I Intimitet möter vi ytterligare en man i genren "stadgad och bitter" (fast det bör tilläggas att denna roman är utgiven redan år 2000).
Jay är tillsammans med Susan och de har två barn tillsammans. Om mindre än ett dygn kommer han att lämna sin familj. Det är här romanen tar sin början. Det blir ett dygn av självrannsakan, från en man som känns desperat. Jay skulle kunna varit en god vän till vår svenske och nyutgivne Hans Koppel som också "han" (?) är trött på familjelivet. De hade säkert funnit ett och annat att samtala om. Kanske hade Jay också mött förståelse från Ray Kluun, som också han sedan länge insett vikten av att vänstra. En passande bokcirkelbok, många intressanta infallsvinklar.

Ger oss en intressant inblick i hur kvinnor och framförallt män framställs genom bilder och vilka signaler de kan tänkas ge. Hirdman resonerar om alltifrån pornografins värld, till de sajter på Internet där ungdomar lägger upp bilder av sig själva, i väntan på att bli betygsatta av sina kära medmänniskor.
Har ni tänkt på att män som ska försöka se sensuella ut på bild ofta är omgivna av verktyg, maskiner dylikt? Medan kvinnorna har fullt upp med sig själva och nästan aldrig viker undan från betraktarens blick? Varför springer det alltid runt en dum och storbystad kvinna bland alla muskelmän i actionfilmer?

Hirdmans bok ger nya glasögon om stort och smått som man kan sitta och fundera på.

Den kan inte mäta sig med Towelhead men den är ändå imponerande. Alicia Erian skildrar i korta noveller kvinnors vilt skilda möten med män, det ena mötet värre än det andra. Och hon spelar i "Bitterfittebanor" jag möter ingen man i boken jag själv skulle tycka om. Alicia Erian spelar heller inte inom givna spelramar, när den unga kvinnan möter en religiös man så anspelar hon på fördomar, och hela mitt inre vill ha ett lyckligt slut. Men Alicia Erian provvocerar. Hon ger mig det jag inte vill ha.

George och Lennie är två lantarbetare, ständigt trogna vid varandras sida. Lennie är lite efter, George har kommit att bli hans beskyddare. Tillsammans stretar de på, och drömmer om dagen när de ska bli fria och ha sin egen lilla gård. Lennie är snäll, stor och stark, men har en viss förkärlek till att ta på allt som är mjukt och lent. Ni kan själv tänka er... Kanske går det en dag överstyr? Vad har vi för spärrar?

Hur långt är vi beredda att gå för våra vänner, för våra drömmar? Möss och människor är en liten mästerlig klassiker på knappt hundra sidor, vars karaktärer går rakt in i hjärtat... Den starkaste boken hittills i Theresans nobelpristagarutmaning! Nästa ut är William Golding.

Varför fick vi inte läsa den här i skolan istället för Hemsöborna som gjorde mig alldeles avskräckt inför Strindberg i många, många år...
Har ni några klassiker som ni minns har påverkat er i någon riktning, antingen ni älskat dem eller blivit avskräckta för livet?

Jag hade väntat mig mer av detta manliga bidrag till den nya populära genren "stadgad och bitter" som ju har slagit igenom så stort i den nyutkomna skönlitteraturen. Här möter vi en man som är utled på Svensson livet med fru, barn och villa. Umgängeskretsen är om möjligt ännu mer tröttsam och det enda som kan pigga upp och leda till självförverkelse är de små mötena med den lilla älskarinnan.

Skulle ha kunnat bli något av detta, men språket är alldeles för torftigt! Jag förstår att det ska vara talspråk, modernt och lättsamt men det tar udden av läsupplevelsen för min del. Jag hade dock mycket roligt åt huvudpersonens alla "det här skulle jag göra om jag var ensam" tankar som tar upp allt negativt man får på köpet med en kvinna (såsom överflödig inredning, och allt det "lilla extra" i kylskåpet).

Kan även förstå valet att ge ut under pseudonym, framför alternativet att som författare nackas i media för att någon som man (?) så rättframt vågar skriva om äktenskapstristess och otrohet i egenskap av det "manliga svinet". Jag rekommenderar den (trots spåket)! Läs och bilda din egen uppfattning. Särskilt roligt om man redan innan läst Bitterfittan, Ur vulkanens mun och alla de andra titlarna inom genren "stadgad och bitter".

Tack snälla Kerstin för din utmärkelse! Jag skickar helt enkelt min utmärkelse vidare till alla underbara bokbloggar i min länklista! Härligt att ni alla finns och fortsätter att skriva!

"För mig dröjde det nästan ett helt liv innan jag började leta efter ljuden, tonerna som utgör mitt livs musik" (16). Så säger bokens huvudperson, Adam i bokens inledning. Han lider ännu av en stor sorg. Snart kommer han att börja en resa dit han aldrig tidigare velat gå, för att söka sina svar. I verkliga livet står vi ofta där med våra frågor och ingen finns längre i livet att svara på dem. "Tystnaden lades på mig från första början och jag levde med den tills den blev en del av mig" (15).

Stämningen är lika vacker som i Nu vill jag sjunga dig milda sånger, men i denna bok har Linda Olsson använt sig av ett större persongalleri. Hon klarar det galant, och ordens milda ton går rakt in i hjärtat. Allt handlar om att hitta orden, att våga tala.

Jag vill också tipsa om att det till denna bok finns ett album med musiken som förekommer i boken (ISBN: 9100906247). Till sist måste jag säga att du verkligen lyckades med din andra bok, Linda. Och jag står stum av beundran till hur du hittar och inspireras av redan befintliga ord och verkligen skapar dina texter.