En tid för avslut...

Author: Amoroso /


Det är dags att gå mot andra tider. Amoroso är från och med idag ett avslutat projekt. Bloggen kommer att finnas kvar, men kopplas bort från rankningslistor och dylikt. Den kommer inte att uppdateras mer och det går inte att kommentera!

Bloggens framtid diskuteras på olika håll just nu. Det har hänt oerhört mycket på bokbloggfronten på dessa två år som jag har bloggat, inte minst med tanke på hur samarbetet med förlagen har utvecklats.

Bokbloggar är en av mina egna största inspirationskällor till att hitta nya boktips. Bokbloggare känns som det enda mediumet idag som blandar gammalt och nytt i sina reccensioner och det gör dem unika! Jag hoppas att utvecklingen kommer att gå till mer specialiserade bloggar, vad sägs om klassiska dramer eller afrikansk litteratur. Vem vet, jag kanske startar en själv om några år? Nu är det dock annat som måste vara viktigare. Tack för denna tid, för alla härliga kommentarer och fina mail som har kommit genom åren.

Jag säger nu som Henry David Thoreau:
"Jag lämnade skogarna av samma goda skäl som jag begav mig dit. Kanske hade jag känslan av att jag hade åtskilliga andra liv kvar att leva och inte kunde lägga mer tid på detta"

Räddad Alfhild Agrell

Author: Amoroso / Etiketter: , , ,


Rosenlarv förlag har satsat på att lyfta fram dolda kvinnliga dramatiker, som inte fått samma plats i litteraturhistorien som sina manliga motsvarigheter. Räddad är exempel på ett drama som getts ut de senaste åren bland många andra som ni kan läsa om här.

"VIOLA. Ja, ja, ja, jag vet. En hustru skall förlåta och öfverskyla. Men hvarför skolo vi förlåta och öfverskyla? Derför att vi äro kristna? Nej, derför att vi äro qvinnor. En man, som döljer sin hustrus felstef, anses begå en svaghet- en qvinna, som blottar sin mans, en låghet. Nej, det där öfverskylningssystemet är, måste vara falskt"

Räddad var ett viktigt bidrag inom kvinnorörelsen i slutet på 1800 talet eftersom den skildrar kvinnans utsatthet i äktenskapet.

I Räddad är det omöjligt för hustrun att lämna sin man, eftersom hon då förlorar vårdnaden om sitt barn. Enligt lagen var mannen förmyndare till alla barn som föddes inom äktenskapet. Skiljer sig hustrun förlorar hon barnen.
Därför måste bokens huvudperson, Viola helt enkelt låtsas vara hans smycke, hans tjänare och hustru.

Maken har svårt för kvinnor med huvud, och tycker att "den qvinnliga älskvärdheten trifves bäst inom ett trångt omhölje". Viola och sonen sitter fast i ett hus tillsammans med mannen och hans mor, den nitiska rektorskan. Han tycker att hon klemar bort barnet, och att hans mor hellre skulle skött sonen uppfostran.

"Jo, jag vill verkligen inte att min son ska bli en sådan der jungfru-Jonas. När jag var så gammal som han kujonerade jag redan pigorna, körde med bandhunden och befallde min fyra år äldre syster ge vika derför att hon var flicka. Men så fick jag också en helt och hållet annan uppfostran"

Det är ett drama om arv och miljö som för tankarna till Ibsen, inte minst Gengångaren och Ett dockhem.

1894 skilde sig författaren själv från sin man- med resultat att hennes verk inte längre sattes upp och rosades som kollegornas.

Made in India Jenny Elster

Author: Amoroso / Etiketter: ,

Alexis är 16 år. Hela hans inre är ett kaos. Hans föräldrar har aldrig älskat varandra och den enda resa de någonsin gjort tillsammans var till Indien. Det var där han kom till, och det är dit Alexis bestämmer sig för att söka sin svar. Det är så sött, så sött att man inte riktigt kan sluta läsa.

Slumpen blir den att Alexis möter en kvinna som bjuder in honom i sitt hem. Hon lär honom allt hon kan och matlagning blir den stora passionen i hans liv. Det färgstarka Indien med alla dess kryddstånd, färger och dofter slår emot oss och man kan inget annat än att riktigt gotta sig i alla de matskildringar som målas upp framför våra ögon.

"Ja, så levde jag mitt indiska liv. Mitt i maten. I det trånga och mörka köket. Skalande, hackande, malande, skummande. På marknaden. På den färgrika och doftande marknaden. Klämmande, luktande, prutande. Och jag måste erkänna att mitt matlagningsintresse ibland gränsade till besatthet. Hela nätter igenom kunde jag fundera över varianter och variationer. Frammana drömda smakbrytningar; kompletterande, uppvägande, kontrasterande smaker. Och jag ville hela tiden veta mer"

Alexis börjar ifrågasätta, vad allt det västerländska har fört oss. Vad betyder religion och varför är hans föräldrar så misslyckade? Så ska minsann INTE han bli. Ändlösa existensiella funderingar, måhända ett arv från de reflekterande föräldrarna? Säger det igen: en liten lättläst pärla att sticka emellan med! Det finns dock ett litet varningselement, och det är förstås att man själv känner sig som en fossil, när man sitter och småfnissar åt alla "stora" frågor.

Hur känner ni inför musikreccensioner?

Author: Amoroso / Etiketter:

Jag har insett att jag har lite svårt för musikreccensioner, vilket leder till att jag gärna hoppar över reccensionerna för att lyssna själv. För oftast får jag inga ahakänslor när skribenterna insiktsfullt beskriver musiken som en mix mellan indie, sludge metal och kängpunk.

Därför blev jag full i skratt när jag läste en gammal Elle häromdagen och Karin Winther skrev så här angående Liars (???) nya skiva.

"Spåret Protection får en att drömma sig tillbaka till hängmattan på landstället och singeln Plaster casts of everything får en att vilja dricka järn och slå huvudet in i en tegelvägg" Strålande, lysande! Jag nappade direkt.

Hur hittar ni ny musik?

En höjdare från 1994 som fortfarande ger mig högt blodtryck är Doop doop song. Minns ni?

Månadens nobelpristagare 2000 Xingjian Gao

Author: Amoroso / Etiketter: , , ,

Motivering till Nobelpriset:

”för ett verk av universell giltighet, bitter insikt och språklig sinnrikhet, som öppnat nya vägar för kinesisk romankonst och dramatik”.

Om författaren:
Gao växte upp i östra Kina, och kom tidigt i kontakt med teater och litteratur. Snart tog han upp sina studier utomlands och började skriva. Verk som inte uppskattats i Kina, på grund av censuren. Gao kom därför att bosätta sig i Frankrike vilket han berättar om i sitt nobeltal.

"Jag vill också rikta ett tack till Frankrike, som har tagit emot mig med öppna armar. I det landet, där litteraturen och konsten blomstrar, har jag skänkts frihet att ägna mig åt skapande verksamhet, och där har jag också mina läsare och min publik. Jag skattar mig lycklig att jag inte längre behöver känna mig ensam, trots att den verksamhet jag ägnar mig åt i högsta grad kräver avskildhet".

Kulturell identitet är något som nämns på flera ställen i talet.

"Själv hyser jag viss misstro till de moderna författare som i alltför hög grad betonar sitt eget lands kultur. Om jag utgår från min egen bakgrund, och från det språk som är mitt, finner jag att jag självfallet har präglats av den kinesiska kulturmiljön, som är så intimt förbunden med språket, och att detta på ett visst sätt har format mitt medvetande, mina tankar och mitt sätt att ge uttryck åt dem. Men en författares kreativa verksamhet börjar just där språket har sagt sitt, för att sedan fortsätta att skildra vad språket ännu inte har givit fullt uttryck åt. Den som med språkets hjälp ägnar sig åt skapande verksamhet behöver alls inte klistra på sig en färdigtryckt etikett, som tydligt anger hans nationella tillhörighet. Litteraturen känner inga nationsgränser och genom översättning kan den också forcera språkbarriärer. När litteraturen väl har överskridit de speciella samhälleliga sedvänjor och de relationer människor emellan vilka har utformats i skilda miljöer och under olika tider då framstår den mänskliga naturen, sådan den uppdagas i det litterära verket, som gemensam för hela mänskligheten".

En av hans mest kända romaner är Andarnas berg, som enligt svenska akademin kan beskrivas som en en mans sökande efter berget där de döda människornas själar finns.
Den mer självbiografiska romanen En ensam människas bibel, är en uppgörelse med kulturrevolutionen, men där också kvinnor och sex spelar en framträdande roll.

Gao är också känd för sina dramer och för att vara en extremt skicklig kvinnoskildrare. Dessutom illustrerar han alla sina bokomslag själv. Det som fascinerar mig mest just nu är att det står så fruktansvärt LITE om honom på bloggarna! Vad beror det på?

Fyra dramer. Nattvandraren ; Mellan liv och död ; Dialoger och genmälen, F

Först av allt kan jag säga att ingen av dessa dramer var tunga. Och om jag inte hade vetat det sedan innan hade jag aldrig kunnat gissa om författaren varit en kvinna eller man. Kvinnoskildringarna är beundransvärda. Gao försöker heller aldrig leda oss i svaren på de stora frågorna.

I Nattvandraren möter vi en man som väljer att gå om nätterna för att vara ensam. Så blir det förstås inte och spelet är i full gungning. På de tre sista sidorna avverkar nattvandraren alla Raskolnikovs kval och våndor.
Mellan liv och död utspelar sig mellan en kvinna och en man (som dessvärre aldrig får komma till tals). Det blir en enda lång (och lysande) harang från kvinnans sida, hon går igenom hela deras äktenskap och när hon väl har börjat går det inte att sluta och hon gräver djupare och djupare inom sig själv tills allt bara suddas ut. I Dialoger och genmälan har vi också kärleken i centrum, men här blir dramat mer att likna en dialog. I F samlas två par på ett landställe, vilket först ger lite "Vem är rädd för Virginia Woolf" vibbar.

Vad är haken, tänker ni förstås nu? Ja, det är ju det där med berättarperspektivet. Han har en väldigt intressant förmåga att låta personer tala om sig själva i tredje person. När personerna är riktigt på hugget pratar de om sig själva som "jag" och det känns trovärdigt. För det mesta blir det dessvärre mer distanserat och plötsligt står de där och pratar om sig själva i former av du och hon. Det är bara att slå upp en valfri sida och ge exempel, lyssna till det här...

"Mannen: Vad du vill säga gäller dig, det egna jaget, och det är det som ständigt plågar dig.

Kvinnan: Hon säger att hon är rädd för tystnaden, hon kan inte uthärda att de sitter så här mitt emot varandra utan att säga något, hon kan knappt andas. Hon är rädd för tystnaden, långt mer rädd för den är för döden".

Det är säkert mer effektfullt när det framförs inför en publik...

Läs mer om böcker skrivna av kinesiska författare på Bokresa

Tidningar skriver:
Aftonbladet, Aftonbladet igen (om bråken mellan bokförlagen)

Bloggare skriver om Gao:
Martin Ackerfors, Olle Linge, Andreas Ekström, Stadsbiblioteket i Jakobstad, Snowflakes in the rain, Bokmania, Recension på Bokkanalen, Recension Ibok