med engelskan som förstaspråk.

Sitt internationella genombrott fick Coetzee med romanen "I väntan på barbarerna" 1980 som i allegorins form skildrar de vitas rädsla för de svarta massorna, samtidigt som den i Joseph Conrads anda beskriver imperialismens våldsstruktur.

1999 blev Coetzee den förste att tilldelades Bookerpriset en andra gång. Detta för romanen "Onåd"

Onåd

I romanens början inleder en vit medelålders universitetslärare i Kapstaden, en affär med en av sina studenter. Eller en affär är kanske att ta i? Kärlekshistorien baserar sig på hans behov och själva akten känns mer eller mindre som en våldtäkt? Skandalen är snart ett faktum, och mannen sparkas från sin tjänst. Han reser till ett betydligt lugnare liv, på sin dotters gård i en annan del av Sydafrika.

Men i området som nästan helt befolkas av svarta håller maktbalansen på att skifta. En dag kommer tre män in på gården, och deras handlingar skändar Lucy för livet. Trots detta vägrar hon att ge upp. Kvar lever hon i en slags onåd, och stiger allt djupare in i mörkret.

Apartheidssystemet och skillnaderna vita/svarta känns oerhört påtagbara, och Coetzee har valt en vit berättare. Jag tycker Coetzee hela tiden laborerar i "Joseph Conrad anda" med konceptet "Det mörka Afrika". Invånarna skildras som buskiga våldsmän samtidigt som landet beskrivs som primitivt och underutvecklat?

I väntan på barbarerna

Coetzees genombrott blev min "nya bekantskap" med författaren ifråga.

Någonstans i den afrikanska öknen hoppas en åldrande borgmästare om ett lugnt och stilla liv. Men konflikterna i området ökar, mellan nomadfolket och de människor som tycker sig ha större rätt att finnas till än de andra. De bestämmer sig för att utrota nomaderna. Borgmästaren hamnar i en sits där han faktiskt måste ta ställning. Ska han hjälpa de oskyldiga med risk att själv råka illa ut, eller ska han blunda för det som händer?

Särskilt fascinerade (motbjudande?) är den "relation" han får till den misshandlade barbarflicka han tar med till sitt hem. Denna konflikt utspelar sig överallt, i hela världen och handlar i slutändan om människans val att påverka det som sker- eller blunda.

Jag tjatar om det igen och igen (om det nu finns någon av Amorosos läsare som har missat detta innan :-) Joseph Conrads Mörkrets hjärta och Sven Lindqvists Utrota varenda jävel, är superfina att ha i bagaget som bakgrundshistorier vid sådana här skildringar.

Ett dåligt år

Så här skriver Adlibris om "Ett dåligt år".

"Den gamle författaren och den sensuella Anya bor i samma hus. En dag möts de i tvättstugan. Han fängslas genast av henne, av hennes ungdom, av hennes kropp. Han vill ha henne, men inser att en sådan önskan naturligtvis är helt befängd och fullkomligt utsiktslös. För att ändå få vara i hennes närhet frågar han om hon vill hjälpa honom att renskriva texter. Motvilligt tackar hon ja. Väl medveten om hans motiv spelar hon med i hans spel. Med stigande irritation ser pojkvännen Alan på hur relationerna mellan Anya och den gamle mannen djupnar, och han tänker ut en illvillig plan."

Det mest utmärkande med Ett dåligt år, är kanske att Coetzee laborerar med berättartekniker. På varje sida får var och en av bokens huvudkaraktärer komma till tals. Vi har den gamla mannen själv, som vi lär känna genom hans kritiska texter. Vi möter Anya och den relation som utvecklas mellan dem, och sist hennes sambo Alan som känner sig alltmer provocerad av den gamla mannen, framförallt av hans åsikter men också av det faktum att Anya dras till manenn. Om Alan kan sägas stå för sin samtids marknad och snabbhet, står den gamle mannen för en annan insikt, eller "passivitet" som Alan uttrycker det. Detta märks inte minst genom den plan som senare målas upp.

Anya kommer in som en fläkt i den gamla mannens liv med sin korta röda klänning, men tack och lov är det inte det enda hon gör. Coetzee höjer henne, gör henne till en Sonja. En vägledare in i slutet. Ett dåligt år handlar om de stora livsfrågorna; den handlar om kärlek, ensamhet,
åldrande och döden. Den var tidvis så vacker att den fyllde flera sidor i den lilla svarta boken.

Efter att ha läst vad Svenska Akademin skriver, blir jag oerhört sugen på att läsa I hjärtat av landet.

"In the Heart of the Country, har drag av psykosskildring. En förgrämd hemmadotter betraktar med ovilja sin fars kärleksförbindelse med en ung färgad kvinna. Hon fantiserar om att mörda de båda, men av allt att döma väljer hon snarare att sluta sig inne i en pervers pakt med en tjänare i huset. Det egentliga händelseförloppet går inte att fastställa, eftersom läsarens enda källa är hennes anteckningar, där lögn och sanning, råhet och förfining skiftar nyckfullt från rad till rad. "

Tidningar skriver:

Svt, DN,

Bloggare skriver:

Paulas böcker, helenas böcker, Oskorei, Theresans, Bokhyllan, Litteraturtips, Arons blogg, Tobias bokblogg, Filosofigruppen Sherpa,

Läsa innantill och bli en annan- Carl-Göran Ekerwald

2009-06-29T06:31:00.006+02:00

En både givande och underhållande bok om skönlitteraturens nyttighet! I olika kapitel delar Ekerwald in skönlitteraturen i olika teman, exempelvis "Det förbjudna", "det sublima" och "det evigt sökande". I dessa teman relaterar han sedan till några av de klassiska verken. Det är alltså ingen genomgång om vilka teorier det finns kring varför vi läser, utan helt enkelt bara en eloge till de klassiska verken och vad de kan betyda för den enskilda människan. Inte minst var det en stimulerande upplevelse för "vill läsa" listan. Det är intressant att reflektera hur en liknande bok skulle kunna se ut i en mer modern framtoning, när man bara relaterar till nutida författare utifrån liknande teman? Något som ni kanske också legat sömnlösa o funderat över?.. :-)

Steinsdottir, Kristin, Sin egen väg

2009-06-27T08:24:00.002+02:00

En stillsam och lågmäld roman om Sigtrud, som tagit hänsyn till andra i hela sitt liv. Nu lever hon ett stilla och inrutat liv ensam i en lägenhet i Reykjavík. Sakta men säkert växer en vilja fram att söka sitt förflutna. Då Sigtrud växt upp hos fosterföräldrar, vet hon egentligen inte så mycket om sin biologiska familj, mer än att hennes mamma var fransk. De efterlämnade sakerna från hennes mamma, blir med ens symboler för ett annat liv, kanske det hon borde ha levt? Kanske ska hon precis som Adam i Sonat till Miriam våga söka tonerna till sitt livs musik? Lite lagom helgläsning kanske?

Det nakna brödet Muhammed Shukri

2009-06-25T14:00:00.006+02:00

I Rifbergen råder hungersnöd och torka. Författaren växer upp under hårda villkor med en undfallande mor och en tyrannisk far. Snart får han klara sig själv. Livet går snart ut på att knarka, köpa horor och slåss. Inte konstigt att pojken blir helt förstörd med en människosyn som gör mig alldeles mörkrädd med sina ingående sexskildringar. Riktig country noir, fast miljön är förlagd till Marocko.

Boka in Sommar i P 1 den 27 juni kl 13.00!

2009-06-24T09:06:00.005+02:00

Då sommarpratar Linda Olsson, författaren till Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam. Hon ska tala om kärlek , vänskap, och musik som hon associerar till detta.

Att förlora pappa Eva Nordenstam

2009-06-23T07:02:00.003+02:00

Författarens pappa drabbas av en stroke, och efter den följer en lång sjukdomsperiod där skadorna förändrar pappans personlighet.
Boken är en gripande skildring av hur det är att som anhörig slitas mellan hopp och förtvivlan, och vara där, år efter år. Jag tror att de flesta anhöriga till någon med hjärnskador kan känna igen sig i dessa tankar och upplevelser och finna tröst i dem.

Boken är en också en lysande skildring för de som vill förstå hur någon som vårdar en anhörig kan känna. "Jag beklagar sorgen" fick författaren höra efter faderns död. Först då fick sorgen bli verklig, synas. Men hur ska man sörja någon som man redan har sörjt så länge?

Jag välkomnar detta bidrag från ett ungt anhörigperspektiv. Eva Nordenstam var bara strax över tjugo när hennes pappa blev sjuk.

Ny klassikerbokblogg!

2009-06-22T06:23:00.007+02:00

Vill bara tipsa om Elise Karlssons blogg om Litterära klassiker på Svd. Jättehärligt iniatitiv, tycker jag! Just nu är hon på gång att påbörja läsningen av "världens första roman, som skrevs någon gång i början av 1000-talet av Murasaki Shikibu". Imponerande, den skulle jag förmodligen inte orka ta mig igenom själv i nuläget men det är härligt att läsa om andra som gör det!

Vilka sidor brukar ni besöka för att få tips om litterära klassiker?

Flyga drake Khaled Hosseini

2009-06-20T16:00:00.004+02:00

I Lyrans jorden runt utmaning föreslogs Tusen strålande solar, men eftersom jag inte hunnit få tag på den så blev det istället författarens första bok.

Flyga drake är en berättelse om vänskap som verkligen stannar kvar i ens hjärta. Bloggare har lovprisat denna roman. Bakom disken på biblioteket har jag aldrig mött någon som inte tyckt om den. Högstadieungdomarna gillar den. Flyga drake är helt enkelt en liten juvel som verkar gå hem hos de flesta.
Amir och Hassan växer upp sida vid sida, men uppfostras i två skilda världar då Amir är son till en rik man, medan Hassan är hazar och son till deras tjänare. Hassan är trofast och sviker aldrig, men när Amir en dag får chans att stå upp för sin vän sviker han. Mer behövs inte sägas. Denna juvel måste själv upptäckas.

Jag hade (som vanligt) en massa möbler att fixa till, så jag läste romanen som ljudbok med Krister Henriksson som uppläsare. Egentligen brukar jag irritera mig på att de läser långsamt, men när det är Krister Henriksson så funkar det av någon anledning. Jag läser själv väldigt snabbt och vill kunna läsa en ljudbok på samma vis som jag läser vanliga romaner. Det är en parantes, men gissa om det kändes trivsamt när jag fick tag i Fannie Flagg som själv läste sin roman The freed green tomatoes, i ultrarapid på två timmar. Underbart. Men Krister Henriksson (trots sitt lugna tempo) vinner ändå guldmedalj just för att han är han- den evigt lugne och trygge Kurt Wallander:-)

Vad tycker ni om tempot i ljudböcker?

Det här är väl midsommar?!

2009-06-19T07:47:00.002+02:00

Ying Chen Den otacksamma

2009-06-16T18:29:00.004+02:00

Kan ens motvilja för huvudpersonen helt få en att tappa lusten till boken? Jag tror det. I den otacksamma följer vi Yan Zi, tjufofem år gammal. Hon lever mig veterligen bara för att straffa sin mor, och allt hon gör relateras till modern som hon har en mycket besvärlig relation till. Man kan väl säga så här; att bandet aldrig riktigt har kapats och det enda man vill göra som läsare är att skaka om denna stackars lilla människa? Någon som har läst den och tycker annorlunda?

Jag får lite associationer till Marmorhud av Slavenka Draculic, som jag läste för länge sedan. Hon hade inte heller riktigt bearbetat sin mor och dotter relation, och säga vad man vill om dem båda, så får de mig i alla fall att känna saker och ting! Elisabets Grates förlag har ännu aldrig gjort mig besviken. Hur viktigt tycker ni det är att bli berörd i läsningen?

Vinterträdgården Christine Falkenland

2009-06-11T08:21:00.002+02:00

På ett outsägerligt vackert språk skildras det hur en medelålders förskolepedagog, en dag finner kärleken i den vackra och mystiska Sharzad. Hennes förut så slentrianmässiga liv kommer i gungning i och med denna nya förbjudna kärlek. Samtidigt har hon börjat i en skrivarkurs. Livet blir helt enkelt lite mera poesi. Vackert så det förslår, inte minst genom mötet med Iran som kultur då vi lär känna Sharzad och det liv hon lever. Christine Falkenland hamnar högt upp i listan bland mina poetiska favoriter.

Den stenade kvinnan Freidoune Sahebjam

2009-06-10T17:46:00.001+02:00

En man tröttnar på sin hustru och anklagar henne för otrohet. Inom några timmar stenas hon till döds. Vi får en mycket ingående och plågsam beskrivning av hur en sådan avrättningen ska genomföras och hur hon långsamt dör inför läsarens ögon. Känner sådan totalt maktlöshet, precis som kvinnorna i boken.

"Det är männens lag, det är den lag männen skriver och dom säger att det är Guds lag" (89).

En fruktansvärd roman om en hel by som formas till bödlar och ser det hela som en folkfest. Tappar all tro på mänskligheten när jag läser sådana här skildringar.

Har ni läst den eller någon liknande?

Inferno August Strindberg

2009-06-07T17:47:00.004+02:00

Höga förväntningar =stor besvikelse. Inferno är en slags bekännelse ur August Strindbergs eget liv, under en period när han var psykiskt ostabil. Han led av förföljelsemani och inbillade sig att han hade uppnått en större kunskap om verkligheten än andra dödliga.

Jag har tidigare läst Fröken Julie och rekommenderar den till ALLA! Sedan gick jag över till Röda rummet och förmådde knappt ta mig igenom mig den. Samma sak med Inferno, måste erkännas. Det blir långt och utdraget. Är inte detta väldigt mycket Strindberg? Se följande citat:

"Jag älskar henne och hon mig, och vi hata varandra med ett vildsint hat av kärlek, som stegras genom det långa avståndet" (21)

"Att älska ett barn är för en man att bliva kvinna, det är att avlägsna det manliga, att erfara himlainnevånares könlösa kärlek..." (87)

Jag måste dock erkänna. För ett tag sedan roade jag mig med att måla om en möbel och hade då en passande ljudbok i bakgrunden som förströelse; Hemsöborna. Jag fann helt andra kvalitéer nu än när den tvångslästes i åk 9. Så kanske är jag något spår på vägen, men tills dess frågar jag er! :-)

Ni som uppskattar Strindberg. vad är det ni gillar?

Brev till de sovande Marie Lundquist

2009-06-07T15:59:00.004+02:00

"Så nära att jag trampar på din skugga"...

Vem kan motstå en sådan inledning i poesin?

Brev till de sovande riktar sig till de som inte är här, de som blundar, inte vill se eller de som är på väg att lämna. Frånvaro, ensamhet och längtan går hand i hand.

Vackert så det förslår, precis som alltid när det kommer från en poet som Marie Lundquist.

Vindens skugga Carlos Ruiz Zafón

2009-06-05T07:04:00.003+02:00

Carlos Ruiz Zafón lyckas genom sin roman att skapa en mysitsk och skugglik stämning som jag sällan (aldrig?) tidigare skådat inom litteraturen. Det är dimma, tända stearinljus, mörka kammare och figurer som smyger runt i rock. Vindens skugga utspelar sig i Barcelona, och följer Daniel som intoduceras i De bortglömda böckernas gravkammare av sin pappa. Där ska han ansvara för en bok, vars öde fullkomligen uppslukar honom. Otroligt spännande och välskriven, en berättelse att komma tillbaka till, igen och igen. Vad tycker ni om senaste boken, Ängelns lek?

Månadens nobelpristagare 2004 Elfriede Jelinek

2009-06-01T17:48:00.002+02:00

Motivering till nobelpriset:

“för hennes musikaliska flöde av röster och motröster i romaner och dramer som med enastående språklig lidelse blottar de sociala klichéernas absurditet och tvingande makt”

Om författaren:

Äntligen Jelinek! ropar jag medan någon annan säkert stönar och önskar sig långt bort ifrån nobelpristagarutmaningen. Antingen älskar eller avskyr man kanske denna kvinna och hennes sätt att uttrycka sig?

Jelinek är något av en feministisk och politisk provokatör, bosatt i Wien. Själv vill hon inte kalla sig feminist, utan menar att det bara är en sida av förtrycket i vårt kapitalistiska samhälle. För de som har läst Pianolärarinnan kan det vara intressant kuriosa att författaren själv är musikalisk och har studerat vid Wiener Konservatorium...Hennes nobelpris är kritiserat, och på grund av sin sociala fobi tog hon inte emot priset personligen utan gav talet via storbildsskärm. Du kan nå det här.

Kolla också in hennes hemsida!

Älskarinnorna

Jag sparade denna juvel till utmaningen, utgiven av Brombergs förlag. Älskarinnorna är enligt min uppfattning en av hennes bästa böcker, eftersom hon håller sig till en handling, som vi alla otroligt nog på något plan faktiskt kan känna igen oss i. Vi träffar på Birgitte och den unga Paula, som behöver varsin man för att komma upp sig i samhället...

"birgitte är anspråkslös. paula är inte anspråkslös. hon vill ha en vacker lysande aura runt alltsammans. hon vill ständigt demonstrera för alla människor hur mycket hon älskar barnet, mannen, huset, tvättmaskinen, kylskåpet och trädgården. ALLTSAMMANS. kärleken kan försätta berg..."
(127)

Pianolärarinnan

I filmen Pianisten, som kom 2001 och som bygger på Elfriede Jelineks roman, gestaltas Erika Kohut av Isabelle Huppert.

Erica Kohut kunde inte själv bli någon stor konsertpianist, istället undervisar hon elever fast hon egentligen bettraktar dem som medelmåttor.
Privat så lever Erica lever tillsammans med sin dominanta mamma i ett närmast incestiöst förhållande. Hennes sexualitet har kvävts av hennes dominerande mamma och för att få utlopp för sina begär söker hon sig till Wiens utkanter, där hon går i sexbutiker eller iakktar prostituerade i deras arbete. Saker och ting kommer i sin rullning när en av hennes elever blir besatt av tanken att komma bakom hennes kyliga mur. Jelinek skildrar alltid karaktärer i absurda situationer.

Pianolärarinnan är inte enbart en rå berättelse om kyla och kvinnlig masochism. Jelinek visar att hon är en SPRÅKKONSTNÄR. Detta kanske inte alla håller med mig om men enligt min mening har Jelinek en bitter och ironisk humor som inte går av för hackor. Jag tror föresten att Jelinek hade uppskattat ett möte med Lagerlöfs Fru Sorg..:-)

Det intressanta är också författarens eget liv, social fobi och inte minst det faktum att hon i intervjuer uppgett att hon faktiskt lever tillsammans med sin egen mamma halvårsvis, det andra med sin make.

Det ni.

Michael en ungdomsbok för det infantila samhället

Michael är den bok som jag hittills haft svårast att förstå. Detta borde göra mig ännu mer intresserad, men märkligt nog lyckas hon inte locka mig in i fördärvet denna gång. I Michael får vem som helst ordet, när som helst, personer från samtidens tragik och krav. Vi möter kontorspraktikanterna Ingrid och Gerda som strikt följer alla samhällets ideal. Vi har Gerda som fantiserar om chefen herr Koester (som egentligen bara ser ner på henne och behandlar henne illa).

Ofta sätter sig Jelinek på sina höga hästar genom att inleda ett stycke med något ironiskt vackert och ömsint såsom "Kära underbara små läsare", för att därefter måla upp en lycklig bild av romantik och sprudlande lycka. Därefter roar hon sig med att spräcka bubblan med allt vad hon är värd. Konstnärligt och stilistiskt säkert.
Det är berättarperspektiven som förvirrar, vem säger vad, vem står för vad? Eller är det kanske en del av vårt förvirrade samhälle att inget ska förstås?

Lust

Med Lust så ville Jelinek skriva något som överträffar Batailles Ögats historia i äckel och olustkänslor. Jag tycker att de skiljer sig ganska mycket. Men det är en annan nästan råare ton i Lust. Vi möter män som i äktenskapet tycker att de äger kvinnors kroppar. De har rätt att gå över dem närhelst lusten faller på (och det gör den ofta). Jelinek finner oändliga variationer och omskrivningar på hur männen tar sig an kvinnorna. Bisarr och vardagså, en sann källa till frustration (VARFÖR inte bara gå???)

Så, vad tycker ni egentligen om Jelinek?

Tidningar skriver:
DN, Svd, Aftonbladet

Bloggare skriver:
Violen, Bokhora, Lisa Jannerling, Bernur, Occident, Therese dagbok, We tell ourselves stories in order to live, We tell ourselves.. (2), Camillas blogg, Nattens bibliotek, johanna orerar, Utsiktfrånetttak, Sapristi, Bokstavligt talat, Under pausträdet, Avantgardet, Cappussionospecialisten,

Älskarinnorna Elfriede Jelinek

2009-06-01T08:55:00.007+02:00

Jag sparade denna juvel från Brombergs förlag till Litteraturas nobelpristagarutmaning, som just nu är inne på Jelinek. Älskarinnorna är enligt min uppfattning en av hennes bästa böcker, eftersom hon håller sig till en handling. Jag tror att vi alla otroligt nog på något plan faktiskt kan känna igen oss i handlingen. Vi träffar på Birgitte och den unga Paula, som behöver varsin man för att komma upp sig i samhället...

"birgitte är anspråkslös. paula är inte anspråkslös. hon vill ha en vacker lysande aura runt alltsammans. hon vill ständigt demonstrera för alla människor hur mycket hon älskar barnet, mannen, huset, tvättmaskinen, kylskåpet och trädgården. ALLTSAMMANS. kärleken kan försätta berg..."(127)

Sightseeing Rattawut Lapcharoensap

2009-05-25T17:50:00.002+02:00

Blev rekommenderad denna thailändska novellsamling av min syster, och nu söker mitt giriga jag efter mer, mer, mer. Ett Thailand som är bortom turistnormen står det på baksidan, och jag var lite rädd att det skulle fastna i alla hemska skildringar av sexhandel. Inte för att det inte är viktigt, utan för att jag just nu inte orkar med några känslomässiga utsvävningar. Ibland vill vi ju bara låta oss underhållas, eller hur?

Så här möter vi helt vanliga människor. En tonårskille som gång på gång förälskar sig i västerländska tjejer (med allt vad det innebär), en bror som bjuder sin bror på Mcdonalds på födelsedagen, två killar som ska mönstra. Alla noveller griper tag, och det som händer skulle kunna utspela sig var som helst i världen.

Författaren är uppväxt i Bangkok, men har spenderat en hel del tid i USA eftersom han är född och har studerat där. Har ni missat denna pärla så bara måste ni ge den en chans! Det var länge sedan jag trillade över en bladvändare av detta slag... Underhållning och djup i en och samma bok, kan det bli bättre?

Det första jag tänker på Ida Jessen

2009-05-25T04:35:00.003+02:00

Lisa är präst i ett litet samhälle där alla känner alla, van att finnas där för alla. Men en dag händer det fruktansvärda. Deras sjuåriga son blir påkörd av en smitare, och omkommer i olyckan.

Samtidigt är Lisas barndomskamrat gäst i huset; hon blir läsarens cyniska öga om vad som händer och sker mitt inne i krisbearbetandets centrum. Sakta men säkert står det klart att det inte kan ha varit någon okänd person som haft ihjäl deras son. Spännande så det förslår, Ida Jessen har sin svenska motsvarighet i LiseLotte Willén. Båda håller sig nära deckargenren, ständigt kryddad av starka psykologiska skildringar av människans inre.

Vattenplöjaren Hoda Barakat

2009-05-20T07:55:00.001+02:00

I vattenplöjaren, som är skriven av en libanesisk författarinna, skapar sig huvudpersonen en egen verklighet i ett sönderbombat Beirut. Mitt i det rasande inbördeskriget finner han sin familjs gamla tygaffär alldeles oförstörd, och långsamt börjar han leva sig in i ett drömlikt tillstånd bland alla dessa tyger och färger. Snart är också den kvinna han alltid älskat närvarande i hans tankar. All denna kärlek skildras ingående medan bomberna viner i ett krigshärjat land. Det är tidvis mycket vackert och poetiskt, men jag hade önskat mig att nästan kunna känna tygerna och det gör jag inte. För den som har ett intresse av sömnad och tyger i allmänhet, skulle jag vilja beskriva den här boken som en riktig pärla. Jag undrar också över frånvaron av människor som gör att boken andas en sådan total ensamhet.

Den mirakulöse mandarinen Asli Erdogan

2009-05-17T08:26:00.004+02:00

Så har man funnit ytterligare en ny poetisk ordkonstnär, en turkisk sådan. Asli Erdogan är känd för att vara något av en samhällskämpe i Turkiet, och är en av sin samtids mest kontroversiella namn.

I den mirakulöse mandarinen driver en enögd kvinna fram längs Genéves gator. Hon betraktar livet och människorna. Precis som den man gör, som funderar över livet som inte blev som det skulle ha blivit, och över sitt stora svek. Två historier som vävs samman. Det är inte så mycket för berättelsen, handlingen, som ni bör upptäcka Erdogan, utan för språket! Mäktigt!

Förvandlingen Franz Kafka

2009-05-13T07:05:00.010+02:00

Första boken läst i Lyrans Jorden runt resa. Lotten hamnade på Kafkas Förvandlingen, med sina berömda inledning "När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt".

Vad är det som händer sedan? Det är väl just det som är speciellt med Kafka, att det inte är bestämbart. Som han sa till illustratören "Själva insekten kan inte avbildas. Den kan inte ens visas på avstånd" Den bildas hos läsaren, i vårt inre.

Förvandlingen var något av det starkaste jag någonsin läst. Gregor vaknar en dag, och inser att allt känns hemskt. Han klarar inte av den tidigare så enkla uppgiften att klä på sig och gå till arbetet. Nu är det en bedrift att ens ta sig upp ur sängen. Familjen känner inte igen honom, och alla reagerar olika på hans nya jag. Frågan är; hur ska Gregor bli bättre, må som förr? De försöker hjälpa, men sakta men säkert försvinner också hans självbestämmande.

Jag fullkomligt älskade den här novellen och kommer att rekommendera den till alla jag känner. Hamnar på listan av de böcker som "alla borde läsa". För er som tycker om den, skulle jag verkligen vilja rekommendera Charlotte Gilman Perkins novell Den gula tapeten som har likheter.

Jag sköt Paulo Coelho Staffan Vahlquist

2009-05-07T06:48:00.006+02:00

Lyssna bara på inledningen. "Jag är möjligen en ond människa, men jag är inte sjuk. Vad än läkarkåren kommer säga var jag vid mina sinnes fulla bruk då brottet begicks och är så än idag".

En oerhört fängslande monolog från en man, som rasar ner på samhällets botten, och vars egna filosofiska och existensiella grubblerier blir ett fängelse.
När han för första gången träffar en kvinna som berör honom är spelet i gungning. Han vågar tro. Men hon finner mening i någon annan, och bägaren rinner över.

Synnerligen intressant är även att den där ödesdigra handlingen sker på bokmässan, där temat är det fria ordet. Funderar faktiskt på hela boken som det fria ordet, för handlingen att skjuta en författare som fortfarande lever mitt ibland oss kan möjligen uppfattas som ganska brutal? Hur reagerar han på det månntro, den kära Paulo Coelho, som alla tycks älska att angripa och avsky?

En debut som fängslar, berör och med ett språk som höjer sig! Kommer definitivt att hålla ögonen på Staffan Vahlquist i fortsättningen.

Babian Naja Marie Aidt

2009-05-05T07:07:00.004+02:00

Vart jag än vänder mig här i världen så lyckas jag alltid komma över ett gäng noveller. Jag vet att många inte gillar noveller (men varför?) De är ju så korta, och passande för en liten historia innan man släcker. Så mycket tankar i en enda roman.

Som i novellen Vinbär, som handlar om en poet som slutar, eller helt enkelt aldrig kunnat kommunicera? En man som ihop med sin partner låter middagskycklingen ligga orörd, medan de sitter och petar i sig bara potatis, bara för att ingen av dem velat ge sig in i kampen om vem som ska tillaga den.
För att inte tala om Torben och Marie, som är en talande historia om det utsatta barnet. Torben är blyg och tillbakadragen, och det är faktiskt inte så lätt att tycka om honom. På dagis går hans sår och skador personalen förbi, för han söker ju inte så mycket kontakt som de andra barnen. Vem ska hjälpa Torben?
Avbrott handlar om en ensam man som helt plötsligt en dag får besök av en främmande kvinna som talar ett annat språk. Hon flyttar helt enkelt in i hans lägenhet, och det finns ingenting som han kan göra åt det.

Små, små texter, mycket stora tankar...

Månadens nobelpristagare 2005 Harold Pinter

2009-05-01T17:52:00.004+02:00

Motivering till Nobelpriset:

"som i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum"

Om författaren:

Harold Pinter föddes 1930 (och gick bort 2008) i England. Han var författare, poet och dramatiker, men var även verksam som skådespelare.

Så här skriver databasen Alex om hans berättarstil:
"Det är enskilda människoöden som han främst stannar upp inför. Den värld han låter dessa möta har starka inslag av osäkerhet, oro och meningslöshet. Pinter har som dramatiker lånat drag från den redan etablerade absurdistiska teatern. På nära håll finns till exempel Samuel Beckett. Pinter måste dock betraktas som mer realistisk än en annan av den absurdistiska teaterns stora namn, Eugène Ionesco. Pinters speciella stil att utnyttja språkets olika nivåer, dialekter, kontaktsvårigheter, pauser och inte minst ren tystnad, har lett till att vissa betraktare tycker sig känna igen ett typiskt "Pinterskt" drag i dem, på samma sätt som till exempel läsare av Kafka lätt hittar en särskild stämning hos honom. Otrygghet kan nog anses vara ett nyckelord hos båda dessa författare. På engelska har numera adjektivet "pinteresque" blivit etablerat i ordförrådet. Motiven kommer också gärna tillbaka: erotiska fantasier, svartsjuka, familjegräl, besatthet och mentala störningar"

Pinter har en egen hemsida.

Han är också känd för sitt nobeltal.

Tolv gånger Pinter

Triangeldramat i Kollektionen var helt i min smak. En man söker upp en annan man därför att han legat med hans fru. Men vad har egentligen hänt? Är det värre om det sker, eller om man helt enkelt bara önskar att det har hänt?

Älskaren var en annan liten juvel. Ett par har ett öppet förhållande och låtsas som att de klarar av det. I Svek berättas en otrohetshistoria i omvänd ordning, alltså från slutet till början. Ger ett riktigt intressant berättarperspektiv. Jag blir så irriterad på karaktärerna. De är så osäkra och handfallna, i relationerna tar de bara emot, trots att de blir så illa behandlade.

Kärleksdramerna var det som tilltalade mig mest. Ärligt talat var det många pjäser som jag faktiskt inte förstod. Och sådant brukar i vanliga fall locka mig, men i det här fallet
känner jag mig bara dum. Är det någon som kan förklara för mig var de båda karlarna (i Väntan på Wilson) gjorde inlåsta i det där rummet? Vad hade den evinnerliga maten för betydelse? De kan ju uppenbarligen inte kommunicera (inte med chefen, och inte genom serveringsluckan) Till slut förlorar de, som jag uppfattar, allt de äger?

Tidningar skriver:

Dn, Sydsvenskan, Expressen , Fritänkaren, Blaskan

Bloggare skriver om Pinter:

Paperback lover, Mrs B, Daniels teaterblogg, Daniels teaterblogg (2), Som jag bäddar, Jag ska bli lärare, infallsvinkel, Du är vad du läser, Lyrans noblesser, Camillas blogg,

Flickan och berget Pierre Péju

2009-05-01T08:25:00.007+02:00

Jag älskar att läsa om böckers värld, och om bibliofiler. I flickan och berget kryddas denna ingrediens dessutom med en mycket vacker historia, som helt tog andan ur mig.

Vi möter bokhandlaren Etienne Vollard, som har ett antikvariat. Han är stor och väldig, och lever helt för sina böcker.
Tyvärr innebär hans passion för antikvariatet att han måste köra skåpbil för att hämta nya juveler till sin samling. Han tycker inte om att köra bil. Allt går för snabbt. Lika snabbt som det går den dag en liten flicka rusar fram på vägen, mitt framför hans bil. Hennes lilla kropp skadas hårt av den tunga karossen och på fem sekunder har livet förändras.

Etienne plågas av svåra skuldkänslor, och för att mildra dessa besöker han den lilla flickan som nu ligger i koma. Han börjar att göra det enda han kan, nämligen att recitera litteratur. All litteratur som ryms i hans stora minne läser han för den lilla flickan, sakta försöker han före henne tillbaka till livet.

"Vollard hade aldrig sett litteraturen som lindring eller läsningen som tröst. Tvärtom. Läsgalenskapen, som det hela varit för honom, bestod snarare av att upptäcka såret hos en annan människa. Såret hos en ensam man, förvirringen hos en ensam kvinna. Att läsa bestod i att gå in i såret, att ta sig igenom det. Att höra skriken bakom orden, även de allra vackraste, de mest fulländade" (111).

Sååå vackert om litteratur och läsning! En av årets absoluta höjdare hittills! Vad innebär läsning för dig?

Silke Scheuermann Timmen mellan hund och varg

2009-04-02T08:09:00.003+02:00

Timmen mellan hund och varg handlar om två systar som inte haft någon kontakt på länge. När deras vägar korsas på nytt är den ena systern alkoholiserad och i stort behov av hjälp. Berättaren pendlar mellan viljan att hjälpa sin syster, men bär samtidigt känslan av avståndstagande. Varför ska hon alltid vara den som ställer upp? Orkar hon? Vill hon? När hon kommer systerns pojkvän alltför nära tvingas hon ta två steg tillbaka och fundera över livet. Oerhört vacker bok om syskonskap, och att våga närma sig varandra på nytt.

Månadens nobelpristagare 2006 Orhan Pamuk

2009-04-01T17:53:00.001+02:00

Motivering till Nobelpriset

"som på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning".

Om författaren:

Orhan Pamuk, född 1952, är en av Turkiets största författare. Han är född i Istanbul, och växte upp i övre medelklassen i en bankfamilj. Som student tillhörde han den nya vänstern, och har på senare år fått en alltmer politisk roll i Turkiet. Varfär inte läsa mer om honom på hans hemsida.

Det nya livet

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska förhålla mig till Det nya livet. Det är en av Turkiets mest sålda böcker. Boken handlar om några unga människor, vars liv förändras när de en dag får en alldeles speciell bok i sina händer. Denna bok berör ett nytt liv, ett liv som de till varje pris känner att de måste resa till. De åker land och rike runt för att hitta det här speciella livet.

Språket är poetiskt (helt i smak för Amoroso). Kanske blir det i handlingen till slut lite för mycket magi för min smak. Å andra sidan gillar jag verkligen SÖKANDET som går som en röd tråd genom boken. Influenserna från både Dantes Den gudomliga komedin och Herman Hesses Stäppvargen är uppenbara, och det är verk som jag verkligen tyckter om.

Temat kring sökandet och den verkliga meningen med livet gillar jag, men annars kändes Det nya livet något för komplicerad, för min realistiska livssyn. Jag lyckas helt enkelt inte binda ihop alla trådar. Kanske försöker jag för mycket? Jag tror att jag skulle tjäna på att läsa om den både en och två gånger. Men vet ni vad? Jag skulle faktiskt inte ha något emot det. Det är väl ett ganska bra betyg eller vad säger ni?

Tidningar skriver:
DN, Svd,

Bloggare skriver om Pamuk:
Paperback lover, Bai, Skrivet i Berlin, Du är vad du läser, Vardagen i Vanda, Claes Nordmark, Rasmus Liberal, Anita Elgerot, När vi bara snöar bort, Vardagen i Vanda,

Hur har andra det Björn Collarp

2009-03-30T09:02:00.005+02:00

I dagarna så gick Björn Collarp bort. Det var först nyligen som jag stiftade bekantskap med hans böcker, och "Hur har andra det" är nog något av det starkaste jag läst i svensk novellväg.

Collarps noveller tar avstamp i återvändsgränder, på ett plan där människan stannar upp och tvingas reflektera över hur hon har hamnat där.
Vi har kvinnan som efter flera års smygalkholism slutligen läggs in på behandlingshem för sitt missbruk. Om hur hon tvingas möta sin familj och de sår som blivit. Varför hon känner sig som en främling inför sin man och dottern som aldrig mer vill tala med henne. Vi har änkemannen som aldrig vågar rensa ut sin hustrus kläder för kanske är hon egentligen inte borta? Vi har de två bröderna, den ena framgångsrik och den andra som ständigt väljer fel, kanske var de ändå inte så olika?

Ensamheten går som en röd tråd genom alla novellerna. Collarp behöver inte många ord för att blotta fasaden. Han är väl annars kanske mest känd för sin bok "Tårar för Alexander" om två killar som blir förälskade i varandra.

Branden i hjärtat Mahasweta Devi

2009-03-25T08:14:00.005+01:00

Branden i hjärtat är noveller skrivna av en av Indiens främsta nutida författare. Mahasweta Devi är känd för att vara en riktig samhällskämpe som alltid tar ställning för de som har de allra sämst i samhället. Hennes noveller provocerar och upprör. Jag fastande speciellt för en av dem, Jamunabatis mor.

"Flickan har ett förtjusande namn, men hon är helt försumbar. Hon hade aldrig behövt födas, det skulle inte ha betytt något för någon, någonstans. Men det vet hon naturligtvis inte. Hon är bara två år gammal och fylld av glädje över att ha kommit till världen".

Flickans föräldrar kämpar på; mannen diskar flaskor hos en apotekare och mamman säljer rökelsepinnar. De är otroligt fattiga och när barnet blir sjukt gör de allt de kan för att hon ska överleva. Men det behövs näring, och näring kostar pengar.

"Hundratusentals människor som de måste omedelbart kastas bort så att det här landet och den här stan kan bli vackra. Hundratals beslut och hundratusentals löften kan då förverkligas. Dessa människor är oönskade sopor som blockerar vägen till framgång"

En novell som laborerar med det yttersta, med sina vaga anspelningar på råa och radikala politiska åtgärder.

Örjan Abrahamson på Arbetarbladet formulerar författarens sätt att skriva och förhålla sig till det berättade alldeles klockrent med följande ord:

"Hon vet att det bästa, kanske enda sättet att förmedla grym verklighet är att hålla tillbaka känslorna och ilskan, och låta läsaren fylla i luckorna. Så gör Mahasweta Devi litteraturen till ett vapen."

Jag står själv alldeles stum av beundran för hur författaren på tio ynka sidor kan tala till en hel mänsklighet om lösningen på problem som fattigdom, arbetslöset m.m. (med en ironi som tyvärr blev verklighet).

Yacoubians hus Alaa al- Aswany

2009-03-20T17:54:00.001+01:00

Mitt i ett myllrande Kairo ligger Yacoubians hus, och Alaa al- Aswany erbjuder en genuin inblick i det egyptiska vardagslivet, i mötet med husets olika hyresgäster.

Här ser vi unga människor med stora drömmar som inte alltid kan nås, i ett samhälle där familjens bakgrund avgör vad man kan bli. Drömmar som i detta fall istället byts ut mot en uppgivenhet och ett hat mot samhället, i form av en religiös fundamentalism. Vi möter giriga affärsmän som vänder och vrider på koranen för att få sin vilja igenom. Det finns även sylvassa kvinnor, som kämpar sig fram och som vet, att för att få behålla jobbet så måste de visa hud. Sanslöst intressant, lite i samma stil som Yasmina Khadras böcker, men med det positiva tillskottet av även kvinnliga karaktärer.

Min son har ett sexliv och jag läser Rödluvan för mamma Renate Dorrestein

2009-03-20T06:51:00.005+01:00

Något för alla att läsa och känna igen sig i, som har en en dement förälder.
En skönlitterär bok skriven med glimten i ögat men som ändå ger en realistisk skildring av hur femtioårige Heelen försöker pussla ihop livet, efter att hennes mamma får en stroke och blir alltmer förvirrad. Hur hon vill det bästa för sin mamma, men ändå upplever att hon inte räcker till. Hur varje besök kräver 100& av hennes sinnesnärvaro, samtidigt som det dåliga samvetet maler när hon inte är där. Hur hon gradvis förstår att det handlar om att vara där mamma är i samtalen, även om det innebär att hon är totalt slut efter ett tio minuters besök (och sagt fel i 50% av ämnena). En helt ovärderlig skildring om hur det är att förlora sin förälder, som fortfarande är i livet. ..

Battle och Nej det är en snöklump Sara Villius

2009-03-15T09:06:00.009+01:00

I mötet med dessa böcker kan man först gå och fundera på om det inte vore idé att skaffa sig ett av de där läckra bokomslagen som det pratas om? För både framsida och titlar är minst sagt avskräckande i båda fallen. Men efter att ha läst det lilla mästerverket Sex var jag tvungen att gå tillbaka och läsa Sara Villius tidigare två böcker "Battle" och "Nej, det är en snöklump".

Språket känner jag till min stora lycka igen, de där korta träffsäkra styckena där hon helt enkelt bara träffar mitt i prick. Det fängslar och berör. Det genomgående temat i Villius böcker och berättarperspektiv är den unga utsattheten. De unga kvinnorna som på något vis alltid används och lämnas.

Det som jag tycker tar ner betyget är sammansättningen. Är det bara jag som tycker att de känns lösa och oavslutade? Hennes senaste bok, Sex är till skillnad från de tidigare böckerna sammanhållen helt igenom. Alla de där träffsäkra styckena kommer till sin rätt och bildar ett unikt sammanhang. Läs gärna vad jag tidigare skrivit om Sex.

Din stund på jorden Vilhelm Moberg

2009-03-11T17:55:00.001+01:00

"Du ska alltid tänka: Jag är här på jorden denna enda gång! Jag kan aldrig komma hit igen! Och detsamma sa Sigfrid till sig själv: Tag vara på ditt liv! Akta det väl! Slarva inte bort det! För nu är det din stund på jorden!" (109).

De berömda orden kommer från en nittonårig pojke, som snart ska dö. Men hans bror lever vidare. På ålderns höst kommer minnena av familjen ikapp honom. Om hur han utvandrade från Småland, till ett nytt land i Amerika och byggde upp ett annat liv. Stillsam och vacker roman, om en man som ser tillbaka på sitt liv. Den ger också en fin inblick i bondlivet och hur familjerna levde i början av 1900 .

En liten historia Eva Adolfsson

2009-03-11T08:15:00.004+01:00

En vacker poetisk historia om kärlek. En liten historia handlar om Marie som träffar en annan man på en konferans och inleder en affär. Hennes man har varit otrogen och det känns som om hela affären börjar för att ge igen med samma mynt. Tack och lov att det här då inte bara blir en liten historia. För nog märker vi att illusionen av att ha en älskare piggar upp det slentrianmässiga livet minst lika mycket som att faktiskt ha en älskare? Barnen märker att mamma är obalanserad, och allt de drömt om i sitt äktenskap är borta. Den lilla historien följer med Marie genom livet, och gång på gång genom livet korsas deras vägar igen. Vi får se den lilla historien i ett längre perspektiv, och jag hade gärna velat höra även hans berättelse.

Allt går sönder Chinua Achebe

2009-03-05T17:57:00.002+01:00

Chinua Achebe är en av Afrikas mest lästa författare, obligatorisk på många skolor i Afrika. I förorden kan man läsa att "Allt går sönder var den första roman på engelska som talade inifrån en afrikansk karaktär snarare än poträtterade afrikanen som exotisk" (13).

Vi följer Igbo stammen, och vilka följder koliniseringen av de afrikanska samhällena får för folket. Okonwo är en man som alltid kämpat hårt för det han tror på, och snart är han också den enda i sin by som inser vilket hot missionen och kolonialmakten utgör, när den vita mannen tar sig allt större friheter i byn.
En väldigt uppslukande historia, som ställer stammens egna traditioner i kontrast mot västvärldens intåg. Den skildrar ett splittrat samhälle; vissa ger sig huvudstupa in i det nya, medan andra är mer tveksamma. Sammanhållningen rasar, konflikter sätts på sin spets, allt faller liksom bara sönder.

Jätteintressant om man tidigare har läst Mörkrets hjärta av Joseph Conrad. Precis som Svd skriver så provocerades Achebe av Conrads tankar att det afrikanska mörkret slukar den oskuldsfulle, rene européen. "Chinua Achebe skrev i stället om konflikten mellan igbos kultur och den kristendom och kolonialism som trängde in". Läs mer i denna otroligt intressanta artikel!

Öknens skördar Michel Goeldin

2009-03-05T06:47:00.013+01:00

Ibland får man något i handen som verkligen överaskar en. Öknens skördar är en kort, lättläst roman som man fullkomligt upplever genom sina sinnen. Den handlar om öknens invånare, tuaregerna "det blå folket" som lever i Sahara. En bok vars språk fullständigt andas sol, hetta och sand.

Vi möter Brahm och Zara, och deras son Dami. En dag vaknar de upp i sitt läger och känner att något på jorden är annorlunda. Det liksom mullrar, skakar. En dagsritt från vattenhålet möter Brahm vidundret som han inte förstår vad det är, bara att det är farligt, och något som hotar deras överlevnad, en gigantisk oljeplattform.

"Brahms och hans likar rubbades i sina tusenåriga vanor utan att ha vare sig parad- eller försvarsvapen. Oljeborrningen satte dessa människors liv i gungning. man visade upp en tillvaro för dem där de ombads stiga in. För nästa generation skulle anpassningen gå utan besvär, men då skulle tuaregen bara vara en grå arbetare på jordens yta, en utbytbar jordlös robot utan förflutet och utan framtid, en slav utan värdighet, och hans hustru en prostituerad" (63).

Det är också en roman som talar om vårt sätt att leva.
"I Timisi fann Lucien ett oanat sätt att leva, som bestod av det han tyckte var grundläggande: vatten, mat, skugga, en vän, bön, poesi, förfäder, andar. Att födas och dö. I Paris hade ursprungsorden och de känslor som vilade på uråldrig grund förtvinat: de hade drunknat i strömmen av falska problem, falska behov och falska mänskliga relationer" (61).

Kanske den starkaste läsupplevelsen någonsin, utgiven av Elisabeht Grates förlag.

Månadens nobelpristagare 2007 Doris Lessing

2009-03-01T17:58:00.002+01:00

Motivering till Nobelpriset

"Den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning".

Om författaren

Doris Lessings föräldrar skaffade sig en farm i Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe) och deras mål var att börja odla och till slut ha pengar nog att skaffa en gård i England. Så blev det inte, och Doris Lessing kom därför att växa upp i Afrika. Detta märks inte minst i hennes romaner, som ofta handlar om orättvisor mellan svarta och vita. Hon är känd som en kämpe, svartlistad i bland annat Sydafrika, och slutade skolan vid 14 års ålder.

Martha

Jag hade ganska höga förväntningar på den självbiografiska romanserien "Våldets barn" som omfattar fem romaner. Vi får följa Martha Quest, från det att hon växer upp i Sydrhodesia till livet som medelålders i England. Jag gav mig bara på del ett, där hon i sina trotsiga tonår gör revolt och försöker passa in under en och samma gång. Till slut finner hon en man som hon väljer att gifta sig med. Lite svår är hon att komma inpå livet, den där Martha. Är romanen för överarbetad? Jag vet inte. Det tog Doris Lessing över tjugo år att skriva denna världsberömda serie. Lite mer intressant är förmodligen de delar när hon blir lite äldre. Är det någon som har läst hela serien? Är det värt att fortsätta?

Det femte barnet

Om det var lite svårare med Martha kan jag i alla fall erkänna att jag tog "Det femte barnet" helt till hjärtat.
Där möter vi betydligt mer lättillgängliga Harriet och David Lovatt, som drömmer om den stora familjen, i sitt fantastiska hem. De föder barn efter barn, och familjelyckan är fullkomlig. Vid det femte barnet känns det redan från början som om något är alldeles fruktansvärt fel. Barnet känns inte som de andra, redan i magen. När Ben väl föds beter han sig inte som andra barn. Folk drar sig undan för han är annorlunda, och inte ens hans föräldrar känner att de kan älska honom som de andra. Helt fantastisk roman som laborerar med såväl våra drömmar som våra mörka dolda sidor som vi aldrig trodde att vi ägde.

Doris Lessing har en egen hemsida

Ms S uppdatarer efter att ha läst Kärleksbarnet...

Fastnade för Kärleksbarnet, en samling noveller.Särskilt utmärker sig "Farmödrarna" om två bästa vänninor som följs åt genom livet och om deras söner.En eller två synnerligen ovanliga kärlekshistorier växer fram.

Sista novellen som gett boken dess namn "Kärleksbarnet" ,är om soldaten James under andra världskriget.Efter fruktansvärd färd med båt till Kapstaden träffar han Daphne.Deras korta möte och förhållande leder till ett kärleksbarn.Han kan aldrig lämna detta bakom sig även när han gift om sig och är tillbaka i England.Han försöker kontakta och leta upp Daphne och barnet och åren bara fortsätter att gå.

Båda dessa noveller är beskrivning av omöjlig kärlek och besatthet.

Det är lätt att ta till sig Lessing karaktärer ,de är äkta med alla fel och brister.

Tidningar skriver:

Svd, DN, Aftonbladet, Expressen

Bloggare skriver om Lessing:
Bai, Paperback lover, Bara böcker, Paperback lover, Bubbelvatten, Saras ord, Camillas blogg, En full bokhylla är en rikedom, Thorguns blogg, Bland rosor och tistlar, Blogg pb ord & bild, Bokmania, Annie- privatdetektiv, Cornelia läser, Nymodernism, Drottningsylt, Käringen mot strömmen, Bokstavligt talat, All I want, Min plats bland orden, Bibliotekets blogg, Fanspan, Anders sf-blogg,

Martha Doris Lessing

2009-03-01T08:57:00.002+01:00

Minaret Leila Aboulela

2009-02-26T18:00:00.001+01:00

Najwa är osynlig. Som hembiträde åt en familj i London måste hon anpassa sig, och alltid vara till hands utan att avslöja hur hon själv känner. Med sin klass och sin slöja finns hon knappt. Annat var det förr. Tjugo tidigare tillhörde hon överklassen i en rik familj i Sudan. Därefter rasade allt samman. En riktig bladvändare och en underhållande inblick i hur det kan vara att vara muslim i dagens västerländska samhälle, inte minst hur muslimer betraktar varandra. Den varma tonen påminner om den i Flickorna från Riyadh.

Amish Erik Bengtsson

2009-02-25T07:10:00.004+01:00

Paul Morton, busschaufför i Baltimore, får nog av vår tids våld och kriminalitet. Han flyttar till lugnet i den lantliga idyllen i Cecil County, Maryland. Där möter han för första gången amishfolket. Berättandet har en något informerande ton, och känns inte så skönlitteratär som jag först trodde. Fast det gör den inte mindre intressant eftersom det alltid är befriande att läsa om kulturer som försöker bevara sin tro i en tid där utvecklingen talar emot den.

Här ställs världarna mot varandra, svart mot vitt. Vår tids hektiska överkonsumerade samhälle mot amish folkets gammalmodiga ideal och seder. Nyttig och berikande läsning. Omslaget är som att stiga in i en ny och mycket vackrare och mer oförstörd värld. Det märks att författaren är väl insatt i det han pratar om. Det som slår mig är nyckelbegrepp som tacksamhet och förlåtelse, även när katastrofen är ett faktum. Vilken styrka vittnar inte det om?

Club 8 Jesus walk with me

2009-02-22T08:12:00.002+01:00

Inte längre människa Osamu Dazai

2009-02-20T18:01:00.003+01:00

Om lidandet har ett ansikte så har jag funnit det, kolla in bilden. Inte längre människa handlar om Yoko som ända sedan barndomen varit tillbakadragen och oförmögen att komma andra nära. Han har tidigt lärt sig att hålla distans till andra människor, genom att vara rolig. Till sist är han så trött på sig själv och andra människor att han måste bort. Men kan vi fly från oss själva? Tidlöst motiv, känns lika modern nu som då. Författaren själv var ju inte så pigg. Som en av japans största författare var han mycket produktiv, men emellan skrivandet ägnade han största delen åt att försöka ta livet av sig. På femte försöket lyckades det.

Sex memos har mycket intressant i sin utgivning. Jag blir bland annat sugen på Saki Storljugarna och 19 andra sanningar. Den där kattberättelsen låter intressant. Jag har alltid varit övertygad om att katter i själva verket är lite smartare än oss andra vanliga dödliga..:-)

Simtag Jessica Berglund

2009-02-20T07:38:00.010+01:00

På vacker naturprosa skildras den kärlek, som bokens huvudperson börjar att känna för sin bästa vän. Den förbjudna kärlek som kanske inte är möjlig, och som kanske förstör deras vänskap.

Huvudpersonen drar sig alltmer tillbaka till sitt ensliga hus, och genom årets fyra vackra årstider finner vi kanske att världen öppnar sig lite mer.
Det är visst en kärleksroman, men kanske ännu hellre en kärleksförklaring til naturen? Överallt denna längtan efter att leva nära naturen och som förmodligen kan få vilken inbiten stadsmänniska som helst att vilja börja sylta och lagra. Simtag skulle i alla fall jag gärna plocka fram på nytt, i SEMESTERTIDER, i lugn och ro, vid något härligt lantställe med bara naturen som granne. Det är inte mycket litteratur som skapar den känslan ?

Jessika har föresten en hemsida.

Älskade bokrea!

2009-02-15T08:57:00.003+01:00

Äntligen dags igen! Vad tittar ni efter och på vilka ställen? Jag har kollat igenom Adlibris, Bokus och CDON. Hittills är det några givna favoriter:

* Kafka på stranden (59:- Cdon)

* Tolv gånger Pinter (49:- Adlibris, passa på alla ni som är med i nobelpristagarutmaningen)
* Rudin av Ivan Turgenjev (59:- Bokus)

* Mörkrets hjärta i inbunden form av Joseph Conrad (59:- Bokus) .

Det finns ju (som vanligt) hur mycket som helst men jag tänkte att jag skulle försöka hålla på mig lite i år. Hur mycket pengar brukar ni spendera på bokrean?

Kvinnor och äppelträd Moa Martinson

2009-02-12T18:02:00.002+01:00

En resa in i arbetarklassens hårda miljö för att få vardagen att gå runt i början av 1900 talet. Redan i bokens inledning sätts ribban. I förordet av Ebba Witt Brattström kan vi läsa att Moa irriterat sig något sanslöst på Arthur Lundkvists stycke "Fars" där kvinnan skildras negativt i olika termer, t.ex då hon beskrivs ha "feta hängbröst". I kvinnor och äppelträd, har mor Sofi fött femton barn, och kroppen har förståligt nog fått en del stryk. Den enda lilla lyx Mor Sofi unnar sig är att varje vecka gå och bada tillsammans med sin bästa väninna. Här tar Moa tillfället i akt och gör en härlig parodi på Lundqvist genom att beskriva Sofis slitna kropp in i minsta detalj.

Läs för övrigt den helt otroliga förlossningsberättelsen. Hör föder kvinnorna ensamma och fteråt finns det minsann ingen tid för återhämtning, utan den övriga familjen står pockande utanför dörren för att de vanliga sysslorna har halkat efter.

Martinson var en av de första att skildra att även kvinnor har en sexualitet. En av bokens riktiga höjdpunkter är när en av kvinnorna vaknar upp mitt i natten, för att upptäcka att hon har fått en våldsam lust att förföra sin man på andra sidan av sängen. Denna plötsliga längtan är förstås helt SKANDALÖS och måste ältas fram och tillbaka tills man som läsare (idag) nästan vrider sig av skratt :-)

Vill du ha barn med mig? Åsa Jinder

2009-02-12T08:14:00.005+01:00

Nora är i trettioårsåldern, känd tv hallåa och lever ett kringflackande singelliv. Plötsligt möter hon kärleken, och livet förändras. Efter några månader bestämmer de sig för att skaffa barn, men det hela visar sig inte vara så lätt. Sakta men säkert påbörjar de en ny resa, med behandlingar och ständiga slitningar på förhållandet.

Relationen skildras riktigt levande, men känslan av amerikansk romantiskt drama svävar hela tiden bland boksidorna. Kanske är det kryddan för att ett så tabubelagt ämne ska läsas?
Varför måste Nora vara karriärkvinna och utnämnas till Sveriges bäst klädda två år i rad? Varför i allsin dar måste allt handla om utseende och kaloriintag. Jag struntar helt i om Nora gör en lätt makeup innan hon går ut och handlar. Det tar udden av det viktiga;känslorna som verkligen tar sig uttryck bland sidorna och som till och med gör boken till en snyftare de sista sidorna. Befriande slut, romanen växer (även om det gyllene Harlequin skimret stilla fortsätter att lysa för oss).

Detta bara måste bli ett filmmanus, jag ser det redan framför mig. Frågan är bara vem därute som kommer att göra filmen? Och vilka vill vi se i huvudrollerna?

En vinterdagbok Emmanuel Bove

2009-02-08T09:34:00.001+01:00

En sann pärla från 1930 talet finner vi i Louis Grandevilles omsorgsfulla dagbok, då han under fyra månaders tid skriver från hjärtat om vad som händer i hans döende äktenskap. Kritiskt granskar han sin fru och noterar in i minsta detalj alla hennes egenskaper och brister. De långa bittra analyserna, byts ibland ut i långa monologer av självrannsakan, anklagelser och häftiga dispyter. Paret har börjat sin dödsdans, och ju mer han hatar och gör henne illa, desto mer kväver han sig själv tills det inte längre finns något kvar som kan kallas för äktenskap.

Lysande roman, vilken dialog och vilka intriger bakom den ansträngda tystnaden! Bove känns som en alldeles förträfflig mix av Strindbergs Dödsdansen, Edward Albees Vem är rädd för Virginia woolf och inte minst Zoe Hellers knivskarpa iakttagalseförmåga som Barbara står för i Anteckningar från en skandal. Jag är djupt imponerad av skildringen av detta mörka äktenskapliga helvete. Ytterligare en bonus för årets allra vackraste bokomslag?!

Adams revben Nuruddin farah

2009-02-03T13:56:00.004+01:00

Här kommer äntligen Nuruddin Farahs debutroman ut på svenska, utgiven av Bonniers. Adams revben är en stark och engagerande feministisk skildring om en ung kvinna i Somalia, och de orättvisor hennes liv innebär bara för att hon är kvinna. Ebla flyr undan från sin nomadby bara för att slippa bli bortgift till den man som det är bestämt att hon ska gifta sig med. Vi följer henne på vägen till Mogadishu och hennes väg kantas ständigt av att vara kvinna= köpvara. Hon har levt så skyddad och isolerad, och när hon nu ska ge sig ut i den verkliga världen är hon inte bekant med begrepp såsm samhälle, klass och politik. Det hon känner inom sig och det förtryck hon vill stå upp mot är dock högst äkta. Det märks att författaren ifrågasätter tvångsgiftermål, och och inte minst skildras ingående det helvete som kvinnlig omskärelse ger upphov till, på ett vis som jag inte tidigare läst inom afrikansk litteratur.

Romanen är klassad för vuxna men språket öppnar upp för att även passa ungdomar med intresse för kvinnors villkor runt om i världen.

"Gud skapade kvinnan av ett böjt

revben och den som försöker

räta ut det knäcker det"

Afrikanskt ordspråk

Månadens nobelpristagare 2008 Jean-Marie Gustave Le Clézio

2009-02-01T18:02:00.002+01:00

Motivering till Nobelpriset

“uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen”

Om författaren

Jean-Marie Gustave Le Clézio är född och uppvuxen i Nice. Föräldrarna var engelska medborgare med rötter i Bretagne och på Mauritius i Indiska oceanen. Vid andra världskrigets utbrott verkade fadern som brittisk fältläkare i Nigeria och på grund av krig kunde inte familjen förenas förrän 1948, då modern tog med sig de båda sönerna på en flera månader lång båtresa till Afrika. Detta blev för författaren ett möte med två främmande världar, fadern och Afrika. Respekten för allt som är annorlunda, utanförskap och rotlöshet blir hädanefter återkommande motiv i hans författarskap.

Årets klokaste ord?

"I Europa lever man i en bubbla och tror att allt är serverat- och att man kan fortsätta leva på rikedomar från tredje världen. Man kommer att fortsätta utvinna kol och uran och fossila bränslen. Man tror att man ska kunna fortsätta leva så en lång tid framöver. Då är man ju blind, det är vanvett. Det finns ett berömt tal av indianhövdingen Seattle. 1850, när han slutit fred med amerikanerna, sa han -världen som jag ger er är mycket ömtålig. Jag säljer den inte till er för hur ska jag kunna sälja luften och vattnet, solgrittret i sjön och flodens brus. Jag ger er allt detta. Men det är mycket omtåligt och kan lätt bli förstört. Man kan inte skriva utan att ta hänsyn till allt det här. Litteraturen är som en sång i samklang med bergen, växterna och haven. Den torftiga sång som människan kan frambringa för att få vara en del i den här världen, där allt hänger samman."
UR K special Jean-Marie Gustave Le Clézio 10/12

Afrikanen

Med bakgrund av dessa ord gav sig Amoroso in i Afrikanen, Le Clézios egen historia om hur han som åttaåring kommer till Nigeria för att träffa sin pappa, som arbetar som läkare i den afrikanska bushen. Ett porträtt av Afrika men lika mycket ett porträtt av författaren själv.

"Det var här, i detta landskap, jag levde mitt fria, vilda, nästan farliga liv. En rörelsefrihet, en frihet i tanke och känsla som jag aldrig senare har erfarit" (Le Clezio Afrikanen s.16)

En oändligt vacker skildring av att leva i samklang med naturen.

"Som barn brukar man inte ord, och orden förbrukas inte. Det är en tid jag lever långt ifrån adjektiv och substantiv. Jag kan inte säga eller ens tänka: imponerande, ofantlig, kraft. Men jag kan uppleva vad orden avser. Hur trädens raka stammar sträcker sig mot natthimmelns kupol däruppe och hur bladverket sluter sin tunnel kring den blodröda laterivägen mellan Ogoja och Obudu, jag erfar starkt de nakna kropparna som glänser av svett i byarnas gläntor, kvinnornas breda former, barnen som hänger vid deras höfter, allt detta som bildar en äkta och sammanhängande helhet"
(Le Clézio Afrikanen s.8f)

Öken

Efter denna så lyckade inledning var förväntningarna höga på Öken, den plats där liv och död möts. Vi får där följa Nour, en arabisk pojke som följer sitt folk på flykt undan de franska trupper som satts in för att utrota hans folk. En naken skildring av en politik som tycker sig ha mer rätt att finnas till än andra. Som så många liknande skildringar berikas alltid läsningen om man tidigare har läst Sven Lindqvists Utrota varenda jävel och Joseph Conrads Mörkrets hjärta.
På samma plats som Nour, fast under en annan tid lever Lalla, en nomadflicka som också hon lever i samklang med naturen. Då alternativet blir att giftas bort med en man hon inte älskar, flyr hon utomlands, ända till Marseille där hon försätts i slumkvarteren. Här, där människornas villkor på många vis är lättare än de är i öknen, blottläggs människans verkliga ensamhet. Lalla längtar tillbaka till den plats där hon var fri.

"En dag skall korpen färgas vit, havet skall torka in, man skall finna honung i kaktusens blomma, man skall bereda en mun inte längre bära gift och gevärskulor skall inte längre bringa död, ty den dagen lämnar jag min älskade..."
(Le Clézio Öken s.375).

Vackert skriven, men det är någonting som inte förmår riktigt att engagera mig. Inte förrän jag läste Horaces tal förstod jag var det var. Jag är helt enkelt van att göra en djupdykning i karaktärers inre. Le Clézio är istället känd för att använda sina karaktärer för att vi ska se och uppleva världen genom deras ögon, inte för att vi ska få veta allt om dem. Känner ni av det när ni läser honom?

Allt är vind

Amoroso, efter dina naturupplevelser via Clézio kommer här Miss S kommentarer kring hans bok "Allt är vind".

Här är huvudpersonen författarens alter ego Jean och hans berättelse om en släkt, hans släkt . Genom familjen får vi ett stycke fransk historia, från franska revolutionen fram till 60-talets Frankrike med kriget mot Algeriet. Jean blir starkt påverkad av besöken hos sin gammelfaster Catherine. Hon lever kvar i det förgångna och berättar familjens och släktens historia från revolutionens Frankrike och hur de utvandrar till Mauritius. Hon är den enda kvarvarande länken bakåt i släktens historia. Faster Cathrine drömmer sig ofta tillbaka till barndomen och uppväxten på Mauritius och hur de snabbt och snörpligt fick lämna ön och ge sig tillbaka till Frankrike. Jean blir äldre och besöken hos faster Cathrine blir allt färre, samtidigt som han försöker hitta sin egen väg i livet.

Det är 1960-tal och Frankrike är i krig med Algeriet och han gör allt för att skjuta upp värnplikten och blir skickad till Algeriet. Jean fortsätter sina studier och får via vänner historier från kriget och blir direkt påverkad. Jean känner sig alltmer instängd i hans hemstad bestämmer sig för att åka till London för att läsa till läkare, fortsätter sedan vidare till Mexico och hamna mitt i studentupproren.

Språket är tydligt, enkelt och avskalat. Men varför kändes det som om jag hade missat något? Men när jag läste talet och fick förklarat för mig hur han använder karaktärerna i sina böcker tändes ett ljus. Funderar på detta när ni läser Clézio . Nu är jag mer nyfiken än tidigare på Clézio och skulle nu vilja läsa hans andra böcker.

Tidningar skriver:
Svd, DN, Aftonbladet, Expressen

Bloggare skriver om Le Clézio:
Snowflakes in the rain, Snowflakes in the rain (febern) Paperback lover, Camillas blogg, We tell ourselves stories in order to live, Ango, Bokmania, Kerstins krumelurer, Occident, Every Kinda People, Snowflakes in rain, Jahaja, Boktoka, Dopplereffekten, Betraktelser från omvärlden, Bokbloggen, Punschapan, Ewacarins blogg, Aronjakob, Thentes bokblogg, AnnikaMarusarz,

Afrikanen Jean-Marie Gustave Le Clézio

2009-02-01T16:12:00.007+01:00

Afrikanen är en oändligt vacker skildring av att leva i samklang med naturen. Det är Le Clézios egen historia om hur han som åttaåring kommer till Nigeria för att träffa sin pappa, som arbetar som läkare i den afrikanska bushen. Ett porträtt av Afrika men lika mycket ett porträtt av författaren själv.

"Det var här, i detta landskap, jag levde mitt fria, vilda, nästan farliga liv. En rörelsefrihet, en frihet i tanke och känsla som jag aldrig senare har erfarit" (Le Clezio Afrikanen s.16)

"Som barn brukar man inte ord, och orden förbrukas inte. Det är en tid jag lever långt ifrån adjektiv och substantiv. Jag kan inte säga eller ens tänka: imponerande, ofantlig, kraft. Men jag kan uppleva vad orden avser. Hur trädens raka stammar sträcker sig mot natthimmelns kupol däruppe och hur bladverket sluter sin tunnel kring den blodröda laterivägen mellan Ogoja och Obudu, jag erfar starkt de nakna kropparna som glänser av svett i byarnas gläntor, kvinnornas breda former, barnen som hänger vid deras höfter, allt detta som bildar en äkta och sammanhängande helhet"
(Le Clézio Afrikanen s.8f)

Mer om Le Clézio och Månadens nobelpristagare finner du här! Var med och tyck till om nobelpristagarna!

Reglerna Sara Mannheimer

2009-01-29T21:06:00.005+01:00

Först måste det erkännas att jag har lite svårt för det här "nya" sättet att skriva, radbyte efter varje mening. Skam den som ger sig. Reglerna var en annorlunda läsupplevelse om en kvinnas försök att skapa någon form av struktur i sitt liv. Emellanåt känns kvinnan sjuklig, med sitt fanatiska kontrollbehov?

Reglerna var nominerad till Augustpriset men jag förstår egentligen inte varför. Får man säga så? Vi har en intressant debatt på gång inne på Litteratura, om författare och böcker som fått priser av olika slag. Varför är det inte lika OK att såga erkända författare och hur många vågar egentligen stå för vad de tycker när författarna är hyllade? Jag har hört många som framhållit att Engquist med "Ett annat liv" är helt fantastisk, medan det i själva verket visat sig att de har skummat igenom flera kapitel.. Hrmmm... Jag försöker få ekvationerna att gå ihop... ?

Camillas äktenskap Elin Wägner

2009-01-27T18:05:00.001+01:00

Apropå tankar om att binda sig. Idag förekommer det väl en mer eller mindre hysterisk fixering vid förhållanden, och relationsromaner säljer som smör i solsken. Vad tänkte man för hundra år sedan? I Camillas äktenskap får vi se hur det går för Camilla och Erik som ska ingå äktenskap tillsammans i början av 1900 talet.
Ganska humoristisk roman faktiskt, när man läser den idag. Camilla har krav på sig att vara fulltalig, en riktig kvinna, en husmor, om hon ska vara "god nog" åt Erik. Hur ska hon skapa det perfekta hemmet? Hur ska hon bli den perfekta hustrun? Och älskar han henne verkligen lika mycket idag som han sa att han gjorde igår? Han blir ganska trött på hennes ständiga svärmeri, hennes tankar om kärleken och äktenskapet. "Den stora passionen"! Slutet är så fulländat, att finna denna balans i kärleken tillsammans. Att inse att kärleken inte ska "bojas" och att var och en faktiskt måste tänka själva. Rekommenderas varmt, hur modern som helst!

Något att säga dig Hanif Kureishi

2009-01-26T09:11:00.004+01:00

Vi får möta Jamal, en medelålders psykoanalytiker som spenderat en stor del av sitt liv till att lyssna på andra människors problem. I själva verket gav han sig in i vården för att lära känna sig själv och för att försöka sona sitt eget brott som han aldrig har lärt sig leva med. I ungdomsåren träffade han sin stora kärlek, men de problem som försegick i hennes familj ledde honom in på en väg han aldrig trodde sig vara kapabel till att gå. När vi nu möter honom lever han ett halvfattigt liv och försöker att fly från vardagen så mycket som möjligt. Sex, droger och rock´n roll. Bordellbesök och tragiska knarkstunder med kompisen Harry och sin utåtagerande syster.

Det är en roman som tjänar på att läsas i ett svep. Ibland blir jag helt enkelt bara stum för Hanif har så mycket att säga, om precis allting, och emellanåt önskar jag bara att han ska komma till sak.
För allt handlar till sist om att låta det förflutna komma ikapp, och att våga se och tala om det som har varit. Är detta samma författare som tidigare kort och koncist skrev Intimitet, som handlar om en mans tankar dygnet innan han väljer att lämna sin familj. Är det en äldre mer grubblande Kureishi som nu trätt fram i dagens ljus?

Månadens nobelpristagare

2009-01-22T18:19:00.001+01:00

Nu startar vi en stor utmaning: Månadens Nobelpristagare. Vi börjar med 2008 och arbetar oss bakåt. Alla som vill kan vara med i utmaningen och länka till den från sin blogg. Det är helt valfria böcker av författaren som gäller. Vi har också en önskan om att samla länkar till bloggare som redan har skrivit om respektive nobelpristagare tidigare i något inlägg, skriv i så fall ett meddelande under kommentarerna så att vi inte glömmer att länka till er. Nu ska vi tillsammans bygga upp en upplevelsebank kring nobelpristagare i litteratur!

Så kom igen, alla ni som ngn gång lekt med tanken på att börja läsa fler nobelpristagare. 12 böcker om året, bara en bråkdel av allt annat som slinker ner i bokhögen varje år! :-) I början av varje månad är det dags att ge sig i kast med en ny pristagare. Vi kör igång med Le Clézio i början av februari. Ni hakar väl på?